fredag 28 maj 2010

Langhe Nebbiolo 2007 (Sottimano)


Sottimano har en 2 ha-odling i Basarin, Neive vars stockar är så pass unga som 14-15 år. Man anser att frukten, på grund av detta, inte har den polyfenoliska rikedom och de nyanser som anstår druvor från en så här viktig cru och deklassificerar sålunda sin Barbaresco till Langhe nebbiolo.
Macerationen brukar pågå i 12 dagar och man låter musten ligga på 25% nya och 75% begagnade barriquer i 10 månader. 2007 var en årgång där blomningen kom igång riktigt tidigt och följdes av en väldigt normal sommar som gav druvor med hög syra, gott om socker och tjockt skal.

Vackert rubinröd med klar orange tingering. Efter en del luft samlar frukten ihop sig och rycker tag i taktpinnen. Läckra körsbär, jordgubbskompott och hallon omgärdas av torra julkryddor som kanel och kardemumma. Tjära, asfalt och lakrits delar plats med ljusare toner av rosor och färska örter. En frejdig nebbioloparfym som har kryddats snyggt med eleganta fattoner, mycket tilltalande.
Smaken blir man inte heller besviken på - finkorniga tanniner i sexig Barbarescostajl och utmärkt syrlighet som liksom griper tag i kinderna och säger:
- Du, nu lyssnar du på vad jag har att säga...
Torr, fin eftersmak som får en att vilja hälla upp ett glas till. Absolut en av de bästa och mest komplexa Langhe nebbar, i den här stilen, vi druckit på länge. Atomwine säljer (samt, hör och häpna: levererar till Sverige!) och Piu Rosso-Niels har redan provat.

(17p/20)

onsdag 26 maj 2010

Bourgogne med Tryffelsvinet

Tryffelsvinet anordnar provning av en del av sina vita och röda Bourgogner på Savoy i Malmö. En våning ner pågår Champagnedagen så vi smyger oss upp för att inte behöva råka på ett huligangäng bestående av Champagnesupportrar. Gud vet vilka trakasserier de skulle kunna utsätta oss stackars bubbelagnostiker för. Nej, snabbt in och sug tag i ett glas så sätter vi igång.


Domaine Louis Latour är en anrik producent med 50 ha, från Chambertin i norr till Chevalier-Montrachet i söder, odlat med pinot noir och chardonnay. Man har den största Grand Cru-egendomen i Cote d´Or med totalt c:a 28 ha.
Vi provar deras enklaste Bourgogne Blanc 2008 som är ljust gyllene med en lätt, ren och ljusfruktig doft med friska gröna äpplen som skänker elegans. Enkel och funktionell med rena syror och en lätt grapefruktbeska på slutet.


Domaine Pinson har producerat vin sedan mitten av 1800-talet men har sedan 1980-talet växt från 4 till dagens 12 ha. Deras Chablis AOC 2008 kommer från 15-åriga rankor och känns vitfruktig med lite jästtoner. En liten nötighet dyker fram ur citrusfrukten och breddar nosen en smula. Höga, rena syror ger ett krispigt helhetsintryck med en lätt struktur. Mont de Milieu 1er Cru 2008 är något helt annat, enorm skillnad i fruktintensitet och en fatpräglad, komplex karaktär. Krusbär, kiwi och lime samsas med de vackert integrerade faten. Syrarik, ungefär som att bita i en citron, med en lång, frisk eftersmak - stiligt.




Domain Hubert Lamy tillhör de bekanta namnen och är den ledande odlaren i St Aubin mellan Chassange-Montrachet och Puligny-Montrachet. Hubert Lamy startade 1973 och har växt från 8 ha till dagens 17 ha med en årlig produktion av c:a 100000 flaskor. Man har växlat om från barriquer till 300 och 600-liters fat för att fokusera mer på fruktigheten.
Bourgogne Blanc 2008 är trots detta ganska avrundad med en del fattoner på toppen. Syrorna biter men frukten är lite platt, eftersmaken är kort och mest syrlig. Saint Aubin La Princée 2008 har en mycket större kropp som understöds av noblare fattoner och en knippe gröna örter. Rik fruktighet i munnen, aptitretande syror i elegant stil. Saint Aubin 1er Cru En Remilly 2008 lägger i en växel till och skickar ut en mineralitet som bär fram frukten och ger ett rent intryck. Komplext med en stor och rik koncentration, riktigt snyggt. Puligny Montrachet 2008 startar med lite knallpulver och fatkryddor och fortsätter med mineralitet och torrkalkighet. Syrorna känns bråkiga, nästan yrvakna, och kan nog lägga sig och vila ett bra tag. Torr eftersmak med ytterligare mineralitet.



Domain Barraud är en ekologiskt certifierad producent med säte i Roche de Vergisson. Man besitter 8,5 ha odlingar och vi smakar först deras Macon-Vergisson La Roche 2008 som känns sötfruktig av mogna druvor, lite tropisk/exotisk macedonia med ananas, kokos och mango. Massiv nästan ettrig syrlighet trots den öppna frukten. Pouilly-Fuissé Alliance 2007 är mer samlad med lite mosad banan i mitten och citrus i kanterna. Mineralisk i munnen med en hel del höga syror. Karaktärsfull och en mycket trevlig bekantskap.



Domaine Cordier Père et Fils är en familjeegendom i Fuissé med 12 ha odlingar i de bästa lägen med kalkrika jordar. Vinmakaren Christophe har börjat buteljera en del viner under namnet Christophe Cordier och vi börjar med hans Mâcon-Charnay VV 2008 som är en helt annan stil än de tidigare. En del citrus- och grapezest i nosen. Väl avvägd syra, sobert elegant och känns nästan drickfärdig. Pouilly-Fuissé 2007 klär in frukten i lite insmygna fattoner. En del tropisk frukt med ananas och mango backar upp. Munnen bjuds på en lätt sälta och mycket finmaskig syrlighet med kalkig mineralitet. Lång och torr eftersmak.




Domaine Robert Groffier är det inte så mycket att orda om, mycket hyllad producent med 7 ha av den finaste mark man kan erbjuda i Chambolle-Musigny, Bonnes Mares och Chambertin Clos de Beze. Gevrey-Chambertin 2008 är lila och klart transparent. Oj, stall och animalitet till förbannelse, kanske beroende på alla vita viner vi just snusat på. Rik frukt med mogen jordgubbe och skogshallon. Elegant munkänsla med lång syrlig eftersmak. Chambolle-Musigny 1er Cru Le Sentiers 2008 är fortfarand lila men klart tätare. Blommig med torkade rosor öppnar för en explosiv frukt som far rakt upp i synen. En distinkt sumpighet och rikligt med pinotparfym kompletterar. Munkänslan är sammetslen och eftersmaken är lång och imponerande med en lätt beska som avslutande twist. Svårspottat och ett fullkomligt strålande vin. Chambolle-Musigny 1er Cru Les Amoreuses 2008 har en något mer vinröd ton. Koncentrerad pinotfrukt backas upp av kryddighet, mineral och en del vegetativ multnad. Superkontemplativt. Mer uttalad syrlighet och kanske lite tuffare än Les Sentiers men ändå väldigt välbalanserat och komplext. Ståtligt vin med mycket mineral i eftersmaken. Bonnes Mares Grand Cru 2008 intensiv, elegant och mer svårflörtad än 1er cruerna. I munnen sprakar det av eleganta bloss med fruktig syrlighet. Tanninstrukturen är lite piemontesisk och en mörk frukt lägger sig som en hinna i svalget. Lång, lite salmiakartad eftersmak som klingar av i tobak. Chambertin Clos de Beze 2008 visar upp sina snygga fat som lyfter fram den mörka frukten - blåbär och bigarråer. Vackert nät av syror med mineralitet i klangen ger ett saftigt intryck. Lång eftersmak, ruggigt välkomponerat. Priset bryr vi oss inte om...


måndag 24 maj 2010

Maté 2008 (Sottimano)


Sottimano är en av de producenter som vi har märkt med ett fett Magic-Markerkryss som högaktuell för besök under sommarens Piemonteturné. Man gör ett gäng trevliga barbareschi och en sagolikt bra barbera - Pairolero. Sottimano är väl, vad man nuförtiden kallar, både en modern och traditionell producent med lång maceration och lagring på barriquer.
Vi har aldrig druckit en utjäst brachetto tidigare så vi blev nyfikna när Atomwine sålde ut nollåttorna av Maté för ynka 60 DKK.

