Boca 2005 (Le Piane)

Det är något med de nordpiemontesiska vinerna som får mig att fullständigt kapitulera i samma ögonblick som näsan når glasets kant. Renheten, fräschören, den syrliga bärfrukten, den semisyntetiska stenfruktsparfymen - när alla dessa parametrar finner sin plats och börjar sjunga tillsammans smälter jag som en smörklick i en glödhet gjutjärnspanna. Lessona, Bramaterra, Gattinara, Ghemme, Carema - enbart namnen rymmer en magi som kittlar solar plexus och framkallar lustkänslor. Men saknas det inte något distrikt i uppräkningen?

Boca är den nordligaste DOC-regionen i Piemonte och även den högst belägna med odlingar mellan 420-550 meters höjd över havet. I slutet av 1800-talet var Boca det ledande vindistriktet i Italien, här odlades den förnämsta nebbiolon av de främsta vinmakarna. Vid den här tiden var Barolo ett område där man producerade uppsockrade bulkviner som såldes till burgna fransoser medan Boca, såväl som Gattinara och Ghemme, var långt mer kvalitetsorienterade. Bocas odlingar omfattade förbluffande 40000 ha under sista halvan av 1800-talet jämfört med dagens 700 ha. Det absoluta lågvattenmärket nåddes i mitten av 1990-talet när blott 10 ha stod under vinrankor. Den en gång så livfulla och lukrativa vinproduktionen såg sig nästintill helt förintad av textilindustri och risodling som stal kapital och arbetskraft, samt av ett hårt skogsbruk som tog mark.

Schweizaren Christoph Künzli kom till Boca när allt såg som mörkast ut. Han var fascinerad av de eleganta och extremt lagringsdugliga viner som sprang ur den porfyriska jorden. Jordmånen i pre-alperna är för övrigt helt unik i Italien, det mest likvärdiga exemplet i Europa är Côte Rôtie.

Christoph Künzli lärde känna Antonio Cerri - en av de sista odlarna som gjorde traditionella Boca-viner. Cerri, som var i 80-årsåldern, hade bestämt sig för att avveckla och sålde sedermera sin mark med gamla rankor till Künzli. Idag har Le Piane 7 ha där man odlar nebbiolo, vespolina, croatina, uva rara med en, i stort sett, interventionsfri filosofi och producerar totalt 25000 flaskor/år.

Vi blev mycket intresserade av Le Pianes viner efter det att Christiano Garella hos Sella utnämnde Christoph Künzli till den intressantaste vinmakaren i Italien just nu. När så Stefan Jensen berättade att han kanske tänkte börja plocka hem vinerna blev vi förstås eld och lågor. Vi fick prova oss igenom Stefans varuprover i somras och blev mycket förtjusta. En druvren croatina var mycket intressant liksom en vespolina som var ljusfruktig, lätt och blommig. Men det var såklart Boca som stod ut - nollfemman var komplex och livlig medan nollsexan var mer kyligt ren.

Boca 2005 består av 85% nebbiolo och 15% vespolina som får ligga 3-4 år på mycket väl använda botti.

Färgen är ganska mörkröd med tegelschatteringar och hygglig transparens. Doften skjuter iväg en intensiv stenfruktsparfym direkt ur flaskan. Efter några timmars luftning har en knallröd hallonfrukt klivit fram tillsammans med friska eukalyptuspuffar. Här finns dessutom en nästan övertydlig nebbiolokarakteristik med viol- och rosenbuketter men man skulle aldrig förväxla det med någon av de sydligare kusinerna. Ju längre kvällen lider desto mer blir det en nästan strikt mineralisk föreställning vi bjuds på, med en makalös stenröksridå som kliar långt upp i näsgångarna. Så rent, så elegant, så ytterst välkomponerat!

Syrorna är skyhöga, fruktkroppen är slank och senig, tanninerna är plyschlena men samtidigt spädbarnsunga - här finns inget mulligt, inget maffigt eller grovt, bara pur elegans och gracilitet. Det här vinet bjuder inte ut sig, man måste närma sig det med försiktighet, andakt och förberedelse. Sluter man ögonen framkallas en bild av en belyst vitklädd balettdansös som rör sig mjukt men snabbt över en stor, mörk scen.

Ett alltigenom fantastiskt vin som, av strukturen att döma, har ett mycket långt liv framför sig.

Finns hos Winewise och kostar 325 DKK.