lördag 30 oktober 2010

Munjebel 6 Bianco 2009 (Frank Cornelissen)


Vi har bara smakat Frank Cornelissens viner i smakprovsmängder tidigare och då blivit mycket förtjusta. Framför allt är det här viner som väcker ens nyfikenhet och som man gärna vill lära känna på ett djupare plan eftersom de ger ett så intressant intryck vid det första mötet. Meningarna brukar dela sig om huruvida Cornelissens viner är mästerliga eller odrickbara och det finns sällan plats för mellanmark. Vi pratade ganska länge med honom på årets Fri Vin-festival i Köpenhamn och charmades av hans truliga karisma och bestämda åsikter.
Idag provar vi en hel flaska av hans Munjebel 6 årgång 2009 och låter det utvecklas i glas och flaska under dagen. Vi smakar av lite då och då på egen hand samt provar till fårostar av olika smakintensitet och härkomst. Cornelissen och hans vinifieringsmetoder är ju tämligen välkända men för den som inte bekantat sig med honom tidigare följer här en grov skiss.


Frank Cornelissen håller till på norra sidan av Etna där han har 12 ha odlingar på 650-1000 meters höjd över havet varav 8,5 ha är vin och resten San Benedetto-oliver (som är hans stora passion) och en del bovete, frukt och nötter. Han är en "icke-interventionist" i ordets rätta bemärkelse och låter naturen sköta vinifikationen med så lite mänsklig inblandning som möjligt - kemisk, organisk eller biodynamisk - då han anser att dessa metoder bara visar på människans tillkortakommanden i förmågan att acceptera naturen och dess resurser/produkter som de är. Rankorna växer i fristående albarello med gott om plats för vinden att leta sig emellan och torka upp medan blommor, frukt och bovete växer fritt bland vinet för att etablera ett litet miniatyrekosystem som drar till sig bin och andra nyttoinsekter. Jäsningen äger rum i plastcontainrar utan någon temperaturkontroll och endast naturlig jäst används - såklart. Macerationen är extremt lång - 7 och ända upp till 14 MÅNADER om det skulle behövas och även de vita druvorna får ligga länge på skalen (cirka 4 månader) eftersom ingen svaveldioxid används. Därefter hamnar den gravitationspressade musten i 400-liters terrakotta-amforor som grävts ner i marken där den får ligga upp till 18 månader innan det är dags för en försiktig buteljering - ofiltrerad naturligtvis.


Munjebel 6 Bianco består av ospecificerade andelar av de lokala druvorna carricante, cataratto, coda di volpe och grecanico dorato. I flaskan flyter hiskeliga mängder sediment och det går med nöd och näppe att se igenom den nästan persikofärgade juicen. Första sniffen tar oss till Sauternes med söta fruktaromer i botrytisskrud och ett rejält lass färsk piptobak - lovande! Vi låter det gå någon timme och ger flaskan en chans att "sätta sig" och bli några grader varmare.

Vid vårt andra påseende har glaset börjat ge ifrån sig en dyr doft av akaciahonung och bivax, även de karaktäristiska vulkanmineralerna börjar berätta om sin existens. I munnen blir man varse denna mineraliska urkraft - som att gnaga gnejs - och en riktigt zingig syra greppar tag i kinder och tunga. En inte oansenlig mängd tanniner finns också på plats. Mäktigt på gränsen till överväldigande.

Vi plockar fram toscansk, siciliansk och sardisk pecorino för att bjuda aromerna lite sällskap/motstånd. Den milda toscanska fårosten försvinner direkt och sicilianaren är snudd på för tuff men den "fårigare" sarden blir en utmärkt matchning med sin lite vaxiga struktur.
Vinet befinner sig nu i en elegantare fas än tidigare där allt börjar sträva mot balans. Toner av nybränd majolika och vinkelslipat marktegel skvallrar om den alltjämt dominerande mineraliteten men en fin fruktfond börjar så sakteliga byggas upp.

Efter ytterligare någon timme är frukten helt utblommad och strålar ut persika och aprikos samt ett rejält knippe vit floralitet medan honungen och mineralerna har stigit lite åt sidan. Smaken är likaledes mer åt det fruktiga hållet men tanninstrukturen är intakt, eftersmaken är krit-torr, pepprig och skönt utdragen. En ljuvlig vinupplevelse.


Tillgången på Cornelissens viner är begränsad och i Sverige är de hart när ickeexisterande. Norska vinmonopolet brukar lista en del godingar, biancon kostade där 300 NOK men är slutsåld. Vi köpte vår Munjebel Bianco 6 av Stefan Jensen i Köpenhamn för två danska hundringar.

13 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Så kul att läsa ditt inlägg Patrik ! Nästan lika roligt som att dricka Munjebel. Visst är det fascinerande hur vinet utvecklas. Förmodligen hade det fortsatt att hända grejer under ytterligare några dagar om ni inte tömt flaskan direkt. Det är, som jag ser det, Munjebels stora brist. Det tar slut för fort. Trots att man vet att man borde spara åtminstone halva flaskan till dagen efter så blir det inte så.

Italienska viner sa...

Ingvar - Som man känner andra osv... Vi har faktiskt sparat en avsevärd skvätt för vidare studier. Men du har rätt - det är försvinnande läckert i alla sina kameleontiska skepnader.

Även din venetian har ikväll antagit en tredje inkarnation som ett fullfjädrat kontemplationsvin med maffigt oxiderade toner i par med den smäckra syrligheten.

/Patrik

Italienska viner sa...

"Som man känner sig själv känner man andra" Så klart.

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

A freudian slip av ädelt snitt skulle man kunna säga. Har man bara tillräckligt många andra intressanta flaskor öppna, och det har ni ju av gårdagens post att dömma, så går det väl att rädda undan en skvätt. Vore kul att läsa om den fortsatta utvecklingen.

Italienska viner sa...

Touché... Jag meddelar fortsatt utveckling - eller om du har vägarna förbi så titta in på en sniff.

/Patrik

Jörgen Andersson sa...

Gnaga gnejs - obetalbart!!! Väldigt kul att läsa denna nyfiket svävande post om hur att närma sig ett vin. Suveränt.

Italienska viner sa...

Logg dag 3 - Kylskåpsförvarad med lufttömd flaska. En mycket marmeladigare bas-ton med syltad ingefära på toppen. Väldigt gott att sniffa på - apelsin, mandarin och ett gäng korinter. I munnen har frukten klivit tillbaka och en umamiarom har tagit över kommandot, lite buljongtärning - inte fullt så angenämt.

/Patrik

andersuw sa...

Som av en händelse kom vi just hem från Sicilien med en flaska Munjebel väl förpackad, tillsammans med ett antal andra dyrgripar, i vår nyinköpta vinkoffert från Stockholms etui- & koffertfabrik (tack för tipset Patrik). Vår Munjebel är dock märkt 5, är något rödare till färgen, samt inköpt på Enoteca Il Brigante i Passopisciaro för 25 euro. Återstår nu att se om vi gjort ett fynd eller inte.

Italienska viner sa...

Hur var Sicilien Anders? Vi har själva precis kommit innanför dörren från "trusty old Langa".

Nr 5 är femte skörden, årgången torde då vara 2008 men det står väl på flaskan? Den rödare tonen måste vara en årgångs-/flaskvariation såvida det inte är en rosso du har köpt ;-)
Hoppas bara att enoteket haft koll på förvaringen eftersom de här vinerna är så instabila. Är flaskan i gott skick är jag övertygad om att du kommer att finna upplevelsen mycket spännande.

/Patrik

andersuw sa...

Ja, jag misstänkte liksom att vi var ute och snurrade ungefär samtidigt. Sicilien var synnerligen spännande, både vinmässigt och på andra fronter så vi känner oss helt tillfreds. Skall man klaga på något var det väl att vädret inte var helt på topp (lite väl mycket moln även om temperaturen regelmässigt låg över 20 grader på eftermiddagarna) och att vi förstås råkade ut för ett och annat stolpskott på såväl vin- som matfronten. Men det är sådant man får räkna med när man som vi ger sig i kast med något som liknar en surveyundersökning och sammantaget har vår brådmogna förälskelse i Etnavinerna bara stärkts.

Jag ser av nytillkomna blogginlägg att ni inte haft det så pjåkigt ni heller. Det vattnas i munnen när jag läser. Fullt så inspirerande ställen hittade vi inte i Taormina den här gången i vart fall.

Apropå Munjebel: Jodå, det är en rosso det handlar om för vår del. Cornelissens etikettering verkar vara en historia för sig. Nej årgången finns inte angiven på flaskan (fanns den på er bianco?). Inte druvsorten heller för den delen. Här gäller det således att vara påläst. Ett vin producerat av en nörd för andra nördar verkar det som. ;-)

Men jag har i efterhand lurat ut att 5 motsvarar 2007 om det är rosson men 2008 om det är biancon. Misstänker att Cornelissen helt enkelt numrerat vinerna så att 1 motsvarar första generationen, 2 andra o.s.v., vilket i så fall också förklarar varför biancon ligger ett snäpp före eftersom den sannolikt släpps tidigare.

Sedan kan man också undra om vinet egentligen är helt årgångsbestämt. Har läst på flera ställen att Cornelissen blandar årgångar, vilket ju är fullt tillåtet eftersom det handlar om Vino da Tavola.

Även detta med svavlingen är lite av ett mysterium. På vår flaska, precis som på er, står att vinet inte bör förvaras vid högre temperatur än 16 grader. Och man kan ju läsa på Cornelissens hemsida att förklaringen är att han inte tillsatt svavel. Men likafullt är flaskan märkt med det obligatoriska "contiene solfiti". Frågan är varför. Har Mongibello (Etna) med tiden spytt ut så mycket svavel att vinet passerar något gränsvärde även utan svaveltillsats eller vad?

Några 16 grader var det förstås inte i enoteket i Passopisciaro trots att innehavaren sade sig vara god vän med Frank men jag hoppas och tror att vinet inte stått där särskilt länge. Hur som helst tog vi det säkra före det osäkra och öppnade flaskan i söndags kväll, varvid vi konstaterade att Cornelissens vurm för det naturliga dessbättre inte innefattar korken, som visade sig vara av modell Nomacorc Premium.

Som väntat var vinet mycket spännande och personligt, däremot inte sådant att vi slöt det till våra hjärtan. Struktur och intensitet hade vi inget att anmärka på, förutom ett mycket svagt kolsyrestick som möjligen kan ha med instabilitet/lagringsförhållanden att göra.

Men aromatiken var mer intressant än charmerande. Enligt mina än så länge mycket preliminära intryck lever Etnavinerna i mycket hög grad på sin friskhet och i de viner jag gillat bäst så här långt har aromatiken stått i full samklang med det karaktärsdraget. I vår Munjebel 5 fanns emellertid ganska starka inslag av tunga julkryddor, inte minst nejlikor, och den "syrliga pepparkaka" som därmed uppenbarade sig var i mitt tycke mer intressant än tilltalande.

Italienska viner sa...

Aha, inte konstigt att er var rödare alltså ;-)

Cornelissens viner är ju väldigt speciella men man blir berörd av dem på något sätt. Etna-typiciteten verkar framför allt sitta i den vulkaniska mineraliteten som formligen skjöljer över en så fort man sätter glaset till näsborrarna.

Kolsyresticket tror jag lika gärna kan ha med ungdomen att göra - för att citera Kermit Lynch: "Man bannar inte en valp för att den viftar på svansen." :-)

Vilka andra producenter följde med hem i den customtillverkade vinväskan?

/Patrik

andersuw sa...

En liten snabbrapport om vad vi hunnit med att prova så här långt (på plats eller hemma) och vad som ännu återstår att sätta korkskruven i:

Provat:

Etna Rosso
Barone di Villagrande 2008
Cottanera 2006
Don Saro, Dióniso 2007
Alberto Graci, Quota 600
Girolamo Russo, à Rina 2007
Girolamo Russo, Feudo 2007
Girolamo Russo, San Lorenzo 2007
Tenuta di Fessina, Erse 2008
Tenuta delle Terre Nere, Santo Spirito 2007

Sicilia Rosso (helt eller huvudsakligen Nerello Mascalese)
Cottanera, Barbazzale 2008
Cottanera, Fattagione 2007
Passopisciaro 2007

Vino da Tavola (Nerello Mascalese):
Frank Cornelissen, Munjebel 5 NV (2007?)

Etna Bianco
Murgo 2008

Vino Spumante di Qualità (vitt, 100% Nerello Mascalese):
Antichi Vinai NV (2008?)
Murgo (Tenuta San Michele) 2007


Största vinupplevelserna:
Girolamo Russo, San Lorenzo 2007
Passopisciaro 2007

Bästa QPR:
Tenuta di Fessina, Erse 2008

Största positiva överraskningen:
De båda Spumantevinerna baserade på Nerello Mascalese

Största besvikelsen:
Tenuta delle Terre Nere, Santo Spirito 2007


Återstår att sätta korkskruven i:

Etna Rosso
Benanti, Rovitello 2004
Benanti, Serra della Contessa 2003
Firriato 2008
La Capirossa 2005
Pietradolce, Archineri 2008
Girolamo Russo, San Lorenzo 2006

Sicilia Rosso (alla utom Benanti helt eller huvudsakligen Nerello Mascalese)
Benanti, Il Monovitigno, Nerello Cappucio 2005
Duca di Salaparuta, Tenuta Vajasindi, Làvico 2006
Passopisciaro, Contrada Rampante 2008

Vino da Tavola (Nerello Mascalese)
Vini Billotta (Giovanni Giuffrida), Barbabecchi, Pistamutta 2009

andersuw sa...

P.S. Ser att jag glömde ange årgången på Gracis Quota 600. Skall vara 2007.