Maté är en liten brachettovingård i Treiso på en dryg hektar som brukar ge 3-4000 flaskor. Macerationen pågår i 7-8 dagar och musten får sedan ligga på rostfritt stål i 8 månader.
Vinet är mycket ljust, lätt och transparent - ser nästan ut som en beaujolais. Doften är rik på blommighet av rosor och liljekonvalj, lätt och ljusröd frukt av moreller, smultron och hallon. Ett släktskap med en annan lite obskyr piemontesisk druva - ruché - kan inte uteslutas, den parfymerade karaktären känns igen.

Smaken är lätt med svalkande syror och diskreta tanniner, dock uppfattar man vinet som tämligen intensivt på grund av all floral parfym. Ett slags röd moscato kan man säga.
Synnerligen trevligt att dricka, framför allt på grund av sin regionala typicitet - man behöver aldrig tveka om varifrån på jorden det här vinet kommer - och den moderata alkoholnivån ger ett lätt helhetsintryck. En eller två procent högre alkohol hade varit förödande för den här vinstilen.

(15p/20)

söndag 23 maj 2010

Friulansk pingstextravaganza


Vi susar västerut på "tjuittan" (21:an) mot Skånes City of Angels. Inbäddad i Skäldervikens varma famn tronar hon majestätiskt, vakande över det öppna Kattegatt som luras in i ett klaustrofobiskt Öresund för att bli fånget i Östersjöns kalla trål.
Vi är inbjudna av Friulifetischisterna Ingvar och Jörgen för att trampa lite, av oss, okänd mark. Friuli-Venezia-Giulia är väl det vinområde i Italien som är minst känt men som det plötsligt börjat talas väldigt mycket om. Massor av egensinniga producenter med höga kvalitetsambitioner och ett gäng karaktärsfulla lokala druvsorter är två anledningar till detta. En intressant vinhistoria och ett starkt skiftande landskap med olika förutsättningar för en rad olika stilar och druvor är två andra.

Vi får två glas, som ska innehålla samma druva, upphällda och efter ett par snurrningar är jag ganska säker på att det handlar om chardonnay. Hustrun väntar till det visar sig att jag har fel och drämmer till med pinot grigio.


Perusini Pinot Grigio 2008 är ett ljust halmgult vin med en lättsam, gulfruktig friskhet i nosen. Passionsfrukt och lite mosad banan ger söta doftsensationer medan mineraliteten bjuder på renhet och elegans. Ganska kraftigt i munnen med salmiak och sötlakrits, trots detta friskt och läskande. Troligen stållagrat då inga uppenbara fattoner kan detekteras, massor av karaktär men med ett aningen kort avslut.


Bressan Pinot Grigio 2004 är mörkare åt det gyllengula hållet. Doften är lite oljig och tyngre än det förra glaset. Lätta petroleumpustar, bensinmack, honung och gula äpplen. Fruktigheten ligger djupt i munnen, ljuvligt friska och högstämda syror trots den lite tyngre doftbuketten - till den lufttorkade coppan sitter det här som en keps. Eftersmaken är lång, myndig och inget man bråkar med. Suveränt vin!

Nu är det dags för druvbyte och två nya glas rullas in. Två djupa andetag och jag hasplar ur mig:
- Det här skulle kunna vara chardonnay? Hustrun säger att det måste vara sauvignon blanc som vi har i glaset.


Perusini Sauvignon 2008 är ljusgult och klart skimrande. Frisk doft av citrusfrukt och zest, lätt spritsighet som ger ett mineraliskt och mycket friskt intryck. Väldigt trevligt att sniffa på, inga övertydliga sauvignon blanc-markörer i stil med nässlor och vinbärsblad vilket i min näsa är en välgärning. Syrorna är rikliga och farligt aptitretande, ett bra vin i en ren och enklare stil.


Vie di Romans Vieris Sauvignon 2007 känns rejält fatpräglat med en hel konfektyrskål till bredden fylld med mjölkchoklad, marsipan, vingummi och lakritsremmar. Massor av ljus frukt åt det tropiska hållet kryper fram så småningom - ananas, litchifrukt och vit persika. Höga syror men en rik och fyllig munkänsla, långsamt avklingande eftersmak.
Utmärkt matvin som fungerade mycket väl till den varmrökta laxen, nypotatisen och romsåsen.


Edi Keber Collio 2007 är gjort på tocai friulano och är det ljusaste vinet hittills.
- Rullsylta! ropar hustrun och vi andra håller artigt med. Det är förmodligen kryddpeppartonerna hon vill åt och jo, det finns faktiskt lite kokt kött och örter med i bakgrunden, nyrostat kaffe och ljus frukt. I munnen är syrligheten fyllig och fruktig, lakritspastill spär på tillsammans med en urläcker sälta i avslutningen.

Som avslutning på de friulanska excesserna ställer Ingvar ett rejält muskelpaket på bordet.


Moschioni Colli Orientali del Friuli Celtico Rosso 2004 är gjort på lika delar cabernet sauvignon och merlot som fått torka lite lätt innan de blivit must. Ett mörkt, nästan svart och tätt vin. Massor av gröna toner i början - örter och paprika - följs av en massiv fruktvägg. Stor och nästan överväldigande i nosen. I munnen förvandlas det till pampig elegans och är en idealisk följeslagare till den mogna brie de meauxen, tydliga Bordeauxvibbar.
Lång och kraftfull eftersmak där de gröna tonerna återkommer och klingar av långsamt.

Vi tackar Ingvar och Jörgen för en hejdlöst trevlig, grymt välsmakande och synnerligen upplysande eftermiddag!

fredag 21 maj 2010

Rosso di Montalcino 2007 (Pian dell´Orino)


Riktigt djupt fruktfokus och en makalös koncentration i munnen - som att låta en hallon/lakritspastill smälta långsamt mitt på tungan. Eftersmaken klamrar sig fast på gomväggar och kinder en lång stund. Rosso di Montalcino 2007 är en klingande fullträff levererad av Pian dell´Orino, ett vin som är gjutet till grillkvällarna när vi nu äntligen kan rulla fram Webern.

Pian dell´Orino är granne med Biondi Santi i Montalcino, man har fyra olika vingårdar med en sammanlagd areal av 6 ha. Metoderna är certifierat organiska/biodynamiska och man sidoplanterar olika sorters gräs och blomväxter för att locka till sig fjärilar och nyttoinsekter. Sangiovese grosso är den enda odlade druvan och man garanterar ett maximalt uttag om en flaska per vinstock.
Rosson hämtar sitt druvmaterial från Pian dell´Orino och Pian Bossolino som är belägna 350-470 m ö h på kalkrik lera med högt järninnehåll. Stockarna är unga - 9-12 år.
Man låter musten spontanjäsa och macererar i tre veckor innan hälften hamnar i 30 hl-fat och andra hälften i 5 hl-fat under 15 månader. 8457 st ofiltrerade pavor buteljerades den 19 mars 2009.

Doften är riktigt mörkfruktig av söta körsbär och jordgubbskompott. En hel del köttighet paras med de vackert integrerade faten, lite bruntorra kryddor och en järnig rabarbernyans får också plats. Salmiak, sötlakrits och sötmandel ligger som en fond i horisonten.
Men det är faktiskt i munnen det händer - bomber och granater vilken välsvarvad spelare vi har att göra med! Stor men ändå smäcker, muskulös men smidig som en katt - syror som spelar timpani på gomseglet och en rik fruktighet som är gjord för att kompa den grillade ryggbiffen med honey-mustarddressad nypotatissallad.
Pian dell´Orino kallar 2007 för "an extraordinary vintage" och det verkar stämma, i rosson har de i alla fall lyckats pricka klockrent rätt.
Emilie Vin i Fredensborg säljer för 165 DKK.

En rungande applåd för den eminenta korkkvaliteten. Sällsynt robust och tät, kul att se även i ett lite enklare vin.

(18p/20)


tisdag 18 maj 2010

Il Tappocorona 2008 (Cascina Baricchi)


Kapsylförslutna rödvinsflaskor är en bristvara nuförtiden. Annat var det förr när de gamla bast-, eller rentav, plastklädda chiantifiascorna ställdes på köksborden i de lysrörsupplysta köken i Toscana. Marmorgolven skrek när man drog ut stolen, i ena hörnet stod en svartvit 14-tummare och ylade ut raspiga RAI-nyheter och på spisen puttrade den obligatoriska ragùn. Var man över 60 år och man så var det, av någon outgrundlig anledning, mer eller mindre en naturlag att man satt "bak och fram" på de rangliga köksstolarna med stålben.
De lokala vinkooperativen i Toscana är nog de enda exemplen på ölkapsylanvändande producenter som jag kan komma på tills vi fick ett av Carlo Merollis Scoop-mail i våras.

Cascina Baricchi blandar barbera, dolcetto och syrah (!) i denna Vino da tavola rosso.
Färgen är blåröd, nästan violett, tät och lite bubblig vid första upphällningen. Doften är fyllig med ren och sötmogen frukt, körsbär, vinbär och ett uns röda plommon. Något slags mineralitet och kalkighet förstärker det rena intrycket.
I munnen har vi ett perfekt trattoria-vin med delikata syror som kan skära sig igenom fett likt en skalpell. Tanninerna är tillbakadragna och helheten känns lätt och autentisk, rak och utan krussiduller. Ett mycket användbart vin, utan alltför mycket personlighet, som man nog kan dricka ofta utan att tröttna på.

P.S - Carlo hävdar att man med fördel kan kyla det här vinet ganska rejält och det är faktiskt inte helt fel. Vårens första lite småvarma kväll så blir den mediterrana feelingen klart boostad om man har ett 10-gradigt vin i glaset.

(15p/20)



måndag 17 maj 2010

Vit & Röd Bourgogne med Munskänkarna

Vi har återigen besök från andra sidan sundet. Den här gången är det Lars Møller från The Wine Company i Vanløse, Köpenhamn som susat över bron i sin lilla knallgula Chevrolet Matiz. Företaget anordnar den omåttligt populära Rhône-festivalen, som i år går av stapeln den 18 september, och har utöver Rhône även Australien och Bourgogne som sina specialiteter.
Lars har plockat med sig tre vita och tre röda viner från Bourgogne som ska provas och avnjutas till hummerbisque respektive ankbröst med apelsinsås och potatiskaka.


Nicholas Maillet, Macon-Verzé Le Chemin Blanc 2007 (95 DKK)
Vinmakaren Nicholas Maillet är 37 år och tog över gårdens 50-100-åriga stockar efter sin far 1999. Han är ekologiskt certifierad och vinet är 100% chardonnay från den kalkdominerade jordmånen.
Ljust halmgult med en frisk grönäpplighet och lite diskret brödiga toner. Läcker citruskavalkad med grapefrukt och lime som huvudattraktion men även en sötare apelsinton i bakgrunden. Mineraliteten är påtaglig med våta stenar och musselskal.
Frisk och ganska lätt struktur i smaken, fin balans mellan frukt och syra. 2007 betecknar Lars som lite av en restaurangårgång och menar att detta är lämpligt för konsumtion nu.
Ett mycket trevligt vin och jag måste säga att priset är oerhört tilltalande, jag som trodde att det var omöjligt att fynda i Bourgogne.


Domaine Bachelet-Monnot, Puligny-Montrachet 2007 (210 DKK)
Mark och Alexandre Bachelet är 26 resp 28 år och räknas som rising stars i Bourgogne. Deras farfar startade Bernhard Bachelet et fils i Chassange och deras far hjälpte dem att starta domainen i Dezizes-les-Maranges 2005. Man gör hela två stycken grand cru, två 1 cru och tre röda viner, vi ska prova deras Puligny-Montrachet som varit i kontakt med 40-45% ny ek.
Något ljusare gul med lätta grönstick. En hel del fattoner i början-vanilj, honung och rostat majs. Trevliga citruspustar, gott om mineralitet med nästan lite metalliska övertoner.
Syrorna är tydligt markerade och eftersmaken är lång och fyllig med en del sälta i svansen.
Lite för påtaglig fatkaraktär för att jag ska gå igång på det men tvivelsutan ett välgjort och intressant vin.


Henri Gouges, Nuits Saint Georges 1.Cru La Perriere 2005 (439 DKK)
Domaine Henri Gouges är en av Nuits Saint Georges´äldsta domainer. Idag har man 14,5 ha vinmark och det är kusinerna Christian och Pierre Gouges som driver det hela.
La Perriere är ett ovanligt vin med en liten produktion på c:a 2000 flaskor, druvan som används är en muterad albinovariant av pinot noir med grönt skal.
Färgen är halmgul och doften skvallrar direkt om en generös frukt, blommighet och lite vaxiga sidoaromer, påminner om något vitt Rhônevin i stil med Condrieu eller vit Hermitage.
I munnen är det en annan femma, här skulle det kunna vara ett rött vin med lite tanniner, djup frukt och ingen mineralitet. Lång och komplex eftersmak med lite rökaromer.
Mycket spännande att prova men knappast något man kommer att söka upp igen.


Dominique Laurent, Bourgogne Cuvée Numero 1 2007 (115DKK)
En konditor från Paris som kom till Bourgogne på 80-talet och började göra ekstinna fruktsoppor som blev enormt framgångsrika i USA på 90-talet. Dominique Laurent har ett stort nätverk av vinbönder i många olika appellationer som han handlar av och idag även ett eget tunnbinderi som håller mycket hög kvalitet. Vi ska prova en enkel bourgogne rouge som bara legat på 20 % ny ek.
Ljusrött skimmer med god transparens. Ymnig fruktighet - jordgubbar och ljusa moreller. Ett uns volatilitet med limstift och terpentin. Rätt så mycket söta vanilj- och honungstoner.
En riktigt slank kropp med fin syrlighet - inget komplicerat men trivsamt och rättframt.


Domaine des Clos, Beaune 1.Cru Champs Pimont 2005 (199 DKK)
Producent med anor från 1160 beläget i Vosne-Romanée. Grégoire Bichot har ägt egendomen sedan 1995 och har idag 5 ha odlingar i Beaune och Nuits Saint Georges.
Rejält mycket mörkare och tätare än det förra glaset. Doften klingar piemontesiskt med målarpyts, körsbär och bittermandel. Frukten är mörk och fyllig och tvinnas samman med den fuktiga höstskogen till en riktigt njutbar doftkorg. Apelsiner, korinter, sucat och kanel susar i bakgrunden.
Smaken är framledd av en läcker syra och en del tanniner som harmonierar utmärkt med den fina frukten och skapar ett läskande, friskt helhetsintryck. Ett vin i utmärkt balans just nu men som säkert kan ligga länge.


Domain Fourrier, Gevrey-Chambertin 1.Cru Combe Aux Moines 2007 (449 DKK)
Känd producent med 9 ha pinot noir-stockar (vielles vignes) planterade mellan 1925-28.
Vinet öppnar med en lätt sprits som härstammar från den tillsatta CO2 som ska hjälpa till att skydda vinet från oxidering eftersom inget svavel används. Halsen lackas därpå med ett tjockt lack som ska skydda korken.
Dofttypiciteten är nästan remarkabel med sin djupa och koncentrerade pinotfrukt - härligt ymnig men hela tiden kontrollerad och superelegant.
Munkänslan är komplex med pigga syror, friskhet och elegans. Lång och sirlig eftersmak som dansar på tungan och lämnar lite spår av flintrök efter sig. Förnämligt på min ära.

fredag 14 maj 2010

Barbaresco Riserva Ovello 2001 (Produttori del Barbaresco)




En riktigt god senap i en gräddig sås och en vacker nebbiolo-parfym är en sådan matchning som kan börja sjunga så att sirenerna på Anthemoessa hade blivit gröna av avund. Vi lagar Gordon Ramsays rabbit fricassé och öppnar Produttori del Barbarescos riserva Ovello 2001.
PdB har ju sina hängivna anhängare, och vi räknar oss definitivt dit, men ingen klår väl Jeremy Parzen som har en hel blogg tillägnad fenomenet. Snacka om die hard fan.

Philipson Wine sålde härförleden ut en del nollett-riservor till det helt enastående fyndpriset 139,95 DKK, vi snackar alltså femtiolappen under SB´s pris på normale-nollfyran. Vi provade samtliga nollett-riservor i höstas och Ovellon hamnade lite i skuggan av Rabajá och Asili den gången. Nu är förutsättningarna helt annorlunda; full uppmärksamhet i bra glas en hel kväll och till mat.

