Om vi hade gått in på vårt lokala systembolag och sagt "Gattinara" så hade vi i bästa fall fått ett artigt "prosit" som svar. Appellationen är obskyr och mest något man lär sig rabbla ihop med Ghemme, Barolo och Barbaresco när man memorerar piemontesiska DOCG:n.
Gattinara ligger i norra Piemonte, i provinsen Vercelli, och sträcker sig över sydsluttningarna på båda sidor om floden Sesia. Den totala vinodlingsarealen är endast 100 ha fördelat på en handfull producenter som odlar cirka 90% spanna (eller nebbiolo) och resten vespolina och bonarda på den järnrika och vulkaniska jordmånen. Vi tänker prova en nollfemma från Anzivino som är en ung producent i detta traditionstyngda område. Man använder stora slavonska botti till sin Gattinara som består av 100% nebbiolo från gårdarna Valferrana, Luccineglio, Villetto och Ronco.
Utseendet är brukligt ljust med tegeltoner och klar transparens. Doften är initialt sval med menthol, viol och hallon. Efterhand blir frukten rödare och börjar dra mot jordgubbar, vinbär och granatäpple i övertonerna. Mycket påtaglig mineralitet helt i stil med vinerna från vår favoritproducent häruppe: Sella.
Nosen lurar inte munnen utan allt är på plats vid första gurglet - svala och läskande syror i citrusregistret och mikroskopiskt finfördelade tanniner samlar sig och bildar tillsammans ett mycket spänstigt och senigt vin som klarar av det mesta i matväg. Frukten tar ett steg tillbaka i munnen och låter mineralerna ta huvudrollen, inte alls olikt ett vitt macererat vin i munkänslan. Eftersmaken är mustigare med mörka tjärtoner och tobak. Mycket elegant och en bra representant för stilen. Verkligen kvintessensen av ett norditalienskt matvin!
(17p/20)
Vi köpte Anzivino av Stefan Jensen för runt 125 DKK. För den som vill handla Gattinara via SB erbjuds en normale 2004 och en riserva 2001 från Travaglini, dock endast i köp om 6 flaskor. Idala gård importerar Casa Vinicola Brugo som också kommer i lådor om 6 flaskor.
15 kommentarer:
Patrik ! Låter inte dumt alls. Jag har bara provat någon enstaka Gattinara som gav mersmak men som sagt, vinerna är inte lätthittade. Jag har stått med en Travaglini i handen ett par gånger men i slutändan har det alltid blivit något som för stunden verkat mer intressant. Priset på Riservan låter ju inte helt avskräckande.
Travaglini är väl den stora producenten i området och riservan dönar in på trehundringen vid köp av 6 st. Låter som ett högriskprojekt?
Var hade du korn på dessa tidigare?
/Patrik
Ursäkta en kapad tråd, men... jag läste om San Felices BdM Campogiovanni 2004 i Livets Goda som Per Bill generöst öser ut 95p till. Jag gillar Brunello, men kan inte området i sig och har av flera anledningar inte köpt på mig något genom åren. Har ni någon uppfattning?
Att döma av den Travaglini 2003 som vi drack häromveckan skulle jag gladeligen prova både 04 "normale" och 01 riserva från samma producent. Travaglinis 03:a är en av de få riktigt bra Nebbiolo från den årgången som vi hittat så här långt. Priset på de årgångar SB säljer är OK om än inte lysande. Men det här med att man måste köpa sex flaskor på ett bräde utan att ens ha haft möjlighet att prova först känns som ett rätt avgörande hinder.
Även om det inte direkt vimlar av Gattinaror i vår källare har vi åtminstone en liggande i avvaktan på provning: Antoniolo, Osso San Grato 2005. Årets vin i Gambero Rosso 2010. Återstår att se om den motsvarar förväntningarna, som med tanke både på utmärkelsen och priset (runt 35 €) onekligen är rätt högt ställda.
Patrik ! Jag har handlat Gattinara på Superbest, jag tror det var Dessilanis. Travaglinis viner hittar man ofta i välsorterade vinbutiker i Italien.
Anders ! Det är trist med sexpackstvånget i BS. Jag gissar att det hänger samman med något slags prispåslag.
Ja Dessilani och Travaglini tillhör nog de Gattinaraproducenter man har störst sannolikhet att "trava på" (sic). Vi köpte en sexpack Dessilani 2000 när den fanns på SB för sisådär fem år sedan à 140 kr flaskan. Tycker nog att vi fick skaplig valuta för pengarna även om Travaglinis 03:a, som vi hittade hos Fracchia & Berchialla i Alba för 15,50 € var ett snäpp eller två vassare (och därmed närmast ett fynd).
Det vi just nu har på lut från dessa undanskymda delar av Piemonte är, utöver Antoniolos Osso San Grato 2005 även några flaskor Ghemme från Antichi Vigneti di Cantalupo, närmare bestämt Collis Breclemae 1997, som vi hittade i Tyskland för 18 €. Skall bli intressant att se om den är mogen ännu och i så fall med vilket resultat.
Konjären - Ingen koll på San Felices Campogiovanni 2004 men, även om jag aldrig litar på Livets Goda, så är året gott och priset angenämt så det är väl bara att köpa en testflaska?
Ingvar - Jo, Travaglini hittar man med all säkerhet i välsorterade vinbutiker i Italien, jag trodde kanske du hade någon dansk bunkerockupatör undanstoppad i rockärmen?
Anders - Osso San Grato 2005 från Antoniolo låter spännande. Apropå Ghemme så måste jag tipsa om Merollis röjarkap: Ioppas Ghemme i årgångarna 96,97,98 och 99 - 3 flaskor av varje (= 12) för 1300 SEK.
/Patrik
Pust! Har precis blivit klar med operation "hela havet stormar" i mitt knösfulla vinförråd. Allt som redan är provat och skall ligga till sig något år eller mer ligger nu i kartonger på golvet och allt som är drickmoget eller ännu inte avsmakat ligger lättåtkomligt i vinstället, däribland även Osso San Grato och Collis Breclemae. Inte bara vinmakandet utan också vinälskandet är understundom ett hårt och svettigt arbete, men det känns skönt att åtminstone ha fått lite ordning på lagret. ;-)
Carlo Merolli Ioppa-erbjudande låter ju frestande. Men var hittade du det? Kikade i webshoppen där det nu verkar vara lite bättre uppdaterat och i de senaste mejlen (även jag är numera "friadgangist") men hittar det inte? Har du köpt/provat någon/några av Ioppas Ghemme för egen del och i så fall med vilket resultat?
Anders - Vi har Ioppas båda vingårdsbetecknade Ghemme: Santa Fe 2004 och Bricco Balsina 2004. Den sistnämnda lär ha gjort bra ifrån sig som dark horse vid en blind baroloprovning:
http://www.altissimoceto.it/2009/10/20/guida-vini-di-altissimo-ceto-piemonte-i-barolo/
Vi får nog prova en sådan framåt helgen...
/Patrik
Tack Patrik! Ser fram emot en liten rapport om ert nappatag med 04:orna framöver.
Apropå äldre viner från lite udda Nebbioloappelationer satte vi i veckan korkskruven i ett par Sfursat 2000 från Nino Negri som vi hittat på "rea" i Tyskland för 12 euro. Den första flaskan var dessvärre korkad men den andra var desto bättre. Inte det minsta "trött" men med fina mognadstoner som framträdde allt tydligare efter hand.
Vi har druckit samma vin tidigare, närmare bestämt för fem år sedan då det fanns att köpa på SB för 221 kr. Det var bra då också men än bättre nu, och med tanke på det pris vi betalade den här gången naturligtvis ett fynd. Systembolagets märkning när det begav sig var dock, inte oväntat, "vinner inte på lagring". ;-)
Tyvärr köpte vi bara två flaskor (vågade inte chansa på fler utan att smaka först). Dock har vi ett par 99:or också som vi ännu inte haft tillfälle att prova.
En del av Nino Negris viner, t.ex. Sfursat Cinque Stelle och Le Tense Sassella, är alltför ekpräglade i min smak men hans Sfursat "normale" lagras enbart på stora fat och faller mig klart mer på läppen, åtminstone i årgång 2000.
Nino Negris bas-sfursat är en tuffing. Vi drack faktiskt 2005:an på restaurang i Italien i somras, mycket kärv men med fin "nordlig" nebbioloaromatik. Tror den kostade €15 i Castelnuovo Calcea.
Kul med Valtellinor med lite ålder, även Cinque Stelle har varit sublim när den fått ligga till sig några år.
/Patrik
Anders,
Har du provat Le Tense Sassella som fått några år på rygg? Jag dricker -01:orna nu och eken har gått in fint i helheten. Precis som med unga bra Bourgogner, som jag nästan alltid tycker är över-ekade i barndomen.
Jag har förvisso provat ett försvarligt antal av just Le Tense Sassella 2001, som var en vardagsfavorit på den tiden jag var nyförälskad i Nebbiolo och möjligheterna att tillfredsställa mina lustar via andra kanaler än Systembolaget var avsevärt mindre än idag. Dock hade ingen av dem mer än fyra år på nacken när jag drack dem. Å andra sidan besvärades jag då inte heller av några i mitt tycke överdrivna ektoner. Tvärtom ser jag i mina gamla noteringar att jag fann eken väl integrerad redan från början.
Mina anmärkningar om överdriven fatprägel i kommentarerna ovan syftar istället på senare erfarenheter, närmare bestämt Le Tense 2006, som provades av såväl andra som mig själv för något halvår sedan. Du hittar lite synpunkter i det här blogginlägget med tillhörande kommentarer:
http://italienska-viner.blogspot.com/2010/02/le-tense-sassella-2006-nino-negri.html
Sedan är frågan om det är jag som blivit mer ekintolerant eller Nino Negris vinmakning som blivit ekigare. På den punkten är jag dessvärre lite osäker.
Jag är däremot säker på att du har rätt i att fattonerna i många fall tenderar att dämpas när ett vin fått ligga på rygg ett antal år. Dina erfarenheter är på den punkten helt samstämmiga med mina.
Å andra sidan kan man inte generellt dra slutsatsen att alla viner hamnar i balans på ekfronten bara man låter dem ligga lite. Och jag undrar om Le Tense är ett vin som jag skulle vilja spara till 10-årsstrecket innan jag konsumerade det även om jag inte betvivlar att det utstår tidens tand hyggligt väl. Enligt producenten når vinet sitt optimum inom 5-7 år.
Det verkar som vi är, som det heter, "i princip" överens.
När det gäller -06 har jag stoppat undan en del, som jag skrev i min kommentar till inlägget du nämner. Om du inte lägger undan ett par flaskor lovar jag att återkomma runt 2016 med rapport. Till saken hör att jag personligen föredrar att dricka viner när de lagrats ett tag. Det är faktiskt ganska få viner jag köper som jag inte räknar med att lagra till de är i alla fall bortåt 10 år.
Jag tänker inte försöka uttala mig om huruvida din "ektolerans" har glidit med åren. Själv är jag övertygad om att mina egna smakreferenser rör på sig. Kanske kan det kallas utveckling? Att vinmakare ökar eller minskar fatkaraktären i sina viner är ju också bekant.
Visst är vin en skön hobby, med sin ständiga förvandling.
Ja, jag tror vi gör i huvudsak samma analys, men ändå drar lite olika slutsatser därför att våra smaklökar skiljer sig åt en smula. Vilket förstås är helt i sin ordning. Jag tycker man ska akta sig för att försöka göra viners kvalitet till något mer objektivt än det faktiskt är. :-)
Att inte bara vinerna utan också ens egna preferenser förändras med tiden är förstås också intressant. Det senare kan dock vara en smula oroande om man som både du och jag har lagringsambitioner. Det är ju inte så kul att upptäcka att man har hela källaren full av fel sorts vin därför att man bytt smak. För egen del är jag därför tacksam för att min egen smakutveckling tenderar att gå i ganska måttlig takt numera. ;-)
Och ja: Jag ser fram emot en rapport om hur 06:an artar sig runt år 2016!
Skicka en kommentar