Valdibà Dolcetto di Dogliani 2007 (Osvaldo Barberis)

Dogliani är sedan länge ett spännande dolcetto-område med många ambitiösa producenter. En av dessa är Osvaldo Barberis som på sina 5 Dogliani-hektar odlar dolcetto och barbera medan hans 2 hektar i Monforte är beklädda med nebbiolorankor. Stockarna är i genomsnitt 30 år men de äldsta är uppåt 75 år gamla. Gården är certifierat biodynamisk och man föder dessutom upp piemontesiska biffkor. Användandet av svavel är minimalt och man låter dolcetton macerera i 6 dagar innan den lagras på ståltank.

Vinet har en mycket mörk färg och är osedvanligt tätt. Doften är rikt fruktig med klara toner av körsbär som kläds med bittermandel och viol. Strukturen är elegant och på många vis mer lik barbera än den "lunchdolcetto" som vi är vana vid. Smaken har ett annat djup med tydligare fruktsyra och avsevärt längre eftersmak. Ett intressant vin som helt klart väcker vidare intresse för den här DOC:n såväl som regionens superiore-variant som sedan 2005 har blivit DOCG.

(15p/20)

Köpt hos Stefan Jensens Winewise för 85 DKK.

Spätburgundershootout

Vi tar bussen till metropolen Bjärnum i djupaste Göinge för ett djupdyk i tyskt vinmakeri på toppnivå. Lokalbussarna har nya förinspelade speakerröster som nogsamt meddelar vad det är man passerar och var man stannar. Det riktigt komiska är att den här kvinnorösten talar en nästan absurt övertydlig göingska som förmodligen kräver att man ska vara infödd göing för att inte brista ut i skratt. Allt som sägs börjar i ett högt röstläge och avslutas ungefär en kvint lägre och alla långa vokaler är så där snällt avrundade på genuint nordskånskt manér. Häftigt - känns lite närproducerat liksom! Jag åker inte buss så ofta kanske jag ska tillägga...

Vännerna J & H har kommit över en låda av Badenproducenten Weingut Hubers samlade spätburgunderarsenal som ska jämföras med en representant från Pfalz, en från Ahr och slutligen en utböling från Bourgogne, instoppad som en joker. Vi provar halvblint i vanlig ordning vilket ska visa sig vara en utmaning av episka proportioner - vi dricker nämligen spätburgunder ungefär lika ofta som jag åker buss.

Första glaset är nästan rödlila med god transparens. Smörkola och mycket söt frukt i form av solvarma mosade jordgubbar och en del jordiga toner. Känns som druvorna fått mogna ut och utvecklas ostört. Smaken är mycket fyllig med bra syrlighet. Bra tryck i helheten och eftersmaken är behaglig och lagom lång. Mycket sympatiskt vin men omöjligt för våra otränade gommar att placera geografiskt. Det är i alla fall inte bourgognen?

Blauschiefer Spätburgunder 2008 (Meyer-Näkel) Aha, provningens enda Ahr-representant. Bra vin i en stil som är lättgillad och absolut något att hålla ögonen på framöver. Vi har väl alla läst Finare Vinares utomordentliga reportage om producenten och området från i våras. Nr 95406 på SB, 199 SEK och det finns gott om flaskor kvar.

Det andra glaset ser lite mattare ut med en dovröd färg och lätt dimmig transparens. Avsevärt mycket hårdare fatrostning än vad vi är vana vid - kalaspuffar så det står härliga till. Frukten är parfymerad på ett elegant sätt med marschino, bittermandel och krossade persikokärnor. I munnen är syrorna livliga och frukten frisk men fatprägeln är överväldigande - ambitiöst men på tok för rostat.

Hecklinger Schlossberg Spätburgunder GG 2007 (Huber) En Grand Cru från Hubers Schlossberg som har den ljusaste och lättaste kalkhaltiga jordmånen av hans GC. Den här ska vara den mest mineralstinna av Hubers spätburgundrar och vi kan inte låta bli att förbryllas över varför man så ivrigt försöker dölja det med den massiva fathanteringen? Inte vidare imponerande. Kostar €28 när man köper direkt av producenten.

Tredje glaset stinker dansk ostbutik och nästan sticker i ögonen av alla reduktiva toner. Det luftas emellertid ur ganska snabbt och fram träder en eminent fruktmognad med tobak och lakrits i kanten. Riktigt komplext och intressant att snusa på. I munnen möter vi en närmast piemontesisk syrastruktur och fin utbredd fruktighet i alla register. Mycket trevligt!

Spätburgunder Spätlese trocken 2005 (Ökonomierat Rebholz) Vår man i Pfalz alltså. Ett ypperligt intressant och trevligt vin men jag vågar inte uttala mig om huruvida detta är särskilt typiskt? Moestue Grape Selections importerar och i BS lovas man 2006 men får tydligen 2005. Nr 73259 kostar 199 SEK.

Glas nummer 4 är väsentligt mörkare än de tidigare. Fin sötma i doften som samsas med charkuterier, rödmogna bär och petroleumångor. En del jordiga subtoner kryper fram och trivs i hop med frukten. Gott djup i smaken och faktiskt en del tanniner. Eftersmaken är längst hittills men inte elegantast. Hade vi haft en Côte Rôtie i uppställningen hade jag gissat på denna men nu kanske det är bourgognen?

Vosne-Romanée 2006 (Domaine Gros Frère et Soeur) Mycket bra vin i ganska tuff stil och absolut det bästa till kalkonmiddagen som följde efteråt. Kom tillfälligt i vintras (?) och kostade 395 SEK.

Femte glaset ger oss nypon i den lite renare och enklare stilen. Pigg balans med fin syrlighet och läskande friskhet. Ett ganska torrt avslut med tobak i svansen. Riktigt bra grejor - no nonsensevin. Borde vara Hubers enklaste?

Malterdinger Spätburgunder 2008 (Huber) är Hubers "village" från 12-20 åriga stockar. Rent, fint och funktionellt vin för €9.

Glas nummer 6 har en stor, pampig och komplex doft med massor av skogsbär, en smula undervegetation och en aura av majolikaglasyr kring sig. Klassiga syror och liksom lite pepprig tanninstruktur. Suverän balans - absolut mest komplett hittills tycker jag. Ljuvlig juice färdig att dricka subito!

Bombacher Sommerhalde Spätburgunder GG 2007 (Huber) Ännu en Grand Cru från Huber, just denna lär ha en rödkalkig jordmån med högt järninnehåll. Kostar €22.

Sjunde glaset känns mer mineralisk än de tidigare. Elegant kärnfruktsparfym med aningen syntetiska frukttoner som tränger på. Munnen känns lätt tanninanstruken och syrorna är på plats. Absolut ett toppvin men kanske lite för tillrättalagt.

Wildenstein Spätburgunder Reserve 2007 (Huber) Hubers topp-pinot från Bienenberg känns väldigt solid men blir inte favorit hos någon. Priset springer nu iväg till €39.

Åttonde glaset har en del reduktiva toner som förvandlas till tobak så småningom. Här känns faten mer integrerade än hos några av de andra. Frukten är stor, mörk och rund. Järntoner åt blodhållet kommer fram. Fin munkänsla och lång eftersmak. Ett par av oss tycker att detta smakar "dyrt".

Malterdinger Bienenberg Spätburgunder GG 2007 (Huber) är en av de enklare Grand Cruerna men en elegant rackare för €22.

Sista glaset känns nästan blommigt med riktigt rödmogen frukt. En del andrahandsaromer trollar lite med näsborrarna och svaga pustar av rengöringsmedel ger sig till känna. Fett tryck i frukten men syrorna är något mer avrundade än de tidigare Hubervinerna. Känns väldigt välmakat i mycket drickvänlig stil. Det här gissade jag kunde vara toppvinet.

Alte Reben Spätburgunder 2007 (Huber) Men så fel har jag... 1er Cru-vinet som görs av druvor från 20-40 åriga stockar och kostar €15 utnämns härmed till kvällens fynd.

