lördag 4 december 2010

Oddbirds - udda nedslag

Inom jazzen talar man ibland om "a Tommy Flanagan moment". Tommy Flanagan var inhyrd pianist i John Coltranes kvartett när denne i början av 60-talet spelade in sitt legendariska album "Giant Steps". Coltrane höll vid denna tiden på att bryta sig ur bebopen och hade, genom ett notoriskt övande, lyckats utkristallisera en serie ackordföljder som världen aldrig tidigare skådat. Man kan säga att han ersatte den, vid denna tiden, allsmäktiga ii-V-I-progressionen, med tonartsrörelser i stora terser... I alla fall, Tommy Flanagan var en duktig pianist som spelade med alla dåtidens stora men någon utpräglad modernist var han kanske inte. Han blev dock anlitad för jobbet och fick noterna hemskickade varpå han övade tills låtarna satt som rinnande vatten. Vad noterna dock saknade var tempoangivelser så när bandet samlades i studion och Coltrane räknade in Giant Steps i 280 bpm fick Flanagan, så att säga, revidera sina soloplaner och började mest tänka på att försöka hitta ett sätt att ta sig ur situationen helskinnad på. Efter Coltranes monstersolo, där han i ett ögonblick ändrar hela jazzens utvecklingsriktning, såg stackars Tommy ingen annan råd än att försiktigt plinka sig ur förnedringen.

Riktigt lika ödmjukande tror jag väl inte att dagens övningar var för deltagarna i lördagens Sjörrödianska frukostsittning, men nog fanns ett och annat vin som inte riktigt var vad det synbarligen borde vara?
Vi har besök av Ingvar, Jörgen och HSÄ samt B för att prova oss igenom ett gäng, mer eller mindre, udda italienare (utan korrelation till något "decembersläpp") till smaskig lardo dei grotti gran riserva, kycklingleverpastej, allsköns ostar och, slutligen, osso buco med saffransrisotto.


Först ut är en favorit från i somras - Trincheros Bianco 2007 - 60% arneis och 40% malvasia som fått macerera i 12 dagar. Ett mycket speciellt vin som går i bärnstensgul, lätt diffus skrud och bjuder på en söt, parfymerad doft med aprikosmarmelad i centrum. Munkänslan är rödvinslik med sandpappriga tanniner och en rustik syra, detta är rysligt trevligt och ett vin som hela tiden utvecklas i glaset.


Härnäst står en druvren chardonnay på tur. Palmè 2007 är, även detta, ett macererat vitt vin och tar oss ytterligare ett snäpp upp på smakintensitetsskalan fast med ett elegantare anslag. Här är det smörkola, tobak och citruszest som regerar, allt mycket vackert sammanflätat i en intrikat väv. Smaken är läckert tanninbemängd med en gudomlig syrabas och i nästintill perfekt balans.
Mina initiala intryck från i somras består och detta är troligen ett av de bästa "vita" viner jag druckit. Vi köpte både Bianco och Palmè på plats hos Trinchero för €15/flaska vilket så klart är en symbolisk summa för viner av denna kalibern. Produktionen är minimal - 2000 resp 1300 flaskor.


En helt ny druvbekantskap för alla närvarande: Pelaverga Verduno 2006 från Burlotto som efter sju dagars temperaturkontrollerad maceration får ligga tre månader på 35-50 hl-fat och ytterligare två på rostfritt stål.
Friska hallon, röda vinbär och en ljusröd floralitet slår an tonen och talar om för oss att vi har ett lätt, friskt och tämligen elegant vin i glaset. Smaken följer doften och är väldigt lätt med artig syrlighet och kylig frukt. Passar utmärkt till en mild bordsost a´la caciotto.
Köpt hos Supermarco i Köpenhamn, 2 flaskor för 175 DKK.


Jörgen har plockat med sig en Tocai Friulano 2006 från Schiopetto i Collio. Likt "Snillen spekulerar" så slår Ingvar och jag snart fast att detta är definitivt lagrat på små ekfat, troligen nya sådana. Vid närmare påseende visar det sig att det aldrig sett ek utan bara fått ligga till sig på rostfritt stål.
Klara sauvignon blanc-vibbar med fläderblom, krusbär, citrus och butterscotch samt, en sedan tidigare fastslagen, fatprägel... Lite hudkräm och liljekonvalj kommer och går. Syrorna är medelhöga, kroppen ganska stor och fruktigheten av det ljusgula slaget. Trevligt sipparvin som uppskattas särskilt av den sb-frälsta hustrun.


Az. Agr. Occhipinti drivs av den unga Arianna Occhipinti som med biodynamiska metoder gör viner av lokala druvsorter på södra Sicilien. SP68 2009 består av nero d´avola och frappato och är hennes instegsvin. Blåviolett, klart och transparent med en doft av järnfilspån och mineraler som svävar över en kärna av sötmogna jordgubbar - solvarma och mosade. I munnen är frukten nästan i gamay-stil med en rak och enkel syrlighet som skänker friskhet och gör detta till en matackompanjatör av rang. Strålande trevlig bekantskap som köptes hos Carlo Merolli men verkar ha utgått ur sortimentet? Finns dock i Cibi e Vinis listor.


