Uppmärksamma läsare har säkert noterat att de viner som omnämns i den här bloggen oftast är inköpta utanför Sverige. När vi så råkade passera Hansacompagniet i förmiddags så fick det bli en snabb titt på vad som ställdes på hyllorna i dagens septembersläpp och som vanligt var det en nedslående syn för en italofil. Rattis Rocche 2006 för 600 bagis lär ju knappast bilda några ryska brödköer runt kvarteret? Ratti, Allegrini, Feudi di San Gregorio och Frescobaldi - idel stora, förutsägbara och utslätade producenter. Varför inte något spännande, utmanande eller "cutting edge" på Italienfronten? Varför ska vi nöja oss med sånt här när man kan hitta hur mycket som helst en halvtimmes resa över sundet?
Nåväl, något fick vi ju ha med hem till kvällens hembakade pizza. Marchesi de Frescobaldi är en mastodont med sina 5000 ha mark varav 1000 ha är vinodlingar. Man har mängder av olika viner i sin katalog, bland annat en serie som heter "ultra premium wines" - smaka på den, men vi korkar upp deras välkända Nipozzano Riserva. 90% sangiovese och resten malvasia nera, merlot och cabernet sauvignon som får ligga till sig två år på begagnade barriques.
Doften är mörkfruktig med ganska tydliga rostade toner. Kryddor och vanilj håller sig i förgrunden medan den lite timidare körsbärsfrukten håller sig i bakgrunden. I munnen är det en lite utspädd känsla som dominerar, allt är väldigt tunt och försiktigt. Syrorna är nästan obefintliga och tanniner är det inte lönt att tala om. Förmodligen felfritt men enormt oengagerande, ingen feeling överhuvudtaget och överkört av en stackars pizza med prosciutto...
(12p/20)
nr 94545
6 kommentarer:
"Ultra Premium Wines", man kan förnimma det sötfruktiga och vaniljkladdiga bara av namnet. På något sätt så får det mig att associera till Skodas (eller DAFs) sportcoupeer från mitten av 70-talet. Ett klatschigt namn räcker liksom inte så långt. Man kan ju inte heller låta bli att fundera över vad de ska kalla toppvinerna nästa gång "Super Ultra Premium" kanske ?
Hade de haft en serie som hette "Lushunnaviner" så hade jag högaktat dem... Hon Sörenstamskan har väl för övrigt en liknande terminologi?
/Patrik
Hu. Ju större vinföretag desto större utslätning. För maximal lönsamhet vill man passa alla - men lyckas inte tillfredställa någon. Sicken ironi.
"Ultra Premium", här ringer varningsklockor i 190.
Smakade om Caprais 2007 Montefalco Rosso igår, på provningen och hemmavid. Vinet vinner i längden med sin hederliga framtoning och sina rediga tanniner.
Testa till en ragù eller en krämig risotto!
På HD skriver man följande om samma vin. Favoritvin genom tiderna.. Starka ord.
/P
http://hd.se/mat/uppkorkat/2010/09/01/sanslost-bra-viner-i-september-har-ar-fynden/
Missa inte heller Marchesi di Frescobaldis klassiker Nipozzano Riserva 2006 (94545, 129 kronor) som är ett av mina absoluta favoritviner genom tiderna. Vinet kommer från det lilla distriktet Rufina i Chianti och är gjort på 90 procent sangiovese blandat med malvasia nera, colorino, merlot, cabernet sauvignon. Det här är kvintessensen av Chianti tappat på flaska. Välbalanserad körsbärsfrukt med inslag av choklad, fat och örter. Stilfullt och smakrikt helt enkelt!
Bra men något tunn. Försiktig är ett bra ord och typiskt för rieserva i denna prisklass. Om handlar i Sverige och väger in priset så tycker jag att den duger till vardags när man är sugen på chianti.
Martin P. - Om tunnhet och försiktighet räknas som typicitet så steker vi chianti-riservor från megaproducenter hädanefter.
/Patrik
Skicka en kommentar