lördag 31 oktober 2009

3 x Barolo 2004


Vad glad man blivit om man fått syn på den här tomlådstraven utanför sin lokala systembolagsbutik, risken att skåda en dylik kollektion någon annanstans än i centrala Alba är nog minimal...
Tydligen har enotecan fått en leverans nya årgångar för man vill uppenbarligen bli av med ´04:orna.


2004 Barolo Vigneto Cerequio (Beni di Batasiolo)
Batasiolos viner ser man lite överallt så man får en känsla av att det är en hyggligt stor producent. Man gör en normale, en riserva och fyra vingårdsbetecknade barolo där Vigneto Cerequio är en av dessa.
Cerequio ligger i La Morra mellan La Serra och Brunate där man har den lite kompaktare kalkrika leran med hög sandhalt som brukar lätta upp stilen.
En tydlig balsamicoanstrykning och surkörsbär i första sniffen, sen följer hallon och jordgubbar. En del multna toner ger ett mognare intryck.
Rätt så avrundad med lätta, silkiga tanniner och lite blyga syror. Inget stort vin men OK.

(15p/20)


Alla som besöker Barolo kör förbi Brezzas Hotel Barolo i sista vänstersvängen innan byn. Man gör en normale och fyra vingårdsbarolo, Sarmassa ligger nordväst om Barolo alldeles intill nyss provade Cerequio. Eftersom tanninstrukturen i Sarmassanebbiolon är av det mjukare slaget låter man macerationen pågå längre än i sina andra barolo.
Massor av mogna bär; körsbär och söta vildhallon. Riktigt trevlig i nosen med kirsch och målarpyts som tar över taktpinnen.
Inte alls särskilt lättsamt i stilen, talrika syror och myndiga tanniner ger en lång och ganska stram eftersmak. Ett lagringsobjekt men faktiskt njutbart redan nu.

(18p/20)


2004 Barolo (La Fusina)
En helt ny bekantskap för oss, hemsidan gör oss inte mycket klokare men vineriet finns tydligen i Santa Lucia, Dogliani.
Maffig, fruktig doft med mintiga övertoner. Bittermandel, däcksolution och naturligtvis mogna skogsbär. En volymiös smak med syra och tanniner i perfekt balans skvallrar om en mitt-i-prick-årgång.

(18,5p/20)

onsdag 28 oktober 2009

Besök hos Parusso


- Alla våra viner är gjorda för omedelbar konsumtion, ingen vill längre ha källaren full av supersträva barolo som barnbarnen ändå bara kommer att hälla i marinaden när de ärver dem.
- Jo, men det är ju trevligt att se hur ett vin utvecklas med tiden, och särskilt barolo är ju...
- Nej, det där tillhör det förflutna, nu vill folk ha drickbara viner, säger Anna som tar hand om oss på Vitivinicola Parusso. Anna är hårt drillad att upprepa mantrat om det moderna och nytänkande Barolo som producerar lite silkigare och publikare viner.

Cantina Parusso tillhör denna moderna falang som är oroad över att inte tillräckligt många nya kunder vinns över till den syrliga och sträva italienska stilen. Luciano Sandrone har till exempel långtgående planer på ett vinarkiv som lagrar viner i alla årgångar så att kunderna hela tiden erbjuds drickfärdig barolo, något som även Parusso har funderat på;
- Vi har en "Argento"- och en "Oro"-riserva som får ligga 4 resp 6 år från Mariondino och Bussia. Vi kan tänka oss att utöka det segmentet om vi ser att folk är beredda att betala lite mer för ett färdiglagrat vin, säger Anna.



Parusso finns på Bricco Rovella mellan Castiglione Falletto och Monforte d´Alba. Man förfogar idag över 22 ha i Ornati, Mosconi, Mariondino, Bussia och Le Coste, allt beläget i sydöstra Barolo. Marco och systern Tiziana Parusso är fjärde generationen vinmakare i familjen.


