Iberisk avstickare

I lördags var det dags för ännu en vinös detour i Bjärnum. Den här gången låter J & H oss prova viner från Ribera del Duero, Bierzo och Duoro samt en insprängd italiensk joker. Vi har plockat med oss ytterligare en italienare för balansens skull.

I den halvblinda provningen var det en baggis att plocka ut italienarna medan resten var ett fullkomligt töcken - svårt, men ruskigt intressant och lärorikt.

Vi börjar med en titt på portugiserna:

Quinta dos Quatro Ventos 2007 (90088) finns i SB´s ordinarie sortiment - touriga franca, tinta roriz och touriga nacional som legat på små ryska och franska i ett år. Jordgubbe, mineral och svalkande mynta. Lingonsyrlig och vitpepprig munkänsla med eleganta och rikliga tanniner. Mycket trevligt vin med lite svalodlad karaktär.

Morgadio da Calcada Grande Escolha 2005 (94455) från producenten Niepoort i samarbete med Casa de Calcada. Här har vi touriga franca från sextioåriga rankor som fått sexton månader på franska fat. Ganska sluten men snart radas ett helt band av florala parfymer upp: hyacint, liljekonvalj och rosenvatten. Målarburk och snygg marsipan öppnar upp doften och ger den bredd. Utmärkt tanninstruktur med finkornighet och suveräna syror - härlig intensitet i munnen och eftersmaken är mycket flott.

Redoma Tinto 2004 kommer också från Duoro och producenten Niepoort. Här är det frågan om gamla stockar med i huvudsak tinta amarela, tinta roriz och touriga franca. En del reduktiva tendenser övergår i terpentin och fokuserad bigarråfrukt, allt samlas ihop av en rejäl grabbnäve järn- och mineraltoner. Kraftfullt men elegant.

Ribera del Duero nästa:

Viña Pedrosa La Navilla 2005 (94661) bjuder på dill och nypotatis - kokt vatten säger någon... Platt doft och intetsägande smak, inget att hänga i (eller lägga under) julgranen. Defekt månne?

Cruz de Alba 2007 (2171) Nydraget tändsticksplån och sötaktig fisdoft varvas med bastubänk, under lurar en ymnig och mogen frukt som dock dränkts i ek. I munnen bråkar ektanniner och eftersmaken minner om julmust - det här är inte min påse.

Bierzo ligger i Castilla y León i nordvästra Spanien. Våra två representanter heter:

Tilenus Pagos de Posada 2004 (94660) Mencia är druvan och Pagos de Posadas stockar är över åttio år gamla och befinner sig på 6-700 meters höjd. Ett mycket mörkfruktigt vin med plommon och björnbär i grädde eller marsánsås. Stor och rund i puffig sammetsskrud - ganska så trevligt och, framför allt, nykommet.

Bem bi Bre 2005 (95857) 100% mencia från åttioåriga stockar, 15 månader på nya barriques. Ett kompaktare vin med bakad frukt, kryddor - nejlikor, kardemumma - och en rustik helhetskänsla. Munnen är avrundad, i samma stil som Tilenus, med fruktpower och en viss charm.

Kvällens båda italienare var:

Planeta Syrah 2006 (94854) hämtar sina druvor från Menfi på sydvästra sidan av Sicilien och har fått ligga på en tredjedel nya fat. Söt, knäckig doft med tydlig fatprägel. Svarta vinbär, vanilj, sviskon och vitpeppar. Varm och mörk munkänsla med viss alkoholhetta. Okej vin men inte mycket mer.

Le Ragose Amarone della Valpolicella 2005 utmärker sig på flera sätt i samlingen. Framför allt enas vi om att det är ett vin i en helt egen division, makalös extraktion och en kompakt fruktkärna med svarta, blanka körsbär och syndigt läcker marmelad. En del reduktiva toner spär på det komplexa helhetsintrycket. Syrorna andas old-school och vinet fungerar ypperligt till värdparets sublima oxfilé på planka. Finns att köpa hos Carlo Merolli.

Sammanfattningsvis:

Duoro - Definitivt, de här vill vi bekanta oss djupare med.

Ribera del Duero - Nix, vi håller där.

Bierzo - Trivsamt men kanske inte tillräckligt intresseväckande.

Till yttermera visso måste vi dessutom se till att utforska den här matvänliga amaronestilen lite närmare.