Langhe Nebbiolo 2009 (Giuseppe Rinaldi)

Giuseppe "Beppe" Rinaldi tillhör utan vidare The Big Five bland Langhes barolista-nomenklatura. Ett storvilt som det inte alltid är så lätt att fälla och där efterfrågan på de elyseiska barolodropparna vida överstiger tillgången. Langhe nebbiolon är också en eftertraktad trofé då juicen till denna brukar utgöras av den Ravera/San Lorenzo-must som inte får plats i barolotunnan. En "mini-barolo" i ordets rätta bemärkelse alltså.

Glaset är mörkt rubinrött och medelintensivt. Direkt vid öppnandet känns frukten ganska kärv och tajt men efter en stund växer en djup körsbärs- och rödvinbärsfrukt fram tillsammans med attraktiva toner av järn, viol, läderimpregnering och färska örter. Mineraliteten är påfallande tydlig med kalk och krita som både fräschar upp och ger ett elegant torrt anslag.

Tanninerna har både spänst, stadga och känns väl insmultna, syrorna är föredömligt kalibrerade i gula citrusregistret och frukten lämnas lagom med spelrum även i munnen. Den enda invändningen är en viss alkoholhetta som ger sig tillkänna dag 1, efter en natt i kylen har den emellertid satt sig och stör inte längre. Dag 2 är vinet extremt njutbart och behöver knappt ens något matackompanjemang. Mycket läcker LN - en av de bästa jag känner till - som kan ligga länge och har massor att ge men som är så god att risken finns att den aldrig får chansen att visa det...

Vi köpte hos BB Vinimport i Dragör för 150 DKK och det fanns ett fåtal lådor kvar när vi besökte för ett par veckor sedan.

Barbera, som det smakade förr...

Bakåt är det nya framåt. Alltmedan moderniseringsstormen blåser över, har 2000-talet kommit att bli en gradvis helomvändning för många vinodlare i Piemonte. Åtskilliga är de som har varit och nosat på barriques och låtit sig förföras av höga poäng i olika guider i takt med att deras viner blivit mer och mer sötfruktiga och extraherade.

Två namn som däremot oförtrutet stått likt stadiga fyrtorn med sökarljuset fixerat på tradition, autencitet och traktsidentitet är Bartolo Mascarello och Giuseppe Rinaldi - två arketypiska Barolopartisaner, som tillsammans med Teobaldo Cappellano och Giacomo Conterno, tillhör de absolut mest respektingivande namnen i Piemonte, eller för den delen vinvärlden överhuvudtaget. Ikväll ska vi prova Barbera d´Alba à la Bartolo e Beppe av 2006 års modell, och vi skippar blindbocken - med sådana här viner i glaset ska man min själ veta vad det är man njuter.

Barbera d´Alba Vigna San Lorenzo 2006 (Bartolo Mascarello) 2006 är Maria Teresas andra "egna" årgång sedan Bartolos frånfälle i mars 2005. Faderns modus operandi är intakt bevarat men en del gamla botti har bytts ut mot nya under de senaste åren. Barberadruvorna växer i den gamla kyrkogården San Lorenzo i Cannubi.

Dovt rubinrött och tämligen tätt. Redan i flaskmynningen seglar det upp en distinkt puff av renaste bigarråparfym. I glaset finns det gott om pigg körsbärsfrukt i centrum som frotterar sig med nagellack, terpentin, hasselnöt, maraschino och frisk menthol. Rikt och generöst bjuder det ut sig utan att förfalla till lättsinne. Ett synnerligen eteriskt kraftpaket med gott om karaktär och elegans.

Utsökt stramhet med knivskarpa syror och en söt pelare av klarröd bärfrukt omgärdad av pepparmynta, ett saftigt, läskande och samtidigt intensivt och kraftfullt smakpaket som man sväljer glupskt i stora klunkar. Garvsyrastrukturen är inte oäven utan biter till lite på tandkött och kinder. Att barbera kan vara så här gott...

Barbera d´Alba 2006 (Giuseppe Rinaldi) Borgmästarsonen Giuseppe har, vid sidan av sina fyra hektar nebbiolo, dryga två hektar i Barolo och Novello med freisa, dolcetto, ruché och barbera. Druvorna till den här barberan har förmodligen inte växt långt från Mascarellos San Lorenzo-frukt. Lagringen har givetvis skett på stora, begagnade botti.

Medeltätt med en mörkare ton som drar mot lila. Även här sätter doftkavalkaden igång bums med stora fång av friska örter, plastic padding, sötlakrits och en lite mörkare bärfrukt. Frukten känns lite mjukare och mineraliteten är mer framträdande med blöta stenar och kritdamm. Supereleganta stråk av calvados utvecklar sig efterhand i glaset.

Munkänslan är avsevärt mer avrundad med utmognad syrlighet som känns lättare och inte lika bettig som Bartolo-juicen. Fruktkroppen är voluminös och diger men samtidigt smäcker och gracil. Detta är också ett stort vin med fantastisk munfyllnad och som troligen befinner sig i ett snäppet mognare stadium.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi har druckit storhet ikväll. Och till ett synnerligen överkomligt pris - Mascarello-barberan kostar €19.90 och Rinaldin €14.90 hos BaroloBrunello.com. Extremt mycket njutning för slantarna - f-n vet om inte Mascarellon var den bästa barbera d´Alba jag någonsin druckit.

Barolo Bricco Viole 2005 (Mario Marengo)

Vi har läst och hört en hel del om Mario Marengo det senaste året men faktiskt aldrig provat något av vinerna därifrån, omdömena har varit positiva så det ska bli roligt att få bekanta sig närmare med ett av vinerna.

Vi har ställt fram en Bricco Viole som är en vingårdsbetecknad barolo från La Morra, en liten remsa mark med plantering från 1955 som har rikligt med vildväxande violer mellan vinranksraderna.

Marco Marengo sköter ruljangsen och är tredje generationen vinmakare med dugligt stöd av legendaren Beppe Caviola.

Medelkraftig intensitet och en röd lyster av något mörkare slag.

Vi känner direkt mandarin, kanel och Kungen av Danmark. En rik rödfruktig hallonkaraktär riktigt skiner igenom som ett skuggspel i bakgrunden.

Doften är väldigt djup och komplex med sammetslen frukt och tydliga nebbiolomarkörer i form av rosor och riktigt mörklila violreferenser. Man kan inte snusa sig mätt på det här.

Klart övertygande munkänsla med finpulvriga tanniner, lite stendammstorrhet och spänstiga syror - La Morra-elegansen materialiserad. Allt biter tag i kinderna och insidan av överläppen för att sedan hålla sig kvar en god stund och sedermera lämna fältet fritt för en knäckig och förtjusande eftersmak.

Det är naturligtvis ungt men likväl öppet och inbjudande, lagring kommer göra susen men för oss som älskar ung nebbiolo finns det ingen anledning att tveka med korkskruven - dä ä bar å dra.

(19p/20)

nr 95722