Kommer man norrifrån på Via Alba - i riktning mot Barolo/Monforte d'Alba - och just har passerat Annunziata på höger hand, då är det dags att rikta blicken åt vänster. Snart dyker avstickaren Via Pugnane upp och där, vid Luciano Sandrones brackiga Château, svänger man av och kör en bit innan vägen delar sig - höger: Franco Conternos Cascina Sciulun och vänster: Boassos Cascina Pugnane.
Vi befinner oss så långt sotto man kan komma i Bussia Sottana, ett treriksrös där Barolo, Monforte och Castiglione Falletto förenas. Giancarlo Boasso är en artigiano i barololand som odlat nebbiolo och dolcetto nere i Pugnane i trettio år. Produktionen är småskalig och metoderna präglas av tradition men små begagnade fat används för att runda av nebbiolon i slutfasen av lagringen.
Färgen är relativt mörkt faluröd med klar tegelrim. Fullt ställ på bärfrukten direkt - hallon, körsbär och röda vinbär. En lite yvig parfym som rymmer stickig volatilitet i form av nail polish och slipdamm av plastic padding. En god stunds luftning senare så har den värsta spretigheten börjat hitta hem och samlat ihop sig till en lägestypiskt kalkig mineralitet som känns riktigt appellerande.
Tanninerna nyper till i tandköttet i början men slätas ut till en slags omfamnande och välkomnande plyschkänsla tämligen snabbt - slick stuff! Syrorna är av det alerta slaget och spelar i det citrusorangea spektrat med sköna mandarin- och satsumasanspelningar. Ingen överväldigande komplex barolo men definitivt en älskvärd dito med skyhög sörpelbarhetsfaktor.
Väl så bra till kvällens ost- och brödbakade gårdskycklingfilé med kaprisdressade potatis som att bara sippas i rent kontemplativt, vederkvickande och rekreativt syfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar