Besök hos Trinchero

Vi blev svårt förtjusta i Ezio Trincheros personliga och kraftfulla viner vid årets Fri Vin-festival, mestadels endruveviner av de lokala sorterna som finns runt Agliano Terme i sydöstra Piemonte: freisa, grignolino, dolcetto, barbera men också små kvantiteter av lite mer exotiska druvor som merlot och chardonnay. Trinchero är en biodynamisk/organisk odlare med en mycket klar linje i sitt vinmakande - att göra terroirpräglade viner med hög extraktion och komplexitet som ska kunna utvecklas länge på flaska.

Familjeföretaget startades på 1920-talet och drivs idag av Ezio och hans kusin Renato Trinchero. Man är goda vänner med Giampiero Bea och medlemmar i producentföreningen Vini Veri. Anläggningen finns i Vianoce utanför Agliano Terme och som vanligt sätter vi vår stackars GPS på prov men en halvtimma sena möts vi av den solskensleende Monica som är syster till Ezio.

Vi får oss en rundtur i vineriet som hyser en lång rad gamla botti i fantastiskt fint skick och längst in i cantinan finns en 80-90 år gammal kastanjebotte som används till väl utvalda årgångar av Vigna del Noce-barberan - nittionian låg i sju år. Monica håller ett högt tempo i både tal och fysiska manövrar så det kräver fullt fokus om man ska hänga med - och då har hon ändå klackar som klockar in på dryga decimetern. Vi sätter oss till bords för att bekanta oss med de här spännande vinerna.

Bianco 2007 är allt annat än "bianco" - orange med ett lätt slöjigt skimmer skulle jag säga. 60% arneis och 40% malvasia får macerera på skalen i 12 dagar. Runt 2000 flaskor blev det 2007.

Mmm, söta gula äpplen, tobak och aprikosmarmelad. Det är malvasian som bidrar med de sötaktiga marmeladtonerna och stänker in lite florala inslag i bakgrunden. Väldigt kraftfull men ändå frisk doft som mer och mer vecklar ut sig i aprikos och nektarin.

Syrastrukturen är snyggt balanserad mot den massiva frukten, en del tanniner finns och detta befinner sig precis mitt emellan ett rött och ett vitt vin på smakskalan.

Palmè 2007 är till 100% chardonnay som fått macerera i 8-10 dagar. 1300 flaskor.

Klarare än Bianco men fortfarande mycket orange. Nektarin och persika, definitivt persika. Om någon skulle fråga: "Hur doftar persika?" så vore det enklaste att hålla fram ett glas Palmè 2007 och låta vederbörande inhalera, tydligare än så här blir det inte. Efter en timme eller så i glaset drar sig doften mer mot burk- än färsk persika men lika distinkt som tidigare.

Föredömligt vacker syrlighet med en hel del skaltanniner och utdragen eftersmak. Tobakstonerna är riktigt tuggbara och hänger med hela vägen ut. Det här skulle man vilja ha ett gäng av i källaren men tyvärr är de mycket svåra att få tag på. En ynnest att få prova dock.

Barbera d´Asti Superiore 2004 Lätt slöjig rubinröd med ljusare periferi. Jordgubbe och skogsbär i början och alltmer mineraliska toner efter hand. Frukten känns rustik och robust med en mittpelare som står sig länge i glaset.

Välslipade syror, lätt tanninsting och mörka frukttoner i eftersmaken. Monica tycker att det är rena barnarovet, just nollfyran ska ha 5-10 eller gärna 15 års flaskmognad tror hon.

Vigna del Noce 2002 40 dagars maceration och 4 år på 5ooo l-fat. Nolltvå var såklart ett horribelt år även för Trinchero med en decimerad skörd på mindre än hälften än normalt men en del barbera tyckte man blev OK. Den här är rik på köttiga toner, gödselstack och målarburk. Syrliheten är stickig och tanninstrukturen lite småtrulig. Väsentligt bättre näsa än mun.

Vigna del Noce 1999 40 dagars maceration och sju år på kastanjefat. Vigna del Noce är vingården man passerar på väg in till Trincheros gård, den planterades 1929 och är lågavkastande (30-35 hl/ha) och druvmaterialet härifrån anses som något av det bästa som finns i barbera d´Asti-DOC:n. Helt annat fokus än nolltvåan, mörka körsbär, bittermandel och valnöt. Skön mognad men ändå helt i början av sin utveckling.

Munfyllande med stort fruktcentrum och runda tanniner. Syrlighet med sobert eleganta förtecken - mjuk och sammetslen. Väldigt komplex och med en lång intressant eftersmak.

Trabic 2004 med underrubriken "merlot in Agliano". 40-åriga stockar på 0,5 ha som ger cirka 2000 flaskor. Merlot hör ju inte precis till stapeldruvorna i Piemonte men ska någon lyckas få till det så är det nog Trinchero. Färska örter och långkokt tomatsås. Frisk fruktighet med en tydligt mineralisk bas och fuktig tobak i fonden. Rysligt elegant med körsbärsparfym i massor.

Ganska höga syror och finstämd, mjuk strävhet. Eftersmaken är koncentrerad men inte lika lång som man kunde förvänta sig. Härligt vin likafullt.

Runchet 2004 är 100% freisa som macererar i 40 dagar. Animalitet och nydraget tändsticksplån. Ljusröd frukt och rödbetor men så småningom kommer varm asfalt, torkade rosor och violpastill in i bilden. Tanninerna ligger på snorung Serralunga-nivå och vi får nästan hjälpa varandra att fälla ner läpparna över tandköttet. Syrorna är också ganska bråkiga och skvallrar om att vi nog är ute sisådär 10-15 år för tidigt. Det här kan ligga länge men mycket spännande att prova nu.

En underbar serie viner som kan köpas via Stefan Jensen och Winewise som var med på plats och provade.

Stefan Jensen mitt i Vigna del Noce