Barolo Ginestra 2005 (Paolo Conterno)

Då och då behöver man påminna sig själv om varför man har snöat in på en viss vintyp, druva eller region. Vi har ju utvecklat en viss faiblesse för Piemonte och allt vad det har att erbjuda, sällan eller aldrig skiner orsaken till detta "vägval" i en klarare dager än när man korkar upp en flaska från Paolo Conterno.

Vi kollar av Barolo Ginestra 2005 som golvat oss tidigare. Vi har 1997, 1999 och 2004 liggandes men nollfemman har varit så välkomnande att den känns mest angelägen att återknyta bekantskapen med. Samt det svårförbisedda faktum att vi har överlägset flest flaskor av denna årgång...

Utseendet är alltjämt mycket vitalt med en klart rubinröd mörk nyans. Doften är omedelbart på tå med sin koncentration och ett nästan laserlikt fokus. En elegant rödfruktighet med ett omgärdande moln av limstift och varmt däckgummi river igång aromkavalkaden som bara får oss att sitta och fånle. Ett rikt doftspektrum som tar oss igenom hela bärkatalogen och bjuder vidare med alla upptänkliga nyanser av den mörkare tjär-, asfalts- och lövbraseportföljen.

Tanninerna är ovanligt finpulvriga i den här årgången - exempelvis 99:an och 03:an var mer åt det grovhuggna hållet. Syrorna är omfattande med ett brett register men en liten puckel utkristalliserar sig åt mandarin- eller klementinhållet, dvs med en angenäm underliggande sötma som håller emot. Eftersmaken är fortfarande imponerande lång och helheten känns återigen som en fullträff. Det här håller definitivt sin plats bland mina favoriter topp-5.

(19p/20)

Vi rekommenderar varmt Boller-Weine för inköp - €34 (samma som ex-cellar) och en av marknadens billigaste frakter: €10 för 12 flaskor.

Vi besökte producenten förra året och kommer förhoppningsvis att göra ett återbesök i början av november.

I lördags var vi, tillsammans med Billigt Vin-Jörgen och HSÄ, inom den italienska stormarknaden SuperMarco på Fiskerihavnsgade bakom Fisketorvet och blev mycket glatt överraskade. Suveränt sortiment av det mesta i italiensk mat- och dryckesväg till mycket humana priser och fullsmockat med folk som faktiskt handlade! Dylika institutioner har annars en tendens att vara väldigt dammiga och hutlöst dyra men inte här inte. Vi köpte bland annat en bit Toma Piemontese som var precis så god som man bara drömmer om när man annars inte har tillgång till den - 140DKK/kg tycker vi dessutom är ett kanonpris. Klockrent till kvällens barolo!

Dolcetto d´Alba Sant´Anna 2009 (Principiano)

Another day, another dolcetto. Vi fortsätter att botanisera i dolcettodjungeln, den här gången är det den unge och dynamiske Monfortebaserade producenten Ferdinando Principianos Sant´Anna 2009 som ska synas i sömmarna. Principiano gör läcker Serralunga-barolo, bland annat från sin Boscareto-odling, och har sedan 2006 växlat om till ett ekologiskt/biodynamiskt förhållningssätt samt helt övergått till att nyttja stora botti.

Dolcetton har förstås bara sett rostfritt stål och den här nollnian är alldeles nytappad på flaska. Magnus Gerbola, en stor dolcettoentusiast som vi köpte vinet av, sade att om han bara skulle sälja en enda dolcetto så skulle det vara den här på grund av dess renhet och typicitet.

Djupt blålila och superviril i sin dager strålar det ur glaset. Doften är fruktpackad så att det förslår med röda vinbär, moreller och en lätt nötighet i fonden. I munnen är syrorna pigga och ivriga men hela tiden i samklang med den rika fruktigheten. Ruskigt ungt såklart, precis som det ska vara, fast ändå med en stabil kärna och i samma stil som Franco Conternos ljuvliga nollnia.

