2002 är vida känt som ett riktigt uselt år i Piemonte; "un anno brutto" eller "un anno molto difficile". Hagelstormar som sabbade blomning och kart följt av en blöt och ryckig sommar - huh, de flesta stekte hela idén om Barolo och lät rubbet bli Langhe Nebbiolo.
Men inte Gigi Rosso inte, han är en rutinerad herre som makat vin i över 40 år så lite dåligt väder ska man väl tåla?
Vineriet är beläget strax nordost om Barolo men druvorna här är från Arione i Serralunga d´Alba, sand och gulröd sandsten med beryktad "siltloam texture" således. Arione ligger ju så långt sydost man kan komma i DOCG-distriktet så måhända slog inte ovädren så hårt just här?
3,5 ha med 30 år gamla stockar. 15-20 dagars jäsning i stål, elevage i slavonska tini påföljande 30 månader. Lätt klarning och filtrering.
Väldans ljus och transparent med distingerade orangea tinningar. Klart rökig som av en lövbrasa långt iväg en krispig höstdag, gott om kryddighet samt en smula tobak, choklad och körsbär.
Genuint knuten trots luftning.
En timme senare känner vi saltlakrits och gamla skinnmöbler, torra kryddor och en angenäm pyts målarfärg. Timme två och tre utvecklas det fantastiskt fint i glaset och när vi dukar fram tagliata av limousine-rostas med gräddig kantarellsås till potatisklyftor är allt i hamn.
Mycket finstilta syror och tanniner i riktigt bra balans, den som inte gillar stilen kan möjligen tycka att det är en aning tunt och kort men allt finns på plats och gör detta vin till en fenomenal teamplayer.
Gentlemannamässig elegans på flaska.
(17,5p/20)
1 kommentar:
(A): Korta noteringar från provning av 2004 under sommaren:
"Klar, transperant rubinröd färg. Lätt och slank i munnen direkt. De röda sommarbären är där. Lite viol? Lite tunnare och glesare än väntat. Lite besvärande lösningsmedel som aldrig vädrar ur. Inget lagringsprojekt."
Skicka en kommentar