Lördagen avlöpte på hemmaplan i sällskap med gode grannbloggaren Ingvar i en intensiv sittning där ett batteri goda och intressanta viner avverkades. Trots detta har mina intryck formligen kört fast hos Cristiana Galassos båda ljuvliga montepulcianoviner. Alla som får Carlo Merollis nyhetsmejl har, bland annat, genom ett par Youtube-klipp kunnat bekanta sig med den unga eldsjälen som bor i sin husvagn på en sydslänt i Abruzzo. Man kan detektera skimrande tomtebloss av kompromisslöshet i hennes ögon, ett skimmer som åter ger sig till känna när något av hennes viner har landat i glaset.
Cristianas årliga produktion är mindre än 10000 flaskor och hon använder sig såklart inte av odlad jäst, kemikalier, enzymer eller tillsatser och svavlet hålls på ett minimum.
Fante 2007 är 100% montepulciano som fått jäsa och ligga på betong. En mörk rubinröd nyans möter ögat medan näsan får sig en rejäl dusch av röda äpplen, lakrits och lite varm asfalt. Jag försöker med "rustikt", "okonstlat" och "ruralt" men Ingvar kläcker ordet jag är ute efter: "bonnigt". Här finns också en kalkig mineralitet som fyller ut och lättar upp på samma gång.
Karaktärsfull smak med en mörk frukt i basen, pigg syrlighet och riktigt finkorniga tanniner. Ett imponerande rent bygge trots bio-aromerna. Piggt, friskt, jordnära och en ren njutning, sin grovhet och uppenbara enkelhet till trots.
Rudero 2007 är också 100% montepulciano som efter jäsning på betong fått ligga på begagnade fat. Färgen är snudd på svart eller bläcklila. Doften känns omedelbart igen från nyss provade Fante fast här med ett kolossalt djup och vi slås av den nästan tredimensionella doftupplevelsen. Allt är mörkt, moget och superintensivt men Rudero klarar den intrikata lindansen med bravur - ett fantastiskt vin!
Tanninerna är rikliga men smärgelduksfina - för att inte säga nanopartikulära - och frukten är mörk, djup och mäktig. Allt styrs upp av en synnerligen attraktiv mentholsvalka som lever kvar i glaset kvällen igenom. Vi är eniga om att det här är något alldeles speciellt.
Vinerna görs förstås i små upplagor, Rudero i 450 handnumrerade exemplar, och betingar ytterst modesta priser - Fante 75 DKK och Rudero 135 DKK. Dessa båda parametrar sammantaget gör ju förstås att man inte ska vila på hanen. Vi ångrar bittert att vi inte laddade upp rejält av de här läckerbitarna men nu är vi i alla fall förberedda när nästa årgång släpps.
4 kommentarer:
Låter som om Rudero är ett vin helt i min smak, tur man köpte på sig ett 6-pack. Fick leveransen i veckan så jag har inte hunnit prova ännu. Vad tror du om drickfönstret?
Mvh
/Robert
Rudero är riktigt njutbar nu och inte i alarmerande behov av ytterligare lagring. Däremot finns det ryggrad nog för att klara åtskilliga år i källaren. Jag hade nog klämt minst hälften på frukten och låtit resten vila 2-5 år.
/Patrik
Vi testade Rudero förra helgen men blev mindre övertygade. Alla Patriks och Ingvars adjektiv radade förstås upp sig. Biokänslan och doftdjupet saknades verkligen inte.
Men vad vi dessutom fick var rejält med alkoholångor. Bränd brun frukt som russin och katrinplommon. Hög volatilitet. Gumptunghet. Drickbarhetsproblem. Inte mycket till elegans, likt en riktigt rustik primitivo eller något gammeldags starkvin. Intressant att ha provat - och all heder åt vinmakerskans hängivenhet - men en flaska räckte för oss.
Det är ju roligt och fascinerande att man uppfattar och sorterar intrycken så pass olika. Den höga volatiliteten och rusticiteten får oss att gå i spinn när det tämjts så snyggt som här. Elegans är förvisso inget som sticker ut, det är heller inget jag efterlyser i den här typen av vin. Gumptyngden och drickbarhetsproblemen håller jag däremot inte med om alls, men YMMV och allt det där. :-)
/Patrik
Skicka en kommentar