När vi senast var i Piemonte bodde vi hos den förtjusande Paola Revello. Vi anlöpte Annunziata sent en torsdagskväll i november och väckte stackars Paola som fick visa oss till den nyrenoverade längan där vi skulle bo och som är belägen mitt i en nyplanterad backe, en bit upp mot La Morra. Paola körde före i sin mäktiga Touareg och vi följde efter i vår Fiat 500. När det var dags att svänga av från huvudvägen så gled den stora jeepen smidigt ner för den 45-gradiga nedförslutningen medan vi skumpade efter i den hyrda sardinburken, något brydda om huruvida vi någonsin skulle kunna ta oss upp igen.
Väl installerade öppnar vi kylskåpet och finner att Paola preparerat detta med mjölk, apelsinjuice och nonnas hemgjorda aprikosmarmelad samt på köksbordet: en flaska av Revellos Barolo Conca 2003. Vi snackar varmt välkomnande på högsta nivå.
Morgonen därpå knackar Paola på och har ytterligare en flaska i handen:
- Fredrik kunde inte få med sig den här hem så han tyckte att ni kunde ta hand om den.
Vår förlängda helg räckte inte till för att avnjuta flaskan på plats så den fick helt sonika följa med hem. Ikväll är det så äntligen dags att sätta korkskruven i Barales barbera d´Alba Castellero.
Fratelli Barale startade 1870 och drivs idag av Sergio Barale som har cirka 20 ha i Barolo (Costa di Rose, Preda, Castellero) och Monforte (Bussia). Man odlar barbera i Preda och Castellero och buteljerar dessa som separata cru-viner.
Castelleron jäser i temperaturkontrollerat stål under 8-10 dagar med överpumpning. Lagringen sker i franska 1000- och 1500-litersfat under ett års tid.
Färgen är nästan ogenomträngligt svartröd. Doften startar med blåbärssylt, balsamicostick, sötlakrits och Greve Hamilton. Mycket inbjudande doft som inte sparar på krutet. I munnen är det intensivt fruktigt med en mäktig syrlighet som bara skriker efter mat. Och det är verkligen i skarpt läge som en bra barbera kommer loss.
Till lasagnen formligen andas vinet ut, det liksom släpper på slipsknuten och kavlar upp ärmarna. Det här är ett återkommande fenomen när man "provar" bra dolcetto eller barbera - vinerna tröttnar på att sönderanalyseras och vill ha något att jobba med. Castellero Barbera d´Alba 2008 är ett matvin - basta. Och som sådant är det förträffligt.
Detta var första gången som vi provade Barale men definitivt inte sista.
Tack Fredrik!
25 kommentarer:
Inte mer än rätt att ni plockade Fredriks flaska med tanka på vad den gossen petat i sig på sistone !
Exakt! Vad är väl gamla gistna Cappellano-reliker mot färsk och fräsch Barale-barbera?
/Patrik
Varför slutade alla med betyg samtidigt? För mig som läsare, som ju ändå är anledningen till att ni skriver så blir det bara en enda stor smet tyvärr då skribenter sällan i ord kan skilja på 87 eller 92 poäng om man inte har en oerhört talang. Det flyter gärna ihop till en "Det här är bra-smet" och gör det för en som läser svårt att veta om det är bra eller bra bra eller bra bra bra. En service i alla fall jag önskar tillbaka för jag vet ni skriver upp den för er själva så ser inte meningen med att inte dela med sig :) För dom som följer er noga och har lärt sig att ger han 17+ så är det 90% av fallen bra men är det under 17 är det inte mitt paket så är det faktiskt stora pengar ni dribblar med genom att bara vara vrånga hehe. Kom igen nu. Kunden har alltid rätt ;-)
P.
P - Jag använde mig av någon slags hemsnickrad 20-poängsskala där allt till sist hamnade mellan 16-18 poäng och kändes därmed helt irrelevant.
Poängbedömning är alltid en het potatis och har väl sina förespråkare såväl som motståndare. Det finns säkert de som har något slags solitt förhållningssätt till sin betygssättning men jag hör inte till dessa.
