torsdag 30 december 2010

Rött, rått och rustikt


Såhär i årets sista självande timmar, plockar vi fram ett par riktigt jordnära röda viner för att kontrastera morgondagens obligatoriska skaldjursextravaganza. Vi har å ena sidan en enkel bordsitalienare från den smygande appellationen i Marche: Rosso Piceno och å andra sidan en genomrustik cabernet franc från Anjou i Loire. På tallrikarna ligger en ljuvligt halstrad ryggbiff med mandelpotatiskaka, svampfräs och örtmarinerade rotsaker.


Libenter 2006 från Tavignano innehåller 70% montepulciano, 25% sangiovese och 5% cabernet sauvignon som fått macerera i tre veckor och därefter hamnat på en blandning av barriques och tonneaux i fjorton månader. Rosso Piceno är Marches största DOC och täcker i stort sett den östra halvan av landskapet.

Doften lägger ut en fatridå som är svår att komma förbi - rostat kaffe, vaniljstång och lite kryddnejlika. Frukten är mörkbärig med en del stråk av körsbärslikör men väger inte riktigt jämnt med de rostade tonerna. Syrorna är av det milda slaget och munkänslan är torr med ganska subtil tanninstruktur.
Fungerar hyfsat till maten men hänger inte riktigt med, här vore det nog på sin plats med en enklare pasta med tomatbaserad sås.


Ett av årets absolut trevligaste vinarrangemang var Fri Vin-festivalen i Köpenhamn. En av de färgstarkaste deltagarna där var utan tvekan Didier Chaffardon som medelst ett intensivt kroppsspråk övertygade oss om förträffligheten i sina viner. Här fanns inte utrymme för egna åsikter och intryck, Didier berättade med hjälp av ett ymnigt handlag hur vinerna tydligen skulle vibrera lite i luften, för att sedan störtdyka ner till tåspetsarna och liksom explodera med en trippel Mollbergare i pik...

La Vigne du Moulin 2006 är 85% cabernet franc med 15% cabernet sauvignon och sträcker direkt ut en inbjudande hand med läcker multnad, svartvinbärsblad, tabasco och något som närmast kan beskrivas som en helitaliensk målarburk av guds nåde. Inget finlir, bara rå charm - doften är intensiv och förblir så under en lång tid i glaset. Smaken är sprängfylld med fruktsyror i alla register och en ganska tvär, men intresseväckande, strävhet.
Till maten regerar det här, och till en bit Allerums präst XO börjar kampanilen klinga så att hundarna ylar - ett, rätt och slätt, sublimt salt- och fettspjälkarvin.
Ingvar har också provat om.

Libenter brukar kunna köpas hos Carlo Merolli men vi får nog vänta in nollsjuan. La Vigne du Moulin köptes hos Pétillant för 130 DKK.

2 kommentarer:

Jörgen Andersson sa...

Ah - den där Didier igen! Pétillants lager blev grundligt rensat efter mässan, inte ett Chaffardon-rödtjut i sikte när jag slutligen slitit mig från tunnorna. Men jag har en eller annan sémillon vi skulle kunna närma oss i studiesyfte vid tillfälle.

Jörgen Andersson sa...

Chenin blanc är det, förstås. Förstår inte hur det kunde bli så fel...