lördag 2 oktober 2010

Ghemmevertikal a´la Ioppa


Uttrycket "an offer you can´t refuse" sattes i en helt ny dager när Carlo Merolli nyligen slumpade ut 12-pack med färdiglagrade viner från den nordpiemontesiska DOCG:n Ghemme för dryga hundringen flaskan. Fyra intilliggande årgångar som såklart måste provas bredvid varandra. Vi lagar Nils-Emils oxsvansragù och bjuder hem B som dels är nördig nog att uppskatta en dylik duvning och dessutom är den som fick fart på vårt vinintresse när hon för ganska många år sedan bjöd oss på en Gaja Sperss från tidiga 90-talet.

Ioppas Ghemme från den sena delen av 90-talet kommer från fyra olika vingårdar däribland Santa Fé, detta var innan man började producera cru-viner. 80% nebbiolo och 20% vespolina som fått vila till sig på gamla botti under 24 månader. Vi öppnar flaskorna ett par timmar innan men luftar inte i karaff.


1996 - Ljusröd med tydligt klarorange rim och mycket skir transparens. Frukten är ljus och ganska spröd med halvmogna jordgubbar och en påtaglig lätthet. Ett gäng volatila toner luftas ur efter en kort stund och fram träder tranbär och vita syrliga vinbär. En synnerligen burgundisk näsa med elegans som främsta banérförare. Munnen är dansande lätt och frisk som en trippande ballerina. Lingonsyrorna är markanta men i stort sett inga tanniner att tala om och eftersmaken är snopet kort. Klarar inte av att stå upp mot den mustiga grytan men är ett riktigt trevligt sniffarvin.

(15p/20)


1997 - Något tätare med en mörkare röd nyans i kärnan fast en i stort sett lika tegelfärgad kant. Här blir frukten med ens mörkare och något dovare. De mineraliska antydningarna är mycket tydligare än i det förra glaset och man kan förnimma den rikt järnhaltiga jordmånen i de animaliskt blodiga stråken. Lite torrare karaktär i munnen med finmalda tanniner men väldigt vitala syror åt tranbärshållet. Fin mognad och en lite avrundad helhetskänsla i elegant skrud. Betydligt längre eftersmak.

(16,5p/20)


1998 - Ännu något mörkare med tegelrim. En kryddigare karaktär som väntar in frukten men först släpper lös RX-lim, bittermandel och lakritsrot. Mörka bär i moget skick och kvällens första barolo-smell-a-like är ett faktum. Man kan trots detta tydligt detektera den mineralstinna vulkaniska jordmånen såväl som det svalare klimatet. Tanninstrukturen är lite kärvare och mer framträdande medan syrorna känns något mindre på tå. God balans och fin fyllighet med den mörka frukten i centrum, eftersmaken är lång och tobaksbestruken.

(18p/20)


1999 - Mörkast och tätast men likafullt transparent och tegelfärgat. Kraftigast, kryddigast och mest "frukt-framåt" - det här känns purungt. Moreller, kanel, pomerans och nejlika i läckert samspel med alla de minerala tonerna av daggvåta stenar och kalk. I munnen är detta klart piggast med en fantastisk balans - livliga syror, finpulvriga tanniner och mäktig frukt. Som sagt -fortfarande mycket ungt men åh så gott! Möter upp maten på ett föredömligt sätt och blir kvällens vinnare med, i stort sett, alla rätt.

(18,5p/20)

Vi blev nog en smula förvånade över att det var så pass stor skillnad mellan årgångarna och vi var inte alldeles överens om att 99:an var den enda vinnaren - röster höjdes för både 98:an och 97:an. Missa inte den här chansen att komma över fyra eleganter av den här kalibern för en spottstyver. 1996 bör drickas ganska omgående och 1997 inom de närmaste åren men 98 och 99 har framtiden för sig.

17 kommentarer:

andersuw sa...

Tack för den vertikalen Patrik! Roligt att höra att detta faktiskt är det fynd det såg ut att vara. Att 99:an var bäst stämmer helt med mina förväntningar. Att 96:an inte riktigt höll måttet och kanske rentav befann sig i utförsbacken är mindre självklart. Rör man sig 20 mil längre söderut kan man som bekant räkna med att 96 och 99 är av tuffare virke än 97 och 98. Men det är som vanligt vanskligt att generalisera årgångsbeskrivningar från en region till en annan även när avståndet är så kort som här.

Italienska viner sa...

Jo, vi hade nog också förväntat oss mer kraft i 96:an men, som du säger; det är inte alldeles självklart att överföra årgångstypiciteter regioner emellan. Avstånden är ju korta i Italien så även om det inte är mer en knappa 20 mil till Barolo så är det ju inte heller mer än drygt 30 till Toscana...

Vinerna är i alla händelser av toppklass och 99:an såväl som 98:an mycket minnesvärda. Rå elegans på något vis.

/Patrik

Finare Vinare sa...

Tack Patrik, vi hade starkt på känn att du skulle besvara en av de mest intressanta frågorna just nu: hur bra är egentligen den där Ioppa-vertikalen?

Ditt rapport är ännu mer tillfredsställande än vi vågade hoppas. Men som sagt, det är det väl inte dags för en 96a att vika ner sig än?

Det ska bli hur kul som helst att testa, vi la nämligen in en smällfet beställning i veckan som gick.
Hösten tillhör Italien och Carlo regerar i kraft av sin nordiska valutaunion. Helt oemotståndligt!

emil sa...

tack, jag satt och väntade på den här! fick precis min ioppa-låda själv, grymt att ha den här infon.

Italienska viner sa...

Kul, det verkar som fler svenskar nappat...

För priset så har vi en rejäl SCOOP-alert här - särskilt med den rådande valutaunionen. Ska bli kul att höra vad ni andra tycker.

FV - Vad blev det mer från Carlo? "Smällfet" order låter seriöst.

/Patrik

Finare Vinare sa...

Det är nog lättare att svara på vad det inte blev ;-)

Efter helgen levereras förhoppningsvis alla lådorna. Sen är det äntligen dags att pimpla stövelviner på längden och tvären...

Italienska viner sa...

Vi har precis börjat sörpla oss igenom "A cheap lay -Revisited". Gott om trevliga vardagsviner som det verkar. En del bekantingar men många nya ansikten.

/Patrik

Finare Vinare sa...

Modigt minsann! Vi fick den mest lockande fjärdedelen i halvlådan med namnet TYPISK, men ser förstås fram emot att få höra om resten.

24 flaskor för 1300 spänn låter annars som en passande kur för stackars svenskar som gått ner sig i lådvinsträsket. Billigt vin kan också vara kul och omväxlande.

Ingvar Johansson sa...

Patrik! Låter som att jag missade betydligt mer än bara trevligt sällskap. Vinerna låter hur spännande som helst o så även oxsvansragun. Jag undrar också om man kan säga att årgångsvariationen generellt är större i norra Piemonte ? Jag föreställer mig i allafall att man arbetar mer på marginalerna där, särskilt som det ju handlar om en sent mognande druva.

F&V! Jag kan bara hålla med er:-)

andersuw sa...

Ingvar! Jag vet inte om man allmänt sett kan säga att årgångsvariationerna är större i norr än i söder. Däremot tror jag att du har rätt i att man arbetar mer på marginalen i åtminstone den ena riktningen, d.v.s. risken att druvorna inte hinner mogna fullt ut innan vädret tvingar en att skörda är något större. I Langhetrakten var 1996 en utpräglat senmognande årgång som främst räddades av perfekt septemberväder. Kanske var dock den fina hösten inte tillräcklig för att nå ända fram i lite nordligare räjonger.

Italienska viner sa...

Ingvar - Jovars, en del kanske borde se över sina prioriteringar? Vad var det - fotboll? Hur gick det nu för ditt älskade Halmstad förresten?

Jag börjar mer och mer tycka att årgångsgeneraliseringar överlag blir svåra att ta till sig. I Barolo, exempelvis, får man kolla av backe för backe och tala med odlarna för att skaffa sig en samlad bedömning.

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Trädgårdsarbete Patrik, hårt trädgårdsarbete. Jag får intrycket att din koll på årgångsvariationerna backe för backe i Barolo lett till att sportrefernserna flyter lite fritt.
F ö känns det som att HIF-supporterns vardag är rätt lik vinbondens. Ett nästintill perfekt säsong kan plötsligt förvandlas till något bekymmersamt. Igår haglade det på Olympia. Rent metaforiskt alltså.

Italienska viner sa...

Just ja - HIF var det! Hässleholms IF alltså...

/Patrik

andersuw sa...

Apropå detta med årgångsgeneraliseringar fick jag mig en liten tankeställare i somras när jag stod och sippade en fantastisk GC Schlossberg Riesling 2007 tillsammans med Jean-Francois Becker, vingårdsansvarig hos Domaines Jean Becker. När jag påpekade att inte bara -07 utan även -08 och -09 verkade vara utmärkta årgångar i Alsace log han lite stilla och sa: Ja men det beror lite på. I årgång -09 gjorde vi exempelvis ingen GC Schlossberg alls. Det var väldigt varmt och torrt ett par veckor mitt i sommaren. På vissa marker innebär det inget större problem men på Schlossberg, där granitjorden har väldigt dålig förmåga att hålla kvar vätan, räckte det för att sänka kvaliteten under GC-nivå.

Just den typen av variationer är sannolikt större i Alsace, där jordmånen kan vara väldigt olikartad från en kulle till en annan, än den är i Barolo och Barbaresco. Men likartade skillnader finns sannolikt även där.

Därmed inte sagt att jag tycker allmänna årgångsbedömningar är helt värdelösa som vägledning. Enligt min erfarenhet är träffprocenten för B&B-årgångar som -01 och -04 är trots allt avsevärt högre än för -02 och -03 även om det händer att huvudregeln slår slint.

Italienska viner sa...

Helt rätt Anders fast nu var väl både 2002 och 2003 extrema på varsitt håll. De lite mer sansade åren behöver man nästan ha träffat odlaren och hört hans/hennes version eller i alla fall ha full koll på producentens stil för att kunna bedöma kvaliteten.

/Patrik

andersuw sa...

Ja visst blir undantagen från huvudregeln avsevärt fler när man jämför "femstjärniga" år som 2001 och 2004 med (preliminärt) fyrstjärniga som 2005 och 2006. Jag har själv stött på ett flertal B&B-viner där jag föredragit 05:an eller 06:an framför 01:an eller 04:an.

Själv använder jag nog främst årgångsklassningen för att välja bort viner jag inte tycker är värda att prova (om det inte finns speciella tecken på motsatsen, såsom ifråga om exempelvis Roagnas Pajé 03) och som "tie-breaker" om jag måste välja mellan flera årgångar utan att ha möjlighet att prova först.

Anonym sa...

Hej. Är det någon som har haft möjliget att prova Ioppa 2004 eller läst något om den?