Ovello gränsar till, och ligger på samma sluttning som, Casotto-Loreto i nordligaste Barbaresco. 6,8 ha kalkhaltigt grus med mycket sand i Barbarescos friskaste mikroklimat.
Macerationen pågick under 21 dagar och lagringen skedde på stora fat i 36 månader följt av ett och ett halvt år på flaska.

Sanslöst vacker i sin venetianskt sidenröda dress.
Mycket skog i början med mossa, tryffel och lövbrasa. Frukten behöver en hel del luft för att vakna till liv, väl utsprungen visar den sig vara riklig, nästan ymnig med mycket svartmogna bigarråer, söta banantoner, vinbär och en pust frisk nektarin. Ett koppel andrahandsaromer med läder, polish, mörk choklad, målarpyts och fräsch örtighet mot äppelmynta.
En praktfull doftbukett som vi inte kan nosa oss mätta på, sjukt bra!

Munkänslan är sinnligt sammansatt, ganska lätt men djup och tilltalande. Syrorna är sprungna ur den rika fruktigheten och tanninerna är smärgelduksfina och precis lagom ettriga. Ledordet är balans, inget saknas eller är i vägen för något annat. Eftersmaken är lång och lämnar en substantiell svans av oliv, tobak och marsipanpralin.
Detta är ruskigt bra och absolut i sin peak just nu, för pengarna är det givetvis årets fynd.

(19p/20)


onsdag 12 maj 2010

Taurasi 1998 (Mastroberardino)


Jag måste erkänna att jag inte hade en susning om vad SB´s majsläpp ("sommarens tillfälliga sortiment - små partier 30-tal butiker"?) innehöll, således blev jag lätt och glatt överraskad när Mastroberardinos gotiska typsnitt ( a´la Manowar) glimtade till på nyhetshyllan.
En bas-taurasi från nådens år 1998 låter ju lite småkul och måste provas. 100% aglianico har tillbragt c:a två år på 400 l-fat samt barriquer.

Tät, mörkröd med bruna skiftningar.
Efter en stunds luftning skönjs en lite fet ton av stearin, en hel del valnöt och honung. Ett moln av pulvrigt vaniljextrakt ligger och liksom leviterar över ytan, bären börjar bulta på dörren - blåbär och björnbär vill in. Inga påtagliga tecken på åldrande, ingen överdrivet torkad frukt eller liknande - ett vitalt och angenämt doftpaket.

Tanninerna är tämligen avrundade och gör sitt jobb ganska väl, en viss friskhet kompletterar. Syrorna känns däremot lite ofokuserade och famlar en aning, eftersmaken är kryddig och lakritsartad.
Ett gott och trevligt vin som dock hade behövt mer skärpa i sin syrlighet för att bli riktigt minnesvärt. Kul att prova en relativt enkel aglianico med lite ålder som inte visar några tecken på att släcka ner.

(16p/20)

lördag 8 maj 2010

Barolo Broglio 2003 (Schiavenza)


Vi anammade den gamla devisen "three´s a crowd" och hoppade över Broglion sist men efter att blivit svårartat charmade av de båda andra nolltreorna kunde vi inte låta bli att komplettera samlingen.
Broglio är en liten odling i sydläge med gott anseende i östra Serralunga d´Alba där jordmånen består av kalkrik lera. Signore Pira jäser brygden 15-20 dagar i cementbehållare och låter den ligga tre år på större slavonska fat.

Orange, nästan granatäppleröd med ganska god intensitet.
Direkt ur flaskan tävlar däckgummit, lakritsen, tjäran och de svarta oliverna om uppmärksamheten, en uppsjö av malda, bruna kryddor löper på kanten och lite torrkalkighet sprakar sporadiskt till som en bengalisk eld. Kirsch och riktigt rödmogna jordgubbar finns i djupled medan rosorna och violen agerar hörnflaggor.

Man blir snart varse att detta är den överlägset mest serralungska av de tre, smakkärnan är intensivt fruktig, saftig och lite läskande. Tanninerna är riktigt på bettet och lämnar en munkänsla som får gommen och tandköttet att tro att man just gurglat sig i en smoothie på svinto, tandkräm och grapefruktjuice. Eftersmaken är lång och farligt beroendeframkallande.
Den här har definitivt framtiden för sig och bör nog rent av ligga till sig ett tag om man inte är lite av en tanninmasochist, med det sagt så sörplar vi troligen våra tämligen subito.

139 DKK/flaska vid köp av 6 st hos Carlo Merolli.

(18,5p/20)

P. S - Piu Rosso från andra sidan sundet har provat Schiavenzas 03:or, 04:or och 05:or.

onsdag 5 maj 2010

Il Conventino Vino Nobile di Montepulciano 2001


Hur många gånger har man inte scrollat sig igenom SB´s beställningssortiment, äntligen hittat något av intresse bara för att upptäcka att "artikeln säljs endast i AB-län"?
Well nollåttor, it´s paybacktime! Gissa om man blir till sig i trasorna när det istället står att läsa: "Ekologiskt odlade jordbruksvaror. Säljs endast i M-län".
Importören Vino Scelto har koncentrerat sitt sortiment till italienska viner och levererar till restauranger samt, via BS, till skånska SB och vinkällarbutikerna. Man förefaller även antagit en ekologisk profil och har således en hel del dylika producenter i sin katalog.

Vi provar en VNdM av en producent som vi inte tidigare kände till. Il Conventino är beläget i Gracciano di Montepulciano nordost om Montepulciano, c:a en timme söderut på A1:an från Firenze.
Man använder sig av 85% sangiovese, eller prugnole gentile som den heter här, och resten colorino, canaiolo och mammolo. På producentens hemsida anges att nollsexan legat 30 månader på 50 hl slavonska fat men Vino Scelto säger 28 månader på 5 hl-fat om nollettan. Varför den tillgängliga årgången i Sverige är 2001 vet jag inte men inte mig emot, färdiglagrade viner finns det inte för många av i SB´s sortiment.

Det är ett mörkt rubinrött och tätt vin som sig bör.
Den inledande doften är djupt mörkfruktig med en solid kärna av körsbär och blåa plommon. Spår av skomakeri och nymalt kaffe bryter igenom fruktmuren och släpper förbi lite vegetativt multna toner som avslöjar en viss mognad. Skogsbären lever rullan och trivs länge utan att visa några tecken på att bli tröttna, kolossalt ymnig frukt - härligt, precis som en Vino Nobile ska vara.

En viss torrhet i tanninerna kan ha med åldern (lagringen?) att göra men de apelsinlika syrorna räddar tillställningen och ger ett relativt vitalt helhetsintryck. En del kärnbitterhet röjer i bakgrunden men inte så att det stör, eftersmaken är hyfsat lång och lite tobakspräglad.
Ett mycket läckert sniffarvin som funkar bra till stabil och rättfram mat eller bara som ett meditationsvin en sval vårkväll i maj. Man har även en riserva i BS från 2003 som verkar spännande.

(17p/20)

måndag 3 maj 2010

Barolo Cerrati 2006 (Cascina Cucco)


Det är omöjligt att hålla fingrarna i styr efter dagens barolosafari, bilen är lossad och vitello tonnaton står uppdukad.
Den är ju så ung, den yngsta barolo vi druckit, men storebrorsan satte standarden så våra förväntningar är förmodligen orimligt höga.

Utseendet är helt enligt boken med fin transparens och tämligen mörk röd färg med intensivt tegelskimmer.
Doften är blyg i början men efter lite luft släpper knutarna, grönfärska örter, sval mynta, ljusröda bär och en aning mjölkchoklad. En ganska elegant stenfruktsparfym gör entré och ledsagas av ett knippe minerala toner.
Allt som allt ett rent, rakt och relativt friskt doftpaket som faktiskt andas elegans.

Tanninstrukturen är av det lättare slaget och upplevs inte alls påfrestande, syrorna känns unga men definitivt inte 2006-unga. Jämn och fin balans där det friska intrycket består och eldigheten hålls i schack, anständig längd.
En lite lättare och enklare barolo än sin beryktade föregångare, delvis i en annan stil och mycket lämplig att dricka medan man väntar på att nollfyrorna mognar. För 125 DKK/flaska (vid köp av 6) finns det verkligen inget att klaga på.
Carlo Merolli säljer.

(16,5p/20)