Det är första gången vi är här men vi har druckit en hel del av deras Mariondino i flera årgångar tidigare.
Fondberg Vin importerade förr i världen men numera har man ingen svensk distributör.
- Vi har tittat på den svenska marknaden och hört oss för men inte hittat någon som funkar, ert monopolsystem både avskräcker och lockar - får man väl in en fot så...
KB-Vin i Köpenhamn säljer, om än med hiskeligt saltade priser.
Vi sätter oss i provningsrummet och bjuds först på deras druvrena sauvignon blanc:

2007 Langhe Bianco Bricco Rovella som formligen ångar av ek, ungefär som att köra näsan ned i kalaspuffpaketet. Efter en stund kryper frukten upp till ytan i form av mogna krusbär och kiwi, ovanligt fläderbefriad för att vara 100% sauv. blanc.
En len sötma trots friskhet och höga syror som tyvärr dränks i eken.

(13p/20)

2006 Barbera d´Alba Superiore presenterar en lätt malolaktisk ton till att börja med men svingar över till lakrits och söta bär; hallon och jordgubbe. Kraftigt vin med en fin eftersmak och god balans mellan fat och syror.

(15p/20)



2005 Barolo 35a Annata är en jubileumscuvée som hyllar faderns första Parusso Armando-barolo och gjordes då, liksom nu, på druvor från Mariondino, Bussia, Le Coste och Mosconi.
Detta är en läckerbit med violpastill och de gamla tjära rosorna... Elegant och förförande med lagom mycket multna toner. Mycket mineraler och pulvrig tanninstruktur, välbalanserad men tål ett bra tag i källaren trots Annas inledande förmaningar.

(18p/20)


2004 Barolo Bussia bjuder på stor komplexitet direkt i glaset, lätt gödselstack fäktas med koncentrerade hallon och körsbär. En lite feminin elegans med skinn på näsan, lövbrasa och tryckimpregnerad trall växer fram. Stor frukt i perfekt jämvikt med syror och fat, stiliga tanniner som stannar. Köptes och åker i källaren för att plockas fram till marinaderna runt 2050 sådär...

(18,5p/20)

måndag 26 oktober 2009

Besök hos Paolo Conterno


OK, nu ska vi se... Det går väldigt mycket uppför här och vägen börjar bli oroväckande smal - hmmm, jo men skyltarna visade Paolo Conterno 1,5 så vi kör på.
- Där står det Conterno igen, säger hustrun.
- Jo men alla heter Conterno här runt Monforte, hävdar jag myndigt.
Vi kör oförtrutet vidare, passerar en gård där en dam först ser glad ut men sedan får en skeptisk min när vi kör förbi - vid det här laget är vägen smalare än en cykelbana men trots detta visar en skylt att lastbilar bör ta till vänster.
Längre fram skymtar en ny gård på nästa kulle;
- Aha, där måste det vara, säger jag.
- Men... hör jag från hustrun och där sitter vi smäckfast i den berömda Ginestra-leran.


En gladlynt hund kommer spatserande och upplyser oss om att vi har kört för långt. Vi försöker backa och köra framåt om vartannat men vi gräver bara ner oss i The Sant´Agata Fossil Marlstone . Till slut måste vi fråga hunden om var il padrone befinner sig och människans bästa vän leder vägen bort till gården vi just körde förbi som visar sig vara Azienda Vitivinicola Paolo Conterno.

Vinmakaren Giorgio Conterno kommer ut och frågar om det är vi som är paret Lucchesi och vi får förklara vår prekära situation, Giorgio skrattar och skakar på huvudet sedan sätter han sig vid ratten och lyckas få loss ekipaget, kör upp till gården och spolar helt sonika av den med sin högtryckstvätt. Mama Caterina Conterno ber oss ta av våra skor så att hon medelst kniv, trasa och rinnande vatten kan rengöra dem. Vi skrattar gott åt spektaklet och Giorgio, mama och systersonen Daniele lär aldrig glömma de korkade besökarna som försökte bestiga Ginestra med en Fiat Grande Punto.

Vi får en rundtur i det minutiöst välskötta vineriet där man är noga med att påpeka att all ek är jättegammal så vinet kan ligga utan att besudlas av några som helst vanilj-, kokos- eller kaffearomer.
Det drar ihop sig till provningsdags och Daniele dukar fram den vingårdsbetecknade barberan:

2008 Barbera d´Alba Ginestra sprudlar av färska jordgubbar, hallonkompott och sötlakrits. En koncentrerad spjutspetsfrukt som man sällan råkar på i en purung barbera, riktigt kikarsikte-fokus.
Syrorna är såklart sylvassa men munfyllnaden är superb, lång och frisk eftersmak, klarar flera år i källaren.

(18p/20)


2006 Bric Ginestra Langhe Nebbiolo är mycket elegant och sober med en ren och transparent frukt. Fina nebbiolotoner av tjära och vissna rosor. Detta är i princip en barolo med ett års kortare lagring, druvorna tas från vinraderna längst ner så motstående berg skymmer kvällssolen lite mer.
Spetsig och lite snipig i munnen, kan nog ligga till sig ett tag.

(16p/20)


2005 Barolo Ginestra fick 3 bicchieri i Gambero Rosso 2010. Stor, för att inte säga enorm doft ur flaskan som öppnats dagen innan. Mogna mosade hallon, körsbär och jordgubbe - vidöppen och helt tillgänglig.
Riktigt bra pulvriga tanniner som sitter kvar länge på tandköttet, oliv och lite asfalt i den långa eftersmaken - troligen den angenämaste 2005:an jag varit i närheten av trots att den är "traditionell".

(19,5p/20)


2003 Barolo Ginestra öppnas bara för att jämföras med 2005:an. Det varma året har ruggat upp munkänslan och frukten känns mer rättfram, ger ett lite enklare intryck efter den superkomplexa ´05:an men är fortfarande en av de bästa barolo vi druckit i år.

(18,5p/20)

Tyvärr finns ingen importör i varken Sverige eller Danmark ännu, i Tyskland har Fischer & Trezza agenturen, men en glödhet rekommendation utfärdas till alla som vill göra ett besök hos en riktig barolista av den högre skolan, gästfriheten är som vanligt betagande när man letar sig ut till de mindre vinmakarna.


måndag 19 oktober 2009

Chianti Classico 2007 (Villa Cafaggio)


2007:orna fortsätter sitt segertåg över vinvärlden, det verkar kvitta var man landar i sydeuropa så blev vinerna bra det här året - det skall bli riktigt spännande att prova barbaresco-2007:orna nästa år.
De chianti, från sagda år, som vi hittills smakat har visat sig från sina bästa sidor och har man dessutom legat på träningsläger som den här gynnaren så borde formen vara i topp?

Klar, halvintensiv och bläckigt blåröd i glaset. Man får direkt en rejäl dos rostade fat och en del vegetativ multnad men detta luftas dock undan efter en stund.
När doften börjar sätta sig så samlar frukten så sakteliga ihop sig i form av "the proverbial cherries" ackompanjerade av plums in madeira och i stämsång med blåbär/hallon-kompott. Mintchoklad, skoputs och nyslipad spånplatta.
En elegant och flott struktuerad doft, nästan lite "dyr".

Bra sug i syrorna, trevlig munfyllnad med lagom kli på tandköttet men tämligen kort i rocken.
Rätt fräsig och ganska dött lopp med 2007 Fonterutoli skulle jag våga påstå.

(16p/20)



söndag 18 oktober 2009

Marcenasco 2004 (Renato Ratti)


Med risk för att bli tjatig men Philipson Wine´s 12-packsystem inbjuder onekligen till en och annan repris och i just det här fallet gör det inte särskilt ont.

2004:an är nämligen en fantastiskt lyckad årgång för La Morra-barolo, elegans och charm i ljuv harmoni utan att för den skull bjuda ut sig och spela lättåtkomlig.
Framförallt är det frukten som hamnat helt rätt det här året, den står precis på vågens centeraxel med ett ben på varje sida och gungar sig i balans hela tiden. Härliga syrasensationer biter tag i kinderna och ruskar om; skicka in en gaffel gräddig murkelsås och: whooom - back on track!

Marcenasco 2004 är för tillfället husets barolo men detta kan snart ändras, det ryktas nämligen om "a new sheriff in town" alias "the big gruppeköb of 2009" som snart kan ställa skåpet på plats.
Den som lever får se, följ upplösningen i detta rafflande spagettiwesterndrama on a computer near you.

(18 stabila p/20)

lördag 10 oktober 2009

Vigna del Gris 2004 (Conterno-Fantino)


Uppe på Bastia i Monforte d´Alba har de två kusinerna sitt state-of-the-art vineri som så här års fylls med druvor från de legendariska kullarna Ginestra och Mosconi. Man startade 1982 och har hela tiden strävat efter att ligga lite i framkant när det gäller teknik och teknologi; man var tidigt ute med programmerbara roterande paddlar och nya barriquer exempelvis. Idag är Conterno-Fantino välkända och renommerade vinmakare som är kända för sin pålitliga och jämna kvalitetsnivå.
De producerar årligen 125.000-140.000 flaskor och säljer 50% av sitt vin i Italien och resten internationellt.

Vigna del Gris betyder "den gråes vingård" och åsyftar en gammal odling på 0,6 ha som kombineras med en nyplanterad (år 2000) utgörande 2,5 ha sandig kalklera i sydost-läge på 350 meters höjd.
2004 skördade man 5-6 oktober, 6-8 dagars fermentering och därpå en ovanligt lång malolaktisk jäsning som pågick en bit in i januari.

Vi häller upp i karaff och får syn på en ljus och skir skapelse, en gladiolus med tegelröda reflexer. Förtjuser direkt med massor av mogna röda bär och rosor.
Efter lite luftning trycker man på alla de rätta baroloknapparna; violer, hallon, tjära, sötlakrits och däcksolution. Ljuvligt årgångstypisk frukt som är massiv i mitten och mjuknar av utåt kanterna. Man skymtar nytänd brasa, spagnola-körsbär, mossa och fönsterfärg.

En absolut ljuvlig balans råder mellan syra och strävhet, den sandiga jordmånen har nog lättat upp och gjort anrättningen lite mer tillgänglig, jag vill minnas Sorì Ginestra 1999 som mer knuten än den här är, åldern till trots.
Maffig eftersmak som biter tag i tandköttet och ger en lätt bedövande känsla likt ett sånt där amerikanskt kaneltuggummi (Big red?) som fanns på 80-talet. Mycket vacker och elegant regisserad smaklöksbehandling.

Det här är essensen av ung god och drickfärdig barolo. Instant gratification; köp och drick, pop´n´pour, tack för kaffet - inga hårresande bekymmer om proveniens och ex-chateau hit eller dit som med 20-30-åringarna. Kort sagt: svinbra barolo för otåliga.

(19p/20)
Origowine importerar.



fredag 9 oktober 2009

Dolcetto d´Alba 2006 (Roagna)


Finge man välja endast en producents viner att dricka resten av livet vore Roagna definitivt en av huvudkandidaterna.
"Personligt" och "egensinnigt" är två begrepp som dyker upp när man läser andras beskrivningar av den vinfilosofi som Luca Roagna tyvärr är alldeles för ensam om. Han går stenhårt in för en traditionell vinifiering med så lite yttre påverkan som möjligt; viner som gör sig själva alltså. Hans bägge baroli är absolut två av de trevligaste bekantskaper jag har gjort under det senaste året, stora personligheter med sjukt mycket karaktär.

Luca ser till att göra en dolcetto som inte liknar någon annan, han macererar i öppna träfat under 30 dagar och lagrar 10 månader på ståltank. Druvorna kommer uteslutande från Pajé i Barbaresco.

Lätt slöjig, matt och dovröd med lila instick. Jordgubbe, hallon och balsamico letar sig upp ur glaset och följs av ett ljuvligt sammelsurium av nagellack, jord och svampig sottobosco a´la blandskog. När man tror att den värsta chocken lagt sig sköljs näsan ur med bakad mandelmassa och lasyrbets.

En diskret syrlighet men framför allt rondör och mognad som man sällan råkar på hos ett "vardagsvin". Mjuk och finstämd eftersmak med viss längd.
Detta var vår sista 2006:a men jag litar på att 2007:an är lika bra så jag beställer definitivt en låda imorgon. Dolcetto kan svårligen bli mycket bättre än så här.

(17,5p/20)
Bristly importerar.


tisdag 6 oktober 2009

Aglianico 2007 (Terredora)


Ännu ett nödköp från det permanenta oktobersläppet. Vilken märklig företeelse det är med vårt monopolsystem; jag läste någon vinbloggare som tyckte att det är ett slags förenande ritual med dessa månatliga procedurer, något att samlas kring och ha gemensamma upplevelser att diskutera och dryfta.
Jag är nog inte helt överens med det synsättet även om jag förstår tanken, jag tycker danskarna har hittat rätt med sitt anarkistiska misch-masch som i och för sig kräver en del påläsning av kunden men å andra sidan innebär ett mycket rikare sortiment.

Men nu är vi i Sverige och då får man köpa Terredoras Aglianico 2007 för SEK89 ett helt år framöver om man vill.
Terredora ägs av famiglia Mastroberardino och odlar alla de kampaniska druvorna: aglianico, greco bianco, falanghina och fiano. 50 av de 100 procenten aglianico till det här vinet odlar man själv och andra hälften köps in.

Ganska mörk och tät rödsvärta. Massor av torra kryddor - muskotnöt, garam masala och kanel. Rostade kastanjer, rökta charkuterier och myrten i en generöst ekad, lättköpt stil som trots allt känns tämligen välmakad.

En ung strävhet som ger munnen en omogen-frukt-känsla, fylligt med schysst längd på eftersmaken, lätt eldighet och anständiga syror. Dock ger den publika ekövervikten ett lite obalanserat intryck

(14p/20)
nr 6228

.

söndag 4 oktober 2009

Moscato d´Asti 2007 (Bera)


Porliga och småsöta dessertviner kanske inte är det första man borde tänka på när man blickar ut på höstens första stormoväder? Eller kanske det går att lura sig själv för ett ögonblick och drömma om midsommarjordgubbar och primörer när man sitter med näsan i glaset?

Bera Azienda Agricola pumpar ut 60.000 pavor per år av denna deras enklare Moscato d`Asti och 8.ooo av den vingårdsbetecknade "su Reimond". Man gör även en spumante och en passito av druvorna från sina 12 ha moscato.

Blekgul med skira gröna nyanser. En nyduschad sauvignon blanc-doft med nässlor, fläderblom och hela baletten. Inte lika mycket piggelin och tutti frutti som man har vant sig vid med den här vintypen. Massor av frukt i form av päron och gula äpplen, en ton av torkade äppelringar och honung följer efter.

Förtjusande stickigt med väl avvägd sötma, ovanligt bra bett i de små pigga syrorna. Svårt att para ihop med någon efterrätt men alldeles utmärkt att sitta och sippa på en kulen, stormig söndagseftermiddag.

(15p/20)


lördag 3 oktober 2009

Barbaresco 2006 (Livio Pavese)


Man får verkligen leta med ljus och lykta efter något intressant i det permanenta oktobersläppet. I vanlig ordning råsatsas det på enkla bordsviner som potentiellt kan skapa volym och det är väl helt OK, det finns gudskelov andra sätt att handla vin på.

En barbaresco hittade vi i alla fall och det är inte fy skam, producenten är okänd för oss men vi kan inte gå hem tomhänta.
Livio Paveses hemsida är gravt undermålig och berättar egentligen bara om det absurt stora sortiment man har - 25 viner i lika många denominazioni ger ett lätt kluvet intryck.
SB ger i sedvanligt knastertorr och saklig (?) anda sparsmakade detaljer som att 40% av vinet lagrades 4 månader på franska barriquer och resten befann sig i 2 år på gamla 500 l-fat. Från vilka växtplatser man hämtat druvorna kan jag inte hitta.

Det är ett väldigt ljust vin i nästan granatäppleröd dress. Doften är extremt sluten men vinet är ju vådligt ungt så vi ger det en rejäl luftning.
En blyg och tillbakadragen skapelse även efter två timmar i karaff, lätta jordgubbspustar och en rätt så angenäm ton av kirsch lyckas vi locka fram. Blommor och gröna örter, tämligen eleganta läderreferenser tillsammans med ett uns tjära men ack så försiktigt.
På tok för anonymt i nosen - kan bara jämföra med gårdagskvällens Cuvée du Vatican CRV (ja, även jag Brutus...) som bjuder på långt mer minnesvärda upplevelser för halva priset.

Även i munnen blir det hela lite väl enkelt, taniga tanniner och lite trevande syror parat med en snopet kort eftersmak. Man kan förvänta sig lite mer av en barbaresco tycker jag, jämfört med Produttori del Barbarescos 2004 i samma prisklass står sig den här slätt.
Inget återköp för vår del trots att vi har hela året på oss.

(14,5p/20)
Nr 5337