fredag 28 augusti 2009

Langhe 2006 (Aldo Conterno)


Aldo Conterno är väl inte okänd för någon som gärna sörplar piemontesiskt.
Hans Langhe inköptes av oss i villfarelsen att huvudingrediensen skulle utgöras av nebbiolo, en snabb koll på hemsidan ger dock vid handen att vi har att göra med 80% freisa, 10% cab.sauvignon och 10% merlot.
Il Favot är ju hans Langhe nebbiolo. Duh...

Medelfyllig intensitet, mörkröd med djupvioletta stråk.
En rökt ton av charkuterier och lite maltighet i början, sedan växer de mörka bären till med björnbär och blåbär i centrum. Ett uns tjära, en rejäl skvätt oljefärg och banne mig om det inte visslar förbi en violskymt också - tur att vi med nitisk ackuratess kollade upp druvinnehållet...

Klart nebbiololik även i munnen med höga friska syror och matglad kärvhet långt bak i gommen, fint balanserad med lite lätta tanniner och viss eldighet. Eftersmaken är anständigt lång och lämnar kvar en fruktig tobakston i munnen.

Ett mycket piggt och trivsamt vin som SuperBest i Kpnhm hade tilbud på i somras (100 DKK ~150 SEK).

(16p/20)



tisdag 25 augusti 2009

Ruché di Castagnole Monferrato 2006 (Pierfrancesco Gatto)

Livet är hårt om man är ruché-entusiast, bor man i nordöstra Piemonte kan det möjligen beskrivas som uthärdligt då det i alla fall finns ett 10-15-tal olika producenter att variera sig med. Bor man i Skåne är det värre, BS kan stå till tjänst med; ska vi se... jo, en!

Pierfrancesco Gatto´s ruché är en av de vanligare även i Monferrato och Wester Wine & Food importerar även detta till Sverige.

Medelfylligt, klart till halvklart med en mörk rubinröd ton som vill dra sig mot lila.
Florala och medicinala primärdofter. Lite sötlakrits och en omisskännlig piemontesisk violpust, harmonisk mineralitet som ger en aura av renhet.
Ett uns tjära och gott om mogna björnbär och hallon allt eftersom temperaturen stiger.

Trevlig syrlighet och minimal strävhet som bjuder ett mycket friskt intryck och matchar en lägre serveringstemperatur (14-15 grader). Ett vardagsvin med kort eftersmak.
Det blommiga doftspektrumet adderar en komplexitet som man inte alltid hittar i enklare viner (jfr t ex dolcetto).

(13,5p/20)

lördag 22 augusti 2009

Barolo Capalot 2004 (Crissante Alessandria)

Allt syd-piemontesiskt vin vi har provat från nådens år 2004 har fallit oss på läppen. Framför allt baroli från La Morra som ju med sin något lättare stil kanske gynnats av det årets försiktiga gallring. Odlarna gick och höll fingrarna i kors hela sommaren efter de extrema ´02 och ´03.

Sin ungdom till trots skall en Barolo Capalot från Crissante Alessandria läggas på offertribunen när vi nu börjar närma oss skördebloten.

Så vidare värst mycket information om producenten hittas inte men importören Wester Wine & Food tillhandahåller lite basfakta. Tydligen får Capalot i alla fall ligga 30 månader på omväxlande franska 700 l fat och barriquer.

Tät, ung och klar rubinrodnad med blodgrapiga stråk längst ut i periferin.
Massor av gummi och varm asfalt, ringside på Ring Knutstorps dragracing typ. En och annan svamp och ett uns balsamvinäger ger sig till känna. Mycket mörka bigarråer och läder tränger sig före i en stickig kostym.
Ett kompakt fruktcentrum med våldsamt ungdomlig brodyr i form av oregano, timjan och annan färsk örtighet.
I munnen blir man nästan mållös - här var det "syraattack" av tredje graden och tanniner som man tidigare bara sett på vykort. Vi snackar "cowboy-barolo" alias "inget för veklingar-barolo". Naturligtvis alldeles för ungt men ack så övertydligt smaskigt. Nästan så att man med masochistisk förtjusning sörplar i sig varenda droppe.
Till en hängmörad ryggbiff på grillen och ugnstorterad melanzane är det såklart jättegott OM (och troligen bara OM) man är nebbiolo-fakir och älskar en rejäl tanninspäkning.

Priset (263 SEK) får anses väldigt angenämt i förhållande till upplevelsen.
2004´an skall fortfarande finnas tillgänglig i BS.

(18p/20)
nr 88322



tisdag 18 augusti 2009

Vigna la Costa Dolcetto d´Alba 2008 (Benevelli)

Another day another Dolcetto... Piero Benevelli är en skylt vi passerat i Monforte d´Alba men vi har aldrig provat något vin av honom tidigare. Vigna la Costa heter hans Dolcetto som nådde våra breddgrader i våras.

Ljus rubin med lila stråk i blank kostym.
En gräsig och örtig typ med lingon och slånbär i centrum. Enkel, mineralisk doft som ger ett torrt och nästan kalkigt intryck.
Smaken är väldigt syradriven men funkar, som sig bör, till en enkel vardagspasta. Föredömligt frisk när det serveras riktigt svalt, stiltypiskt kort i rocken.

En OK Dolcetto men exempelvis Ratti´s Colombè är ett bättre köp.


(12p/20)

lördag 15 augusti 2009

Produttori del Barbaresco 2001

Alla kan historien om Cavazza som grundade P d B 1894 och hans införande av kvalitetstänkande i regionen varpå kooperativet rönte erkännande i såväl Italien som övriga Europa.
Under världskrigen låg produktionen nere men återupptogs mot slutet av 50-talet och när Barbaresco först blev DOC- (1966) och sedermera DOCG-klassat (1984) blev kooperativet en av de mest betydande producenterna i området.
Parker har talat sig varm om vinerna härifrån sedan tidiga 90-talet, något som får betraktas som en kuriositet då han sällan brukar nedlåta sig till att bedöma italienare och ännu värre: ett kooperativ.
Idag är man 56 medlemmar med 100 ha odlad Nebbiolo som blir c:a 420.000 flaskor/år.
De år som man producerar riservor blir 40% riserva, 40% basbarba och 20% Langhe Nebbiolo.

Riservorna är 9 st till antalet och druvorna hämtas från Barbarescos mest prestigefyllda cru´er: Pora, Moccagatta, Montefico, Ovello, Rio Sordo, Rabajá, Asili, Pajé och Montestefano.
Man använder stora botti i 36 månader och sedan ytterligare 18 månader på flaska.

Vi ska prova hela P d B´s Barbaresco-sortiment från det utmärkta året 2001.


Barbaresco 2001 (P d B)
Bruntonad och transparent med rubin i basen.
En del hallon och klar jordgubbsbärighet, nypon och lite målarpyts bygger på.
Fin balans med pigg syrlighet och måttliga tanniner. Klart mognare än senast druckna 04´an som jag ändå tycker var snäppet intressantare tack vare sin eminenta frukt.

(15p/20)

En mörkare brun nyans som påminner om svagt kaffe, mycket fällning.
Oxiderad portvinston som gör att vinet känns förbi, flaskdefekt - alltför tidig maderisering?
Småpigg syra men väldigt klen frukt.

(Defekt)
En ljus, transparent brunton mot en rubinröd bas (samtliga riservor var okulärt tämligen identiska varför vidare noter om utseendet känns onödiga).
Bra körsbär med ett uns bitterhet, alert oljefärg och öppen fruktighet i doften.
Fräsiga tanniner och spetsig syra i god balans. Medelbra längd.

(16p/20)
Lätt återhållen till en början, sälta som rör sig mot salmiak och slutligen sötlakrits i nosen.
Efterhand växer tydligt mörka bär till sig; bigarråer och björnbär. Synnerligen angenäm.
Klart vitalast i munnen hittills, distinkta syror och rejält tunga tanniner. Lång och behaglig eftersmak.

(17p/20)
Här hittar vi något långt ner i glaset, mycket snurr så ska han nog vakna.
Se där; inlagda körsbär typ amarena och en elegant chokladton. En smula lösningsmedel och parkeringshus kompletterar.
I munnen är det vasst som en mattkniv, en frisk långsam syra som biter tag i gommen under hela den långa eftersmaken.

(17p/20)
Oj, massor av mogen mörk frukt som accentueras av marsipanbröd och julkryddor. Lite handkräm och alkydolja.
Pigg som en mört i munnen med vitala syror och perfekt tillslipade tanniner, mycket bra längd.
Detta är det vin som trivs och utvecklas bäst i glaset, efter ett par timmar är det på topp.

(18,5p/20)
Här vankas det jordgubbe, viol, tjära, asfalt och målarpyts - kunde mycket väl varit en näst intill perfekt Barolo.
Stor men ändå spänstig med mycket frukt och livliga syror i munnen, flotta tanniner i finfin balans. Lång som en midsommarnatt.
En kandidat till favorit.

(19p/20)
En stor, massiv doft av mogna mörka bär och däcksolution möter en i dörren, därefter presenteras lite lakrits, oljefärg och en frisk mentholpust.
Fläskiga tanniner som häftar upp överläppen på tandköttet men den lååånga eftersmaken är helt ljuvlig. En gigantisk Barbaresco som också excellerar efter ett par timmar i glaset.

(19p/20)
Klister, kåda, knäckig äppelpaj och skumbanan. Gott om frisk frukt och en ungdomlig örtighet.
Slank och definierad i munnen, väl avvägda syror och lång eftersmak. Förmodligen en av de mest stiltypiska i samlingen, dock trillar det ihop efter ett par timmar i glaset och blir bläckigt.

(17p/20)
En alfahanne, stor och muskulös med kirsch, marsipan och ett uns salmiak. Fruktighet som balanserar mot sylt och jordgubbskräm.
Mycket av allt i munnen, kraftiga tanniner och ett slut som känns neverending.

(17,5p/20)

lördag 8 augusti 2009

Corale 2006 (Paolo Scavino) jämte Nuj Suj 2005 (Icardi)

Är väldigt nyfiken på Scavinos "Corale" som sitt osubtila namn till trots skall vara: "... ett enkelt vin som skall kunna uppskattas av de som är vana vid den så kallade internationella stilen - utan att vara en kompromiss..." 60% Nebbiolo 30% Barbera och 10% Cabernet sauvignon låter som en raffig mix.
Som rotebroder får gamle trögsålde "Nuj Suj" fungera, mest av den anledningen att vi ibland blir galet Barbera-sugna och att detta skall vara en god representant för den modernare Barbera d´Asti-skolan.
Inte ens årgångarna är i synk så alla jämförelser är enkom subjektivt baserade (ett helt nytt grepp i vinvärlden...). Vi ska utnyttja det fantastiska vädret och grilla ribs och därtill en getostpolenta, använder man en enkel och frisk getost så är detta en utmärkt grill-contorno.

Vi karafferar ett par timmar innan, lilabubbliga och väldigt intensiva framstår de som Vanish Oxi Action´s värsta mardröm.
Vi går ut och letar svamp så länge.



En ren frisk doft av röd vinbärsgelé och slånbäriga gröna toner innan första snurren. Med syrets hjälp vaknar eken till liv, en gedigen fathantering som släpper igenom frukten - 1 år i franska barriquer och ytterligare 8 månader på större fat innan buteljering.
Lingon och nypon växer fram tillsammans med en hyfsat diskret alkydoljeburk, lätt mineralitet och tydliga hallon.
Känns inte överdrivet "internationaliserad" - gudskelov...
Tämligen fatig i munnen med vitalt fruktbett i kinderna, inte speciellt tanninrik (eller börjar man bli immun?), ungdomligt friska syror som stannar. Påminner en hel del om Elio Grassos rena Gavarini 2007. Växer ytterligare till maten.
Ett gott köp att lägga i källaren något år, känns väldigt användbart och flexibelt.

(16p/20)


Här är det en hjulångare med exotiska kryddor och mörk, mogen frukt som paddlar upp ur glaset, våldsam i jämförelse med Coralen. Söta, chokladdränkta bigarråer och generöst mogna plommon. Det här känns definitivt mer anpassat för en internationell marknad - modernt och fruktdrivet men nästan lite perverst mumsigt i nosen måste lätt förläget bekännas.
Druv- och stiltypiskheten kan starkt ifrågasättas dock, särskilt när tobaken och plums-in-madeiran börjar banka på timpanin. Massor av körsbär ger trots allt en klar hint om hemlandet.
Stor och "oval" i munnen, lätt utbankade syror men skaplig längd. Fungerar bra till maten, tål en del stryk.
Nuj Suj är ett gott och välmakat vin men inget man ska köpa om man är sugen på Barbera d´Asti.

(14p/20)


onsdag 5 augusti 2009

Roero 2006 (Matteo Correggia)

Roero är en lätt förbisedd DOCG-appellation inte alltför många stenkast från vare sig Barolo eller Barbaresco. Måste skamset erkänna att jag, mig veterligen, inte druckit någon Nebbiolo härifrån tidigare, Arneis räknas nog inte...
Azienda Agricola Matteo Correggia huserar i Canale d´Alba ett par mil norr om Barolo. Matteo verkar varit en visionär och mycket kompetent vinmakare som tragiskt avled 2001, hans hustru driver företaget vidare och förefaller lyckas hålla makens höga kvalitetsanspråk levande.

Deras Roero 2006 är fantastiskt vacker med blåvioletta schatteringar i en klar och transparent rubinröd kropp. Verkligt läckra fattoner når nosen vid karafferingen, förföriska dofter redan? Vi trodde den skulle vara snål och ogin direkt ur flaskan, den får ett par timmar ändå.

Exemplarisk Nebbiolo-karaktäristik med sina friska bär, söta körsbär, salmiak och målarpyts. En stor doft som bärs fram av en superb fathantering som balanserar helheten, precis lagom mycket choklad och kaffe så att inte friskheten och frukten trängs undan.
Timmarna i karaff gjorde susen, nu är det fullt ös i glaset.
I munnen påminns man om vinets ungdom - det kan utan vidare ligga till sig ett par år - spritsiga syror och ganska kantiga tanniner men en ordinär Canneloni al´ragu jämnar till de värsta ojämnheterna. Ingen imponerande längd men det förlåter vi så gärna.

En stark känsla av kvalitet rakt igenom. Absolut en ny BS-favorit!

(17p/20)

159 SEK

söndag 2 augusti 2009

Costa di Bussia Barolo 2000 (Tenuta Arnulfo)

Anrik Monforte d´Alba-baserad producent som man inte ser så ofta på våra breddgrader. Såldes av Erik Sörensen i Kpnhm/Kokkedal när det begav sig.
13 ha på 3-400 meters höjd med syd-sydvästlägen. 10 dagars maceration och 26 månader på 3000 liters ek.

En lite speciell Barolo som skjuter upp en plym med skumbanan och geléhallon ur glaset. Pigg frukt som är klädd i lite tobak och torkad aprikos, trivs ypperligt i glaset hela kvällen utan några tecken på att krokna. Söta jordgubbar och ett ljuvligt seltzer-stick som nyper till och får en att inte tappa intresset. Tamarind, soja och ett uns balsamico-sirap poppar upp.
Mycket behagliga tanniner som tapetserar gomseglet paras med livliga syror som biter tag i kinderna. En helt annan stil än exempelvis gårdagens Gigi Rosso.

Befinner sig helt klart i drickfönstret men skulle klarat sig ett bra tag till på rygg.

(17p/20)