Vi korkar upp två stycken amarone från 2004 för att jämföra stilar och kvalitet. Le Ragoses 16 ha odlingar är de högst belägna i Valpolicella och deras Amarone della Valpolicella utgörs av 60% corvina, 20% rondinella samt 20% övriga druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovenska botti.
Tenuta Sant´Antonios Selezione Antonio Castagnedi består till 70% av corvina, 20% rondinella, 5% croatina och 5% oseleta som fått jäsa i 25 dagar och legat 2 år på nya franska tonneaux.
Amarone della Valpolicella Selezione Antonio Castagnedi 2004 har ett utseende som är mörkt, tätt och dovt djuprött med faluröd periferi. Doften är likaledes mörk, tät och dov med sötlakrits, asfalt, tobak, högoktanig choklad och tunga stråk av torkad frukt. En stor, nästan överväldigande doft, som utvecklas åt rätt håll med lite tid i glaset - friskare inslag av menthol och lite ljusare örtighet lättar upp tillställningen efter ett tag. Storväxt och rejält tilltaget doftpaket med stiltypiska markörer, men i längden klingar de söta Sun-Maidtonerna lite över toppen för min smak.
Ett riktigt muskelpaket med mycket kraft och tydlig alkoholhetta som ger ett eldigt överslag i munnen och med en uppenbar starkvinsaffinitet. Frukten känns sötmogen men aldrig direkt sliskig, syrligheten är ytterst diskret, tanninerna obefintliga och eftersmaken är långsamt avklingande med mörk choklad och orökt cigarr i basen. Ett powervin som har en hel del problem med balansen i både näsa och mun.
Årgång 2007 finns på SB för 249 SEK och heter nr 28002.
Amarone della Valpolicella 2004 (Le Ragose) är djupt rubinrött med lättare tegelskiftningar. Vi bjuds omedelbart en avsevärt ljusare palett med koncentrerad körsbärsfrukt, mycket intensiv med vidöppen målarpyts och penslar i lacknafta. Våldsamt italienskt i sin framtoning med toner som kan återfinnas i de flesta kvalitetsdistrikten, fast här är extraktionen en klar giveaway. Lite torra sidonoter av gips, kalk och slipdamm städar undan all överflödig fruktsötma. En köttigare och intensivare näsa som ändå uppträder smidigare och med mera gracilitet än Sant´Antonion.
Smaken har en helt annan spänst i det här vinet, med smäcker fruktsyra och en del finlemmade tanniner. Kraftfullt? Javisst, men det dansar på tungan och vågen väger jämnt utan överslag. Eftersmaken läker ut långsamt och lämnar en prydlig torrhet efter sig med korinter och kanderad citrus. Det här är en amarone som spelar i en annan liga - mindre imposant men med alla sina beståndsdelar i balans, och rikligt med charm.
Le Ragoses amarone finns hos Carlo Merolli och kostar också 249 SEK.
13 kommentarer:
Vad är det som gör Amarone till en så stor favorit i Sverige, och det är det vinet många går till när det ska ha något finare/dyrare?
Kommer ihåg besöket på hemstaden Karlskronas SB, där jag tror hela sortimentet av viner över 150kr var Amarone.
Den enda riktigt njutbara Amarone jag druckit hade 10 år på nacken.
Ulrik - Den här frågeställningen brukar poppa upp med jämna mellanrum. Jag vet vad du menar, här i vår lilla by finns det säkert 4-5 stycken amarone att välja på medan hela Piemonte representeras av Pio Cesares LN.
Det enkla svaret är väl att hög fruktsötma och alkohol tilltalar fler än dito fruktsyra och tanniner? De amarone som står på hyllorna är ofta av det lite mer överväldigande slaget med högt imponatorvärde vad beträffar kraft och maffighet.
Å andra sidan sitter Carlo Merolli på motsatt sida av sundet och förbryllas över att det inte går att sälja amarone till svenskar. Det här komplicerar bilden och får en att misstänka att det byggts in någon slags prestige bland vinintresserade svenskar(de som handlar av Carlo). Vi ser kanske amarone som ett "folkligt finvin" och avfärdar det som lättgillat och okomplicerat?
Jag vet inte, riktigt god amarone är en happening att ha i glaset - precis som riktigt god barolo eller chianti...
/Patrik
Har inte tänkt riktigt på den andra sidan av myntet. Men jag har nog blivit bortskrämd när jag började bli mer intresserad av vin och köpte dyrare saker. De Amarone som systemet hade i sortimentet smakade bara russin, och skrämde bort mig från Amarone - all together. Inkörsporten som erbjöds var ju inte så skoj.
Sedan har jag endast provat en 1995 Masi Amarone Mazzano, och det var en helt annan sak. Jisses vad bra, och kostar ju därefter också.
Jag borde helt enkelt försöka mig på Amarone fler gånger.
Ulrik ! Jag tror vi är många som gjort den erfarenheten. Prova några av Carlos amarone eller försök hitta Vivianis varianter så får du en annan bild.
Ulrik - Le Ragose kan nog vara en bra väg tillbaka till ett nyväckt intresse för amarone - fina syror och härlig intensitet, utan russin. Vi provade Accordinis Ripasso härom helgen som också var en trevlig bekantskap.
/Patrik
Carlo har precis börjat skeppa till Sverige, och jag tror inte Singapore står överst på hans lista över exportmarknaden.
Jag får ge mig till tåls att hitta till Amarone ett tag till.
Kunderna av amarone på SB och kunderna hos Carlo är givetvis inte samma kundgrupp. Tror inte det är svårare än så. Carlo har hardcorefans och de köper nog oftast inte amarone. Nämn amarone till vilken Svensson som helst och dom mmmmmar igång. Carlo täcker fortfarande en ytterst liten del av Sveriges intresserade. Dock är han för rätt kundgrupp alldeles utmärkt. Men många ser nog det som för krångligt och svårt. Om man då inte är hardcore och kan offra sin lilltå för en god flaska vin.
P.
P - Det var just det jag menade: Varför köper inte "hardcorefans" amarone?
/Patrik
Jag tror det är så enkelt att hardcorefans inte vill vara som alla andra och principen att vara före de som tror de är först är viktigare än verkligheten. För det känns såklart skönt att kunna säga "Amarone? Kom igen, du är så svensson. Nu är det annat som gäller".
Fenomenet går ju igen i massor av saker. Kitchenaid, Globalknivar, Råvaror, Musik, Mode osv osv.
Och att övertyga den målgruppen anser jag helt omöjligt varvid jag anser Carlo vara helt fel ute med att försöka pracka på Amarone till sin svenska kundgrupp. Jag tror inte det är hans publik och det kommer inte att bli heller. Vi vill känna oss speciella, inte som grannen.
P.
P - Kanske har Carlo fått korn på någonting? Jag menar, vilket läge för den som vill vara helhipp att lämna de halvhippa "in the dust" - lite som dubbelironi liksom.
Men allvarligt talat så är det ju (som alltid) vad som finns i glaset som räknas. De bägge årgångarna av Le Ragose som jag smakat har i alla fall påmint mig om hur gott amarone faktiskt kan vara, hur ohippt det än månde vara.
/Patrik
Carlo gör i alla fall ett försök - fick mail under natten. Du har i alla fall en dansk läsare, Patrik. :-)
/U
Jag säger inte att du/ni har fel. Det är bara min egen analys :) . Jag hade min första större vinupplevelse via Amarone så.. Tycker dock de oftast är prissatta helt åt skogen dock så finner annat mer intressant.
P.
Kul att läsa om just detta vinet då jag också precis fick mailet från Carlo Merolli. Har bara smakat Allegrinis Amarone så det är bara att invänta paket från Danmark. Bara att beställa :-)
Skicka en kommentar