Att ha "alla hönsen hemma", "indianer som sitter ned i kanoten", "cornflakes i paketet", "belyst i alla fönstren" eller "en hiss som går ända upp" är samtliga välbekanta omskrivningar för att vara vid sina sinnens fulla bruk och att agera vist och eftertänksamt. När vi så sätter oss i bilen, denna lördagsmorgon, och styr kosan mot Köpenhamn, trots radions idoga varningar om förestående snökaos och stormbyar, så är det inte utan att vi börjar tvivla men; barolo har sina offer.
Vi har stämt träff med Carlo Merolli som, trots att det är hans heliga fotbollslördag, med varm hand tar emot oss för att vi ska kunna bärga en låda av Schiavenzas Broglio-riservor (omöjliga att missa efter Più Rosso-Niels hyllning) och lite annat smått och gott.
När vi skjutsat hem Carlo och kör in mot stan igen vräker snön ner och man ser, bokstavligen, inte handen framför sig. Vi börjar sånär att kontrollräkna alla hönsen, försäkra oss om att ingen indian är ståendes och bocka av antalet flingor i paketet. Som sagt; barolo har sina offer...
Nåväl, allting gick bra och förutom vår avprickade shoppinglista så skickade Carlo med oss några viner från Tortona, bland annat två stycken barberor från Marina Coppi. Med dessa flaskor följde en uppgift:
- Smaka och gissa vilken jag tycker är godast. Säger Carlo. I sanning en intressant utmaning. Vi låter vinerna ackompanjera den fina lammytterfiléen som också följde med hem från Köpenhamn. Lamm och barbera är en elyseisk tandem av ädlaste snitt.
Marina Coppi är ett familjeföretag som startade 2003 och har idag en årlig produktion på cirka 20000 flaskor. Man odlar barbera, croatina, nebbiolo, freisa, favorita och timorasso runt Tortona i ostligaste Piemonte.
Sant´Andrea Colli Tortonesi Barbera 2008 är 90% barbera och 10% croatina som legat till sig nio månader på rostfritt stål och ytterligare tre på flaska. Sant´Andrea ligger i Castellania på 400 meters höjd.
Vinet är nebbiololjust med klar transparens. Doften är ljus, lätt och frisk med mandarin, geléhallon och en äpplig, nästan calvadoslik, fräschör. Rent så det förslår med knastrig mineralitet instucket mellan fruktlagren. I munnen är det piggt och ystert - ett vin man blir glad av - med zingiga syror och en magnifik friskhet. Klockrent till vårt lamm med ruccola/kakìsallad.
Ett riktigt läckert vin som tar slut oroväckande snabbt vilket numera brukar gå under epitetet: "god drickbarhet". En slags piemontesisk Montevertine är en ganska koncis sammanfattning.
Castellania Colli Tortonesi Barbera 2008 utgörs till 95% av barbera och 5% freisa som fått ligga tio månader på rostfritt stål och ytterligare sex månader på flaska.
Även detta är ett vin som, okulärt, skulle kunna misstas för nebbiolo fast det är en nyans mörkare än Sant´Andrea. Även doften är mörkare med en viss nötighet i botten och viol, svarta vinbär och lätta lakritsstråk som sveper förbi. Ett lite större och fylligare vin med en dovare syrlighet, tuggigare munkänsla och mer broderad eftersmak. Ett mycket snyggt och rent vin som förmodligen kommer att bli ännu bättre efter ett par år i källaren.
Jag vet vilket vin som jag gillade bäst: Sant´Andrea är en charmör som kämpar sig svettig för att vara dig till lags genom hela måltiden och faktiskt slinker ner som en dans även sedan disken är undanplockad. Ska vi gissa på att Carlo tycker detsamma?
Båda ska finnas tillgängliga inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar