Önskningar & löften...

Innan det kan kallas bra/gott, bör ett vin vara äkta/sant/riktigt - Nicholas Joly

Det verkar vara högsäsong för årsbästalistor och bokslutskrönikor i dessa dagar. Jag är, och har alltid varit, pinsamt ointresserad av allt vad listor och kalenderbiteri heter så mina försök att sammanfatta och rangordna 2010 års vinupplevelser i tabellform faller platt till marken.

När jag tänker tillbaka på årets trevligaste viner är det faktiskt Franco Conternos dolcetto för €6 som etsat sig fast på gomseglets hornhinna. Den här charmerande juicen är på något sätt själva kvintessensen av ett bra vin - rent, gott och användbart. Givetvis gör mötet med de underbara människorna bakom vinet sitt, att få sitta i det sommarvackra Langhe och dricka det - lätt kylt - till de enkla semesterluncherna med bröd, salami och en ost gör såklart också sitt. Tänk att något som är så befriat från stjärnor, poäng, hype, röda räkor och överstylade vinmagasin kan lämna ett sånt avtryck.

Annars har året bjudit på många trevliga nya och fördjupade gamla bekantskaper i den italienska vinfloran. Producenter som Schiavenza, Fenocchio, Sella och Trinchero kommer att vara med oss för lång tid framöver och ett par nyupptäckta regioner och druvor kommer att bli föremål för djupare studier under året som kommer. Jag tänker då naturligtvis främst på Sicilien, Etna och nerello mascalese.

Det var Ingvar som tog med sig en flaska Tenute delle Terre Nere Etna rosso 2008 i vintras och förändrade i ett slag hela vår bild av Sicilien som vindistrikt. Vilken elegans, friskhet och mineralitet, och allt detta i ett instegsvin! Vi var fast och har sedermera blivit förälskade i de något mer oborstade men ack så läckra vinerna från Calabretta och Frank Cornelissens vulkaniska mästerverk såväl som viner från andra sidan av ön.

När jag tänker efter är det faktiskt Ingvar som presenterat oss för ett flertal av årets nya och minnesvärda bekantskaper - tack Ingvar!

Istället för att rada upp viner vi druckit under 2010 så tänkte jag förära bloggosfären en kombinerad nyårslöftes- och önskelista inför 2011.

Nästa år tänker vi dricka mer av de lite obskyra druvorna timorasso, rossese och vermentino som samtliga oftast finnes i regionerna strax öster om Piemonte. Liksom nerello och cataratto från Sicilien, ännu mer mineralbomber från norra Piemonte och den ofta åsidosatta aglianico. Vidare tror vi att Ingvar har rätt i sina spådomar om en Valpolicella-revival under 2011 så mera ripasso, valpolicella och amarone. Fast inga "nallebjörns-amarone" som allas vår danske/romerske favoritvinhandlare uttrycker det.

Nästa år tänker vi dricka mindre av stordriftsframställda viner som så ofta saknar personlighet och karaktär. Många av dessa viner är ofta smakliga och trevliga men lämnar en för det mesta lite väl oberörd. Jag vet att det är mycket begärt men man vill ju trots allt finna någon slags själ som lagts i vinet man dricker, man vill få en liten upplevelse av varifrån vinet kommer, vem som gjort det och hur det ser ut där druvorna växer. Allt detta finner man oftast i småskaligt framställda viner på hantverksnivå och inte sällan är vinmakarna i femte eller åttonde generationen.

Nästa år vill vi se betydligt MINDRE av Marcus Birro och Paolo Roberto i alla former av media. Herregud, det finns faktiskt halvitalienare som INTE är gapiga, överkaxiga och tror att de är bäst i världen på allt. Marcus Birro är tydligen lika hemma på fotboll och Berlusconis kärleksliv som på jitterbug och de liguriska primärvalsresultaten. Uttala Lecce (Läcke...) är det däremot värre med. Och låt oss för guds skull slippa se Paolo Roberto röra i tomatsåsen igen, alla vet att det vita på citronen är beskt vid det här laget - take it up a notch! Vad kommer härnäst? Trädgårdsdags med bröderna Ingrosso? Carlo Petrini värderar din gamla spinnrock? Eddie Oliva tapetserar om korsvirkeslängor? Var är alla fransoser, spanjorer eller tyskar i svenska etermedia? Rädda oss!

Vi önskar alla trogna och mindre trogna läsare ett Gott nytt år!