"Bra", "bra bra" och "bra bra bra" tål ju däremot att tänkas över ;-)
/Patrik
Fasen va bra att du gillade! Det var Roagnas anonyma gåveflaska som petade ut Baralen, som för övrigt är ett tips från Göteborg och bloggen Matporr (http://matporr.wordpress.com/). Jag är lite sugen på ung barbera nu efter all gammalt moget vin fyfan så fort man tröttnar ;)
Njae nu tar du allt i :) Så slät var du inte. Nåväl, jag saknar det. Jag köper mindre viner baserat på era blogginlägg eftersom jag inte kan sortera bra från bra bra bra längre. Antar ni ändå vill att folk ska få dela med sig av er beundran och era erfarenheter. Ensam är inte stark. Skiten slipper jag gärna men jag har svårt att filtrera det som inte bör köpas i ren text. Tänk dig själv att köpa musikskivor du aldrig hört med texten "Gitarrerna låter bra i fjärde spåret och kolla in rösten på spår 12! Den här mixen osar kvalitet"
Jag håller med om att betyg på saker som rör våra sinnen är svårt, men de finns så klart av en anledning och hur mycket man än vill vifta bort det som skribent så kommer läsaren alltid i slutändan önska det och utan läsare ingen skribent. Folk är lata. Man vill ha det upp i ansiktet. Ett betyg från någon man inte "känner" är så klart meningslöst. Men si när man får fatt på hur skribenten tänker och har testat att köpa utifrån betygen ja då blir betyget tyngre. Du som gillar musik antar jag har dina ledsagare i musikvärlden och när de säger "Den här plattan är 5+ rakt igenom" så antar jag du köper utan att blinka då du vet hur betygen väger. Medan om Kalle i backen skriver samma sak får dig att bli misstänksam och inte lite på betyget. Betyg och betyg är alltså inte samma sak. Det beror på vem man skriver för. Trogna läsare eller Fyllesixten på 4e våningen som läser för första gången. Fast han köper nog även om du ger 1+ i betyg.
Äh. Dags att sova. Fundera på hur du ska tillfredställa mitt behov nu :)
P.
P.
Ja, det gäller även dig FV :)
P.
Trevlig text som vanligt, Patrik! :) Och Barale ändrar inte på sina etiketter i första taget.
P - problemet med siffror är alla viner som är "välgjorda" men ändå inte tilltalar en något särskilt. De förtjänar ofta ändå ett hyggligt betyg. Det är väl mer intressant för den trogne läsaren att få veta om vinet gillades på ett subjektivt plan? Hemma är vi alltid två som ska ge tummen upp och det ställer krav på vinet. Tumme upp eller ner räcker ganska långt som betyg egentligen.
Som ett uttryck för vår ambivalens länkar vi oftast till CT och där finns en siffra för den som känner behov av sådan vetenskap...
@FV Men när ni gör sammanställningen så blir det ju betyg och enbart betyg. När ni kör på CT är det ju betyg. Rakt upp i ansiktet. Varför är ni då inte konsekventa och vad är nersidan av det menar ni?
Men ok, om det är det som är problemet så kan man väl tillägga "Köper igen" "Köper inte igen". :)
I stort sett hela ens liv består i grader av betyg så varför hymla? Din fru är säkert 95-96 för dig. :)
Om du ska köpa en platt TV idag tex. Du får hem ett reklamblad med 20 plattisar i. Bara massa text och specar. Du åker till butiken för att bilda en bättre uppfattning (få mer klart vad ditt betyg är). Väl där hänger det 40 plattisar på väggen och säljaren säljer välsmort in 5 av dom som betyg 93-95. Du är ändå tveksam då du nog tycker att ett par andra ser bättre ut samt att du har inte förtroendet för hans betyg. Du ringer bästa vännen som du vet kan allt om plattisar (FV/Italienska viner). De kommer dit och säger "Den här, den är 5 rakt av. Den är gjord så här och jag har spenderat 500h framför den lalala" och du har stort förtroende för din väns betyg och du slår till baserat på detta och dina egna inputs. Exakt samma sak gäller era bloggar vare sig ni vill eller inte.
Jag har massor av argument för, men vad är era emot? Tappar ni ansiktet för en viss målgrupp för att ni tar med betyg? Det enda jag som läsare egentligen vill veta är "Är detta så bra att jag vill köpa det igen". Eller vill ni inte att en läsare ska triggas att köpa ett visst vin utifrån er text? För jag kan lova att folk med någorlunda budget inte kan hugga på 100% av era inlägg. Jag tror kanske ni är lite blinda eller så är det jag som läser dåligt men merparten av era texter är hyggligt lika och då behövs ett betyg för att läsaren snabbt ska kunna få ett tydlig bild av i vilket land skribenten vandrar i.
Om en vän till er frågar "Du, jag ska köpa en flaska vin till helgen" så säger ju inte ni "Läs min blogg" utan ni säger troligen "Köp den här, den är fantastiskt". Rakt på sak.
Era bloggar är fantastiska. Dock mindre fantastiska utan betygskalan. Sorry men jag köper det inte ;-)
P.
P - Bara det faktum att man ägnar tid och energi till att posta om ett visst vin är väl en rekommendation i sig? Likgiltiga viner skapar inga bra inlägg. Riktiga besvikelser förtjänar en varningsflagg - om man orkar hissa upp den.
En text med en siffra i slutet gör oundvikligen att ögat skummar över texten och går direkt till siffran. Inte bra för läsningen. Det finns viner som fått 89 som vi gillar mer än såna som fått 92 - då är siffran mer till skada för kommunikationen.
Utmaningen är att beskriva arten av kvalitet i stället för graden. För det finns en fantastisk mångfald där ute - till och med i gruppen viner som får (90).
på tal om betyg...
http://www.vin-forum.no/forum/viewtopic.php?f=1&t=2600
och missa inte bildserien om misslyckanden (ska man göra det, se till att göra det redigt).
Hehe, Suckling är i alla fall distinkt, inget hymlande där inte.
Jag håller definitivt med FV om att ögat automatiskt dras till de eventuella siffrorna på slutet.
Tar vi Barale barberan här som exempel så tycker jag nog att "förträffligt matvin" och "...första gången som vi provade Barale men definitivt inte sista" lätt borde kunna tas för en köprekommendation? Jag tror inte att "16,5p" på slutet hade gjort någon klokare - i varje fall inte mig.
/Patrik
Så kul med en diskussion i bloggosfären. Det har jag saknat. Samtidigt lite förvånande att poängbetygens vara eller icke vara förmår engagera ännu en runda. Själv tycker jag att poängssättning är helt poänglöst och de där siffrorna säger mig ingenting. Omdömen som "det här vinet kommer jag definitivt köpa/inte köpa igen" "två tummar upp" eller "förträffligt matvin" säger mig däremot en hel del. Sårskilt när de kommer från Patrik.
Har noterat att siffrorona kommer och går hos diverse bloggare. Oftast utan att det kommenteras. Jag tycker mig kunna ana ett visst ambivalent förhållande till att poängbedöma viner. Det är väl heller inget att göra någon affär av. Så förhåller väl sig många av oss till mycket.
Forlåt P. Der er en bred opfattelse,ikke bare i Sverige, at vinbloggers har en pligt og et ansvar: at vejlede læserne,
at være en form for (iøvrigt gratis) (vin)rådgiver.
Naturligvis kan det ske at en blogger kommer til at antage OGSÅ denne funktion men det er et nachspiel af ufrivilligt og ufortsætligt karakter.
Uden at det skal lyde alvorligt, er det en form for venskabeligt ment parasitmentalitet at kræve "betyg".
Bloggeren skriver først og fremmest for sig selv, lysten driver værket. Bloggeren kommunikerer, vil læses og læser gerne andres meninger.
Af bloggeren burde man hverken kræve "betyg" eller nogen form for videnskabeligt exakt forestilling af vinen. Snarere det modsatte.
Bloggeren er ikke et fotoapparat, eller et vægtskål. Den er snarest - sagt uden fornærmelse ! : en kunstner, der portrætterer vinen efter sin personlige opfattelse, vinkel, uddannelse, smagsløg, fornemmelse og - ikke at glemme - dagens humør.
I den optik er "betyg" overflødigt: det vil altid være af begrænset værdi, sjovt at læse men ringe af nytte og tit misvisende.
Det var fanimig det finaste jag hört sen jag konfirmerades!
;-)
@Anonym
Som kreativ inom vad det än är, måla, skriva musik, laga mat, skriva vin etc så kanske du till en början är nöjd med att göra det för dig själv. Men man skriver blogg för att dela med sig till läsare. Annars kan man skriva i Word på datorn för sig själv. Alla söker bekräftelse i någon form. Bruce Springsteen ville inte sälja sig, däremot ville han att hela världen skulle älska det han gjorde. Jag tror knappast hans mål var att spela in på sin bandare framför pianot även om det i skrivandets stund, när det skapades var fullständigt betydelselöst vad som hände utanför huset.
Vad jag vill säga är att drivkraft kommer från stimulans. En bloggarens stimulans är läsare annars försvinner så klart hela meningen med en blogg. Det trodde jag var solklart? Men det är klart det finns folk som fortfarande idag påstår att bloggandet är ett fenomen utan betydelse precis som att betyg gör det. Gäller betygshatet förresten betyg i alla sammanhang?
Varför jag ifrågasätter betygsättandets vara/icke vara är att det så tydligt är ett "me too" beteende i bloggosfären och att det inte alls känns som det är så mycket tanke bakom det? Tar en blogg bort betygen ropar man Hurraaaa och gör samma. Skriver någon om ett visst vin skriver någon Hurraaaa och gör samma sak. Skrattar någon åt en Youtube video skrattar den andra likadant. Det är för lite punk, för lite gliringar, för smärtfritt, för mycket Sverige. Medhårs har aldrig tagit världen någonstans mer än till soffan.
Som hygglig nybörjare tycker jag detta känns mer som ett agerande mot mainstream än något man verkligen tror på och kan motivera. Det är inte alls ovanligt att underground agerar mot mainstream. Jag tycker dock personligen att det är lite tramsigt att inte våga mainstream för att man riskerar "tissel tassel" i kretsar med "cred". För vägen mot större publik den är farlig och ska undvikas i högsta grad. Vägen mot låsta dörrar den ska dock smörjas.
Nå väl. Jag är inte bitter ;)
Ni gör som ni vill så klart. Jag tycker dock det är trist och jag tror det framgått ganska tydligt....daaaa. Det är nervärderande att tro att läsare som föredrar betyg inte kan läsa resten och lägger en beställning baserat på enbart ett betyg. Om jag ska kontra så kräver det sin man att skriva om vin utan betyg om man tydligt vill nå ut till en massa med vad man tycker. Nu är IV och FV dock i toppen så no offence bara för debatten hamnade här men ni är inte helt konsekventa i ert agerande mot betygen då de kommer och går i era bloggar samt att CT får sin del utan blinkning. Grovt sett skulle man kunna köra copy/paste på en text av vinet med 91 i betyg och den passar på vin 2 med 87 i betyg. Hur ska läsaren kunna motiveras att lära sig mer och att hitta de där kornen då? Eller skriver ni för en begränsad skara folk som redan kan rabbla vinvärlden med tandborsten i munnen och som redan hinkat 40L från producenten i artikeln? :)
Skål på den och fortsätt det fantastiska bloggandet med eller utan betyg :). Tänk dock på vilka som läser era bloggar. Ni kanske inte är så underground som ni tror längre och då finns det två vägar att gå.
Gud så ensam jag känner mig men ni ska veta att jag är sjukt envis och älskar debatter så ha uthållighet.... hehe.
P.
@Anonym
Som kreativ inom vad det än är, måla, skriva musik, laga mat, skriva vin etc så kanske du till en början är nöjd med att göra det för dig själv. Men man skriver blogg för att dela med sig till läsare. Annars kan man skriva i Word på datorn för sig själv. Alla söker bekräftelse i någon form. Bruce Springsteen ville inte sälja sig, däremot ville han att hela världen skulle älska det han gjorde. Jag tror knappast hans mål var att spela in på sin bandare framför pianot även om det i skrivandets stund, när det skapades var fullständigt betydelselöst vad som hände utanför huset.
Vad jag vill säga är att drivkraft kommer från stimulans. En bloggarens stimulans är läsare annars försvinner så klart hela meningen med en blogg. Det trodde jag var solklart? Men det är klart det finns folk som fortfarande idag påstår att bloggandet är ett fenomen utan betydelse precis som att betyg gör det. Gäller betygshatet förresten betyg i alla sammanhang?
Varför jag ifrågasätter betygsättandets vara/icke vara är att det så tydligt är ett "me too" beteende i bloggosfären och att det inte alls känns som det är så mycket tanke bakom det? Tar en blogg bort betygen ropar man Hurraaaa och gör samma. Skriver någon om ett visst vin skriver någon Hurraaaa och gör samma sak. Skrattar någon åt en Youtube video skrattar den andra likadant. Det är för lite punk, för lite gliringar, för smärtfritt, för mycket Sverige. Medhårs har aldrig tagit världen någonstans mer än till soffan.
Som hygglig nybörjare tycker jag detta känns mer som ett agerande mot mainstream än något man verkligen tror på och kan motivera. Det är inte alls ovanligt att underground agerar mot mainstream. Jag tycker dock personligen att det är lite tramsigt att inte våga mainstream för att man riskerar "tissel tassel" i kretsar med "cred". För vägen mot större publik den är farlig och ska undvikas i högsta grad. Vägen mot låsta dörrar den ska dock smörjas.
Nå väl. Jag är inte bitter ;)
Ni gör som ni vill så klart. Jag tycker dock det är trist och jag tror det framgått ganska tydligt....daaaa. Det är nervärderande att tro att läsare som föredrar betyg inte kan läsa resten och lägger en beställning baserat på enbart ett betyg. Om jag ska kontra så kräver det sin man att skriva om vin utan betyg om man tydligt vill nå ut till en massa med vad man tycker. Nu är IV och FV dock i toppen så no offence bara för debatten hamnade här men ni är inte helt konsekventa i ert agerande mot betygen då de kommer och går i era bloggar samt att CT får sin del utan blinkning. Grovt sett skulle man kunna köra copy/paste på en text av vinet med 91 i betyg och den passar på vin 2 med 87 i betyg. Hur ska läsaren kunna motiveras att lära sig mer och att hitta de där kornen då? Eller skriver ni för en begränsad skara folk som redan kan rabbla vinvärlden med tandborsten i munnen och som redan hinkat 40L från producenten i artikeln? :)
Skål på den och fortsätt det fantastiska bloggandet med eller utan betyg :). Tänk dock på vilka som läser era bloggar. Ni kanske inte är så underground som ni tror längre och då finns det två vägar att gå.
Gud så ensam jag känner mig men ni ska veta att jag är sjukt envis och älskar debatter så ha uthållighet.... hehe.
P.
Om man kollar historiken ser man ett trendbrott 28e november för FV gällande betygen och 1e december för IV. Vet inte om månen stod speciellt då eller vad i trendlinjen som skedde precis där som gjorde att två av Sveriges största bloggare tog exakt samma beslut vid samma tidpunkt.
Hoppas ni tål kritik grabbar. Jag försöker i alla fall vara konstruktiv men nita mig om ni tycker jag är för rakt på sak.
Och tack Frankofilen för att du står på stadig mark. Jag har ögonen på dig ;)
P.
P - Ingen fara, du presenterar dina åsikter på ett utmärkt sätt på egen hand - dessutom tror jag inte att du är särskilt ensam om din ståndpunkt.
Jag håller med dig om faran med att hamna i en konform, likriktad massa. Den risken är överhängande när människor med i stort sett samma intresseinriktning samlas kring de ämnen som de spenderar en stor del av sin fritid på. Det blir svårt att vara "punk" eller "underground" men inte f-n blir det lättare med sifferbetyg?
Sifferbetyg och objektivitet känns som två ganska vitt skilda företeelser. Jag skulle till exempel vilja ge Franco Conternos dolcetto 2009 94p och Tignanello 2006 88p men det blir fel någonstans - för mycket känslor liksom. Bättre att steka poängen och göra sitt bästa för att förmå läsaren att tyda koderna i det man skriver.
/Patrik
P - Vi tål kritik! Den 28/11 var en blomdag samtidigt som vi hade en rikstäckande vinbloggstelefonkonferens där vi deklarerade att från och med nästa rotdag skippar vi poängen. ;-)
/Patrik
@IV Ahaa likt våffeldagen? Kunde jag gett mig fan på.
Ok, nog med energi på detta och åter till vinet. Flickvännen blänger på mig. Inte en poäng över 87 till mig ikväll kan jag lova... Men jag vet att jag är bra bra bra för det.
P.
I'm 91 points on this debate... ;-)
Diskussionen är intressant och alltid aktuell. Bara bra att du ligger på som en igel, P.
Vårt experiment med poäng i posterna blev inte så långvarigt. Efter tre långa sköna år utan poäng dök de upp först i april 2009 och utgick i september 2010.
Om man är ambivalent så bör det synas utåt. Man ska framförallt inte låtsas att "I'm 23,5 on this" är rocket science.
Som Tavastgatan skrev i höstas:
"Noterar att ni lagt av med poängen sen en tid. Det är bra tycker jag, det förhöjer läsvärdet på era texter. Vill man ha poängen kan man ju alltid gå in på CT."
Herlig og yderst interessant debat!
Jeg har ikke så stærke følelser omkring point/ikke-point, men er helt med i de meget sympatiske holdninger der kommer til udtryk hér imod pointgivning. Når jeg selv alligevel (stadig/endnu) noterer point er det fordi:
• Point/skala er den overfladiske og hurtigt aflæste vurdering, teksten er den grundige og uddybende vurdering. Mit hjerte og hjerne ligger selvfølgelig hos det sidste! Men hvis der i et blogpost er BÅDE-OG, kan folk jo selv vælge hvilket niveau de læser på (og jeg er helt sikker på at alle læsere godt ved at man kun får en brøkdel med hvis man nøjes med de døde tal).
• Udenlandske besøgende: Dem har vi alle en del af, fordi vinnavnene nu engang er de samme hvadenten man googler fra danmark, usa, kina, italien osv. Med et point får de trods alt også lidt for at have forvildet sig ind på en skandinavisk blog..
• Den vigtigste, måske: For den som afgiver dem, er pointene en anden måde at spørge til sin oplevelse og bedømmelse på. Sproget er også forførerisk og man tænker på en særlig måde i det skrevne. Pointene er en anden måde at tænke på, og det kan være interessant og lærerigt at have denne anden vinkel med.
• Overfor læseren giver pointet mulighed for overordnet at nuancere udsagnet, fordi man har et ekstra parameter at operere på. Begejstring-88p og skuffelse-88p er to forskellige ting. Det synes jeg er interessant og ikke en systemfejl. Både begejstringen og skuffelsen nuanceres af de 88p.
MVH
Niels
Otroligt intressant ämne, har snart inga naglar kvar att bita O: Personligen så använder jag mig bara av poäng när jag skriver privata provningsnoteringar. Detta för att i framtiden kunna se ungefär hur jag bedömde vinets kvalitet. Blir väldigt svårt att i löpande text förklara om kvaliteten är 90 eller 94P.
Skicka en kommentar