Vi stannar kvar på södra Sicilien och smakar Occhipintis stolthet: Il Frappato 2005. Druvan är en lokal angelägenhet och har i denna versionen fått en extremt lång maceration (70% i 60-80 dagar och resterande 30% i upp till 8 månader!) och skördas så sent som i slutet av oktober trots den relativt låga altituden - 270-300 m ö h. Vinet öppnar med en hel del reduktiva toner i gödsel/kompost/multnads-kategorin men detta luftas snart bort och fram träder lakrits, mörka bär, tobak och vulkanisk mineralitet - trots att Etna ligger på diametralt motsatta änden av ön... Medelfylligt med fin fruktighet i mörka toner och syror i mellanregistret. Lång och snygg eftersmak - detta är också ett vin som bara växer och växer i glaset.
Hejdlöst intressant bekantskap som köptes hos Cibi e Vini i Köpenhamn i somras för 155 DKK.


Ingvar har tagit med en renrasig merlot från Veneto och katastrofåret 2002. Lispida 2002 har spenderat, inte mindre än, fyra år på botti. Tätt, blålila och rubinrött vin som är smockfullt av sötmogen frukt. Massivt mörker med blåbär, blåa plommon och björnbär varvat med tjärpastill och jod. Imponerande fruktframåt och troligen den mest hypermogna EU-nolltvåa jag smakat. Mjukt och runt i munnen men ett visst bett i syrorna som stannar på gomseglet efter att man svalt - läckert!


Ytterligare ett vin ur Ingvars ryggsäck: Blanc del Rosis 2006 av Schiopetto. 40% friulano, 20% sauvignon blanc, 20% pinot grigio, 15% malvasia och 5% ribolla lyder receptet där allt, utom malvasian som fått en vända på tonneaux, legat på rostfritt stål. Ren, pur frukt i aromatisk stil - inte olikt den rena friulanon - som visar sig vara en ljuvlig getostackompanjatör. Elegant vin i en stil som nog många kan gilla.


Vi plockar in en dolcetto d´Ovada från Nuova Abbazia dei Vallechiara: Coste Belletti 2006. Här har 80% fått mogna på stål i 10 månader medan resen legat på stora fat. Gamla stockar från vingården Belletti i Cremolino. Ett utmärkt matvin med fina fruktsyror och en genuint mörk frukt. Ögonbrynshöjande komplext och en utmärkt matchning till osso bucon.
Finns att köpa hos Winewise.

9 kommentarer:

Jörgen Andersson sa...

@Patrik: en frukostsittning som omärkligt hade kunnat glida över i skymningskontemplation om inte Kungl. Maj:t kallat oss till invigningen av Tunnelen.
Lardon var en i sanning upplyftande bekantskap, liksom förstås vinerna och - i all sin långkokta prakt - osso bucon. Dolcetton till var som du säger en utomordentlig matchning, kan tänka mig att också SP 68:an funkade fint.
En liten betraktelse dyker nog upp på BV inom kort - kanske rent av 2.
Tack igen för en värdig terminsavslutning!

Ingvar Johansson sa...

Patrik ! Även om det var Trinchero-vinerna som verkligen bröt sig loss och sprängde gränser så tycker jag nog att resten av gänget kom loss rätt rejält utifrån sina förutsättningar. Stort tack för en svårslagen tillställning. Osso bucon kommer att leva länge i mitt minne och lardo till frukost ska bli min melodi. Med sådan kosthållning lär det krävas en hel del Giant Steps framledes

Henning sa...

Flott blogg du har. Leser den regelmessig. Jeg er enig i dine beskrivelser fra produsenten Occhipinti, en produsent jeg har hatt noen flasker fra den siste tiden.

Italienska viner sa...

Hej Henning.

Kul att du hittat hit. Har du månne provat någon yngre version av Il Frappato? Finns Siccagno tillgänglig i Norge?

Jörgen & Ingvar - Tack själva. Lardo till frukost är numera standard här hemma. På en skiva pörtebröd förstås.

/Patrik

Henning sa...

Jeg har prøvd Il Frappato 07 som er den som har vært sist tilgjengelig i Norge. Utsolgt nå. 07 var også en flott vin. Får nesten litt syrah preg over den til tider. Siccagno er tilgjengelig på vinmonopolet for ca 230 nkr.

andersuw sa...

Kul att ni provade Burlottos Pelaverga Patrik. Det är normalt sett den bästa i denna synnerligen begränsade DOC-zon (totalt ca 20 producenter som tillsammans får ihop runt 50 000 flaskor) tillsammans med Castello di Verdunos Basadone. Men lite fel säsong att dricka den nu. Bör helst avnjutas på verandan, lätt kyld, tillsammans med lite antipasto.

Kan för övrigt rapportera att jag följt dig i spåren och beställt ett gäng Schiavenza Riservor 2004 från Carlo. Verkar vara ett säkert kort. Köpte du både Broglion och Prapòn och har du hunnit prova ännu?

Italienska viner sa...

Vi hade dig i tankarna när vi provade pelavergan Anders! Du har nog rätt i att skånsk midvinterkyla inte var det lämpligaste klimatackompanjemanget till detta vinet - veranda och kyld låter som betydligt lämpligare omständigheter. En finlemmad rackare var det i alla händelser.

Vi köpte en låda Broglio Riserva och bara en ströflaska Prapò för påseende. Vi börjar få ihop en smärre samling riserva 04-lådor vid det här laget. Blir härligt att börja tulla av på ålderns höst.

/Patrik

andersuw sa...

Ja, finlemmade är de. Det är inte specifikt för Burlottos variant utan den grundkaraktären har de allihop. Min närmsta association är nog till ung Pinot av det lätta och charmiga slaget, fast med lite annan aromatik och lite pepparsting.

Beträffande Schiavenzas riservor landade vi på närmast exakt detsamma. En sexpack av Broglion och ett par Prapò ovanpå. ;-)

Italienska viner sa...

En låda Schiavenza Riserva verkar bli årets julklapp?

/Patrik