Besök hos Ferrando

Carema är ännu ett av dessa distrikt i Alto Piemonte som gått från att vara ett framstående agrikulturellt område i allmänhet, och enokulturellt i synnerhet, till att idag vara en kuriositet i vinvärlden. Den stora banditen i Caremas och Canaveses fall hette Olivetti som slukade all arbetskraft och allt investeringskapital i och omkring Ivrea under större delen av 1900-talet. Tillsammans med Fiat i grannstaden Torino utgjorde dessa båda företag en ansenlig del av det som var Italiens ekonomiska motor under den här perioden. Landsbygden avfolkades och odlingarna förvandlades till skogar.

Området ligger strax norr om Torino och är Piemontes sista anhalt innan det subalpinska landskapet helt tar över och förvandlas till Valle d'Aosta. I fonden reser sig Monte Bianco, eller Mont Blanc, och vyerna är ögonbedövande spektakulära.

Det odlas totalt, i hela DOC:n, cirka 16 ha nebbiolo - den regionala klonen heter picotendro eller picutener - och mycket odlas fortfarande i pergola på terrasserna. Pergolan, här kallad tipiun, har varit en historiskt viktig odlingsteknik i de här trakterna, då dessa exponerar en stor bladyta för solen och samlar upp mycket värme under lövverket där man kunde odla potatis och andra mindre direktsolskrävande grödor.

Azienda Vitivinicola Ferrando har framställt vin här i mer än hundra år och lyckats genomleva alla de svåra åren. Idag är det Roberto Ferrando som sköter ruljangsen i familjeföretaget, som brukar omnämnas som den enda självständiga producenten här, bortsett från kooperativet. Det finns ett par fristående odlare till men dessa är mycket små.

Ferrando odlar, förutom nebbiolo i Carema, även erbaluce och framställer de traditionella vintyperna av druvan: Erbaluce di Caluso, Erbaluce di Caluso Spumante och Caluso Passito.

En stor del av produktionen säljs i USA och när vi kommer och hälsar på är ett gäng amerikanska ungdomar just i färd med att avsluta sitt besök. Jag kan inte låta bli att fråga ifall de är Caremafans eller om de bara råkat snubbla in just här av en händelse?

- Vi är definitivt stora fans av vinerna från Carema och Ferrando. Jag jobbar i Neal Rosenthals vinbutik i NYC och han har verkligen väckt mitt Caremaintresse. Säger en av killarna.

Vinimportören/skribenten/advokaten Neal Rosenthal har länge varit Caremas, och Ferrandos, främste ambassadör och har vid något tillfälle yttrat: "When I am asked which wine would I choose were I restricted to a single one, my answer is: Carema."

Roberto häller upp av den enklaste ståltankslagrade erbalucen La Torrazza Erbaluce di Caluso 2010 och berättar att markerna här uppe är moränrika och har genom årmiljonerna närts av nedrunna mineraler från de omgärdande bergen Monte Bianco och Monte Rosso. Det här är avgjort ett vin av det mineralstinna slaget med en kalktorr munkänsla och skyhöga syror. Doften rundas av med ett uns tropiska frukter och en frisk grapeskalston.

Erbaluce di Caluso Cariola 2010 är lite ambitiösare med vingårdsbeteckning och en kort sväng på små begagnade fat. Här finns en varmare ton av gula äpplen, augustipäron och elegant musselskalssälta. Syrligheten har bra höjd men är mjukare och spänstigare, frukten är intensiv och känns mer fokuserad. Riktigt gott och har en hel del gemensamt med bra Roero-arneis.

Erbaluce di Caluso Spumante 2010 är en metodo classico på 100% erbaluce som just är buteljerad och inte ens hunnit få etikett på sig. Det är första gången som Roberto själv smakar sedan buteljeringen och han ser nöjd ut:

- Fin syra, bra och krämig mousse. I september har den gått ihop lite bättre och kommer att vara som bäst till nästa sommar och tre-fyra år framåt.

Carema Etichetta Bianca 2007 är 100% nebbiolo som fått macerera i 10 dagar och lagrats ett halvår på stål och två och ett halvt år på stora begagnade botti. Tvivelsutan det mest burgundiska jag någonsin smakat från Piemonte. Kristallklar jordgubbsfrukt av klarrött slag, gröna friska örter och en sprakande mineralitet. Stor, rik och generös men samtidigt elegant som en ballerina - elegante e sapido. Väl avvägd syrlighet och en fyllig fruktrondör i munnen, ytterst angenäm och behaglig tanninstruktur. Ett vin i absolut harmoni och jämvikt där både smak- och doftpalett strävar i exakt samma riktning.

Här uppe tenderar de riktigt varma åren att bli de bästa då druvorna tillåts nå full fenolisk mognad.

Carema Etichetta Nera 2007 görs bara de bästa åren och får ligga ett år på botti och två på barriques. Klart fylligare i både näsa och mun men fortfarande med en ljus och frisk fruktkärna som samsas med kåda, moreller och stenfruktsparfym. Tveklöst ett mycket gott och ambitiöst vin men den vita etiketten har redan vunnit min fulla gunst.

Caluso Passito 2005 är 100% erbaluce från Cariola i Piverone som fått torka över vintern och genomgått appassimento i fem månader varpå en fyraårig vistelse på barriques har slipat till och förädlat detta charmtroll. Förförande friskt trots den kompakta aprikossötman och en eftersmak som vägrar ge med sig.

Solativo är ett vendemmia tardiva - skördat i december - också gjort på 100% erbaluce. Ytterligare ett snäpp upp i koncentration fast med en timidare syrlighet, lite åt det marmeladiga hållet i min mun men hustrun är lyrisk.

Fantastisk bredd och imponerande höjd i uppställningen. Vi kan bara beklaga att vinerna är synnerligen svårfunna i våra trakter men Etichetta Biancha 2007 är definitivt värd att gå omvägar för om man gillar riktigt elegant nebbiolo. Europa ser bekämmande tunt ut - en sökning på Wine-Searcher landar huvudsakligen i USA - men norrmännen kan som vanligt skatta sig lyckliga då Polet har de flesta av Ferrandos viner tillgängliga.