Det här ska man naturligtvis inte analysera sönder, det är bara att konstatera att Sant´Anna 2009 är klockren dolcetto som kan drickas alla dagar i veckan. Minst lika trevligt som nyligen provade Azelian.

Gerbolavin säljer detta ljuvliga allroundvin för 80 DKK/flaska vid köp av 6.

(17p/20)

Dolcetto d´Alba Bricco dell´Oriolo 2007 (Azelia)

Vi suktar ständigt efter riktigt god och matglad dolcetto som är en bristvara i det här landet, helst ska priset vara hyfsat angenämt och då blir situationen ännu värre. En riktigt god och matglad dolcetto karaktäriseras av, först och främst, en intensiv fruktighet och en sorts avväpnande renhet. Syrorna ska vara stringenta men inte för höga, tanninerna bör vara svårdetekterade men munkänslan mineralpulvrig och allt ska inneslutas av lagoma doser okomplicerad lättsamhet. Ett hyfsat angenämt pris karaktäriseras av ett spann mellan 60-120 SEK.

Sedär en fix färdig recension av Azelias Bricco dell´Oriolo 2007! Allt det som eftersöktes i ovan nämnda karaktäristik kommer nämligen till liv vid första upphällningen av detta lilla blålila charmtroll.

Azelia är ett familjeägt vineri i Castiglione Falletto av, för trakten, normalstorlek som producerar cirka 60000 flaskor årligen. Av dessa är 18000 dolcetto som kommer från deras 2,5 ha kalk- och sandrika lera i Montelupo Albese. Man macererar i fem dagar och låter såklart juicen ligga kvar på ståltank.

Doften är mjuk och ren med mosade jordgubbar och läckra kalksting. I munnen sjunger änglarna när den rena och lena frukten sköljer svalget efter det hembakade brödet och syrorna spräcker fettet efter salamin och den vältempererade toma piemontesen. Det behöver inte vara konstigare än så här för att vara riktigt, riktigt bra!

Gerbolavin säljer för 90 DKK/flaska vid köp av 6.

(17p/20)

Cuvée 161 Terre Bianche 2008 (Sella & Mosca)

Ett vin som kostar 129 SEK och snuddar vid 15 poäng i Munskänken måste kollas upp å det omedelbaraste. Vi litar i och för sig på Rickard Albin men betygsättningen i Munskänken tenderar att korrelera ganska direkt med prislappen och ett vitt vin som renderar 15 poäng brukar kosta åtminstone 200 SEK...

Druvan heter torbato och är en strikt sardinsk angelägenhet och producenten heter Sella & Mosca som är härskare över den sardinska vinindustrin. Man har mellan 500-600 ha odlingar och ägs numera av Campari group. Svensk importör är Matric Italgross.

Gyllengult i färgen och med en omedelbar doft av honung och sträva gråpäron. Ganska ymnigt och inbjudande i ett slags loire-chenin-blanc-stuk fast lite mer av allt. Oljigt och visköst med fikonmarmelad och burkpersika i fonden fast med ett piggt sockerdrickesting i förgrunden som nog kan översättas i mineralitet. Efterhand som temperaturen stiger blir det mer sötmogna chardonnayvibbar över det hela. Allt som allt ett angenämt och kul vin att sniffa på.

Munkänslan är också lite åt det feta och vaxiga hållet till. Trots detta en fin syrlighet och ett gott löd i frukten som ger en ganska fyllig smakbild. De tre månaderna på små begagnade fat ger ytterligare skjuts åt helheten och bidrar med lite rostad avrundning på slutet.

Ett ämabelt vin utan några alltför komplicerade krusiduller.

(14p/20)

nr 72777

Barricadiero 2007 (Aurora)

Vi har fått stränga förhållningsorder från östkusten om att absolut prova Barricadiero 2007 innan lördagens italofil-exkursion i Köpenhamn. Vi häller upp direkt och kollar om denna moderna cuvée från knävecket på stöveln är något som vi ska fylla på förrådet med.

