Det verkar som att vi inte är ensamma om att kräfva rosévin före och toscanskt under måltiden? Månne är det Skåne i högsommarskrud som har den effekten på folk. Alla fönster står på vid gavel, en surrande moped närmar sig och just när den passerar har ljudet övergått i ett öronbedövande gällt yl. Någon sporadisk hund gläfser ett par kvarter bort och på uteplatsen doftar rosmarin och salvia i den ångande värmen. Hmmm, jo vi är bestämt sugna på sangiovese.
Men först svalkar vi oss med en nordpiemontesisk rosato. Vi har förstått att rosé-aficionados plägar hävda att den enda rätta färgen för ett rosévin ska ligga lite åt det blekt laxrosa till, lökskal brukar vara en populär markör. Vad beträffar Ioppas Nebbiolo Rusin kan vi glömma den Bengt Griveska analysen tämligen omgående och konstatera att vi har ett knallrött vin i glaset -vi pratar halvspädd hallonsaft eller gamay på steroider. 85% nebbiolo och 15% uva rara.
Doften är präglad av mineral och syrlig frukt och i munnen känns den friska syran inbäddad i något slags nanopartikulärt tanninlik munkänsla. För första gