Marine Favorita 2008 (Vigne Marina Coppi)

Färsk fisk och skaldjur är i stort sett omöjligt att hitta när man bor på landsbygden i Skånes inland. Jodå, här finns ett par "fiskbilar" som står utanför stormarknaderna men utbudet är sorgligt - laxfjärilar, räkor och torsk är vad man kan förvänta sig att finna.

När vi så ikväll bestämt oss för att laga sjötunga beger vi oss ut på fiskraggarturné och ser till vår förvåning att "Garrys fisk" faktiskt kan stoltsera med både bergtunga, rödspätta och slätvar. Nåväl, man kan inte få allt här i världen - bergtunga är ju "fina fisken".

- Har ni filéer?

- Nej.

- Kan ni filéea några till oss?

- Nej.

Väl hemma i köket ger vi oss i kast med Sisyfosarbetet att försöka utvinna de små filéerna och det är ingen vacker syn. Man kan konstatera att det ser annorlunda ut när proffsen gjort det...

Vi bor cirka 6 mil från kusten. När vi är i Piemonte så befinner vi oss 15 mil från kusten och har tillgång till två stycken superba fiskrestauranger inom en 500-metersradie, varuhusen är smockfulla med färska skaldjur och massor av olika sorters fisk i diskarna. De som expedierar oss har örnkoll på sina grejer och har tips på recept, vin och skickar med örter, vitlök och mangold om man skulle behöva.

Maten blev, i vilket fall som helst, mycket god och vinet därtill blev en riktig ögonöppnare. Varför har vi aldrig smakat favorita tidigare?

Favorita är en bortglömd druva som konkurrerades ut av arneis och chardonnay i Langhe. För länge sedan använde man den söta, aromatiska druvan till att "pigga upp" barolo. DNA-prover har visat på släktskap med vermentino och pigato men favorita har konstaterats vara en egen sort. Marina Coppi bekantade vi oss med för ett par veckor sedan och gillade barberorna skarpt. Marine görs på sent skördade druvor som fått ligga 6 månader på ståltank med batonnage.

Det här är ett vidöppet charmtroll som sprätter iväg fet, ljusgul frukt med söta, tropiska referenser. Man kan verkligen känna att druvorna är utmognade och en viss alkoholhetta (14%) gör sig påmind redan i doften. Knäckig kola, kokt grädde och vaniljstång såväl som lättare floralitet och mineralanspelningar bäddar för en eggande, nästan förförisk, doftmatta.

Syrorna balanserar upp alkoholen föredömligt och gör detta till ett väldigt komplett vin som njutes lika bra till den maffiga (bergtunga...) Walewskan som på egen hand. Väldigt olikt gårdagens ribolla gialla men lika intresseväckande och njutbart.

Flaskan har vi fått av Carlo Merolli där vinerna ska vara tillgängliga inom kort.