Juicen är tät och mörkt blålila med djup rubinröd kärna. Jag sticker glaset under hustruns näsa och hon säger: "superfruktigt" och "franskt på något vis". Bara att hålla med, det franska stammar helt klart från den mycket läckra och lyxiga fatprägeln. Frukten är generös för att inte säga slösande med en kompakt körsbärspelare i mitten som skriker Italien över den bordelaisiska fatrondören och som understödjs av pinjepustar och linoljepytsar. Mera friskhet i form av Vicks menthol och äppelmynta brottas med jordtoner och en viss stallighet - så in i pipsvängen smaskigt att inhalera i djupa andetag.

Smaken breder ut sig över kinder och gom med en intensivt extraherad frukt som skjuts framför sig av bitterchokladiga tanniner. Det är helt klart faten som stramar upp tillställningen och håller fruktmognaden i schack - perfekt balans med syror som arbetar i det lägre registret. Pampig eftersmak med klara körsbärs- och lakritstoner.

Det här är ett mycket spännande vin från en biodynamisk producent i Marche. Druvsammansättningen är 75% montepulciano, 15% Cabernet sauvignon och 10% merlot.

Både Carlo Merolli och Cibi e Vini säljer för 149 DKK vilket ska jämföras med Systembolagets 349 SEK... Inget snack om att det blir påfyllning.

(17,5p/20)

Ghemme Bricco Balsina 2004 (Ioppa)

Det duggar tätt med oemotståndliga erbjudanden i e-postlådan nuförtiden. De flesta härrör från frestaren i Holte som, likt Pavlov, pinglar i sina klockor så att salivproduktionen sätter fart hos oss som helt aningslöst öppnar alla dessa mailerbjudanden.

Det senaste är en 12-pack med ghemme från Ioppa - tre flaskor vardera av 1996, 1997,1998 och 1999 för 1300 SEK. Ett erbjudande man inte kan avvisa och som gör oss nyfikna på hur producentens prestige-ghemme från 2004 kan tänkas smaka.

Bricco Balsina är en sydvästvänd backe i Romagnano Sesia, Ghemme nordväst om Novara. Jorden är porfyrisk och mineralstinn med vulkaniska inslag och man låter vinet ligga till sig på begagnad ek under 24 månader.

Färgen är åt det portvinslika hållet med klara tegelreflexer och intensitet av mellanklass. Efter någon timme i karaff kan vi andas in en violbukett och solvarma jordgubbar som ger ett tillgängligt och lättsamt intryck. Detta förändras emellertid efter en ganska kort stund då svamp, tjära och ketjap manis kommer in och komplicerar bilden. Saker och ting blir inte enklare när ett lass fuktig singel och en stilig kryddighet med garam masala vill vara med i leken. Allt finner till slut sin plats och canvasen är mer eller mindre helt täckt och i ljuv balans - veramente molto elegante!

Smakbilden är tydligt utkarvad med finstilt strävhet och fruktsyra som arbetar mot samma mål. Vi kan konstatera att vi troligen är minst tio år för tidigt ute men vinet har trots detta något syndigt lättdrucket över sig. Man sväljer stora klunkar åt gången och låter sig läskas av den nordligt svala nebbiolofrukten. Ruggigt förföriskt!

Vinet gjorde tydligen inte bort sig när det dök upp som blind dark horse vid en baroloprovning för ett tag sedan och jämförelserna med kusinen i söder är såklart svåra att värja sig emot. Jag tycker nog att detta trots allt är något helt annat med sin friska mineralitet och mycket finlemmade syrlighet - en stil som vi har fallit pladask för på sistone. Det här är ett ambitiöst vin helt utan pretentioner - bara lustfylld elegans. Och missa nu för guds skull inte gamlingarna!

(18p/20)

Bricco Balsina kostar 245 DKK vid köp av en flaska hos Carlo Merolli.

Chianti Colli Senesi 2007 (Poderi del Paradiso)

Den här flaskan fick vi av BV-Ingvar för ett bra tag sedan, han hade först gillat det skarpt men vid andra påseendet föreföll han en aning skeptisk så vår nyfikenhet är stor på vad som egentligen döljer sig bakom etiketten med San Gimignanos berömda skyline.

Colli Senesi sträcker ut sig söder om Siena och är den största undergrupperingen av DOCG-distriktet Chianti, området täcker även in Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano. Poderi del Paradiso finns precis nedanför San Gimignano och har 30 ha odlingar som resulterar i runt 150000 flaskor årligen. Chiantin har först legat på 20 hl-tunnor och sedan rundats av på begagnade frallor i 8-12 månader.

Det är ett mörkt och tätt vin för både öga och nos. Rikt extraherade bigarråer, mandelmassa och linolja ger italienska vibbar så att det räcker. Ändå är det något sydrhônskt som gäckar oss hela tiden, både doft och smak är av det "grenachiga" slaget. Faten har bäddat in den rika fruktigheten i en tunn och klädsam kroppsstrumpa av ek, den toscanska nollsjufrukten verkar för övrigt nästan vara i paritet med den sydrhônska.

I munnen är det ett lite stramare paket än vad doften kanske utlovade, en del strävhet, fin syrlighet och en aningen alkoholisk tendens i eftersmaken. Superbt matvin som man kan dricka ofta utan att tröttna dock. 2007 och Toscana verkar vid det här laget vara en nästintill kassaskåpssäker matchning med svårslaget charmiga viner på alla nivåer.

(16p/20)

Såldes i Danmark av A Vinstouw för cirka 60 DKK men är dessvärre slusålt.

Gattinara 2005 (Anzivino)

Om vi hade gått in på vårt lokala systembolag och sagt "Gattinara" så hade vi i bästa fall fått ett artigt "prosit" som svar. Appellationen är obskyr och mest något man lär sig rabbla ihop med Ghemme, Barolo och Barbaresco när man memorerar piemontesiska DOCG:n.

Gattinara ligger i norra Piemonte, i provinsen Vercelli, och sträcker sig över sydsluttningarna på båda sidor om floden Sesia. Den totala vinodlingsarealen är endast 100 ha fördelat på en handfull producenter som odlar cirka 90% spanna (eller nebbiolo) och resten vespolina och bonarda på den järnrika och vulkaniska jordmånen. Vi tänker prova en nollfemma från Anzivino som är en ung producent i detta traditionstyngda område. Man använder stora slavonska botti till sin Gattinara som består av 100% nebbiolo från gårdarna Valferrana, Luccineglio, Villetto och Ronco.

Utseendet är brukligt ljust med tegeltoner och klar transparens. Doften är initialt sval med menthol, viol och hallon. Efterhand blir frukten rödare och börjar dra mot jordgubbar, vinbär och granatäpple i övertonerna. Mycket påtaglig mineralitet helt i stil med vinerna från vår favoritproducent häruppe: Sella.

Nosen lurar inte munnen utan allt är på plats vid första gurglet - svala och läskande syror i citrusregistret och mikroskopiskt finfördelade tanniner samlar sig och bildar tillsammans ett mycket spänstigt och senigt vin som klarar av det mesta i matväg. Frukten tar ett steg tillbaka i munnen och låter mineralerna ta huvudrollen, inte alls olikt ett vitt macererat vin i munkänslan. Eftersmaken är mustigare med mörka tjärtoner och tobak. Mycket elegant och en bra representant för stilen. Verkligen kvintessensen av ett norditalienskt matvin!

(17p/20)

Vi köpte Anzivino av Stefan Jensen för runt 125 DKK. För den som vill handla Gattinara via SB erbjuds en normale 2004 och en riserva 2001 från Travaglini, dock endast i köp om 6 flaskor. Idala gård importerar Casa Vinicola Brugo som också kommer i lådor om 6 flaskor.

Querciabella Chianti Classico 2007 (Agricola Querciabella)

För att rycka upp oss efter gårdagens trista chiantiupplevelse och påminna oss om hur underbart det kan vara med sangiovese, och med ljuvliga Montevertine 2007 i färskt minne, öppnar vi en Querciabella 2007 som golvar oss med en uppercut i form av en fruktbukett av guds nåde. Snacka om vitalitet, drickbarhet, friska syror och, i brist på något bra svenskt uttryck, lipsmacking pleasure. På pin kiv plockar vi fram gårdagens Nipozzano 2006 för en jämförelse och det är bara att konstatera att den är inte ens på samma parkeringsplats i samma bollpark.

Querciabella ägs av Sebastiano Cossia Castiglioni som sedan 2000 driver vingården helt efter biodynamiska principer. Man är extremt kvalitetsmedveten och lämnar inget åt slumpen vilket har givit gården hög status i området. Målsättningen är att göra terroirpräglade viner med respekt för traditionen men utan att göra onödig åverkan på miljön. Sebastiano vurmar exempelvis för honungsbiets framtid och har anlagt massor av kolonier på sina ägor men samlar inte in honungen utan låter bina leva som i reservat.

Chianti Classico 2007 utgörs till 95% av sangiovese och 5% cabernet sauvignon som växt i kalk- och skifferrik lera.

Som sagt, ett rejält skepp med frukt och bär kommer lastat direkt i glaset - vinbär, hallon, körsbär, lingon, sötmogen persika och gula plommon. Ett knippe färska örter som hämtade ur en toscansk garrigue - rosmarin, salvia, äppelmynta och timjan. Här finns också lite mörkare toner av sötlakrits och läder som kompletterar paletten och ser till att skapa harmoni och balans.

I munnen slås man av den solida strukturen med ljuvt eleganta syror som möter upp fett och sälta i maten. Fruktigheten är lika charmerande i smakbilden som i doften, munkänslan är helt oklanderlig med snygg mineralitet som ger finpulvrighet och en eftersmak som är frisk och hyggligt lång.

En rejäl upprättelse efter gårdagens dikeskörning må jag säga.

(17,5p/20)

Atomwine säljer nollsjuan för 129DKK och tar just nu upp beställningar för nollåttan som säljs för fyndpriset 99DKK. Känns närmast som ett kassaskåpssäkert kort.

Nipozzano Riserva 2006 (Marchesi de Frescobaldi)

Uppmärksamma läsare har säkert noterat att de viner som omnämns i den här bloggen oftast är inköpta utanför Sverige. När vi så råkade passera Hansacompagniet i förmiddags så fick det bli en snabb titt på vad som ställdes på hyllorna i dagens septembersläpp och som vanligt var det en nedslående syn för en italofil. Rattis Rocche 2006 för 600 bagis lär ju knappast bilda några ryska brödköer runt kvarteret? Ratti, Allegrini, Feudi di San Gregorio och Frescobaldi - idel stora, förutsägbara och utslätade producenter. Varför inte något spännande, utmanande eller "cutting edge" på Italienfronten? Varför ska vi nöja oss med sånt här när man kan hitta hur mycket som helst en halvtimmes resa över sundet?

Nåväl, något fick vi ju ha med hem till kvällens hembakade pizza. Marchesi de Frescobaldi är en mastodont med sina 5000 ha mark varav 1000 ha är vinodlingar. Man har mängder av olika viner i sin katalog, bland annat en serie som heter "ultra premium wines" - smaka på den, men vi korkar upp deras välkända Nipozzano Riserva. 90% sangiovese och resten malvasia nera, merlot och cabernet sauvignon som får ligga till sig två år på begagnade barriques.

Doften är mörkfruktig med ganska tydliga rostade toner. Kryddor och vanilj håller sig i förgrunden medan den lite timidare körsbärsfrukten håller sig i bakgrunden. I munnen är det en lite utspädd känsla som dominerar, allt är väldigt tunt och försiktigt. Syrorna är nästan obefintliga och tanniner är det inte lönt att tala om. Förmodligen felfritt men enormt oengagerande, ingen feeling överhuvudtaget och överkört av en stackars pizza med prosciutto...

(12p/20)

nr 94545