Valle d'Aosta-legenden Giulio Moriondos cantina, eller atelier som han själv föredrar att kalla det, gör skäl för namnet; Vini Rari. Ytterst små upplagor, några hundra flaskor av varje vin. Udda, lokala, en del närmast utrotningshotade druvsorter: cornalin, fumin, petit rouge, mayolet, vien de nus och så lite pinot noir, förstås. Knappt en halv hektar odlar han totalt – allt som allt 5000 plantor i runda slängar – på 650 meters höjd över havet, branta terasser, över hundra år gamla oympade stockar, franche di piede. Dessutom en del passionsdriven forskning, tillsammans med en vän som är professor i molekylärbiologi, för att utreda den genetiska bakgrunden hos de här autoktona druvorna. På köpet har han hittat, och ytterst småskaligt återupptagit odlingen av, den sedan över ett sekel tillbaka närmast utdöda blanc comun och den obskyra neret de Saint Vincent.
Han håller alltså till i Valle d´Aosta, i Quart inte långt från
Aosta, lika mycket Schweiz som Italien, eller Frankrike för den delen. Mont Blanc, Monte Rosso, Matterhorn – alper, höga berg och djupa dalar. Oländig
terräng, obarmhärtiga mikroklimat, närmast extrema förhållanden för vinodling. Allt
arbete i vingården och källaren sker i samklang med naturen, traditionellt, hantverksmässigt,
old school rakt igenom. Även hans pragmatiska förhållande till SO2
vid buteljering är av den gamla skolan: ”Jag begriper inte hur man vågar
riskera att ett helt års arbete går om intet på det sättet”. Den totala
svaveldioxidnivån brukar landa på cirka 60 mg/l.
Cuvée de Saint-Ours 2012 är 60 % cornalin och 40 % fumin –
cornalin odlas ju även i Valais på andra sidan alpmassivet under namnet humagne
rouge. Odlings- och framställningsmetoden är “artigianale all’antica” vilket
innebär 28 dagars maceration och jäsning utan tillsatt jäst, åtskilliga
manuella punch-downs de första 10
dagarna, ingen klarning eller filtrering och lagring på gammal ek. 2012 gjordes
det 450 flaskor.
I glaset har vi en tät, mörk, blålila, ungdomlig skapelse.
Doften är väldigt ren och yster med blod, lila blommor, flintrök, gräsiga
toner. Munnen möts av friska syror. Frukten är kraftfull och intensivt mörkblå
som plommon med färgat fruktkött. Massor av peppar och lakrits. Munfyllande i
alla ledder men likafullt fenomenalt friskt. Inte lätt, inte tungt. Inte slankt,
inte klumpigt. Harmoniskt. En ynnest att dricka och framförallt väldigt kul att sådana här grejer finns överhuvudtaget, även om det krävs lite detektivarbete för att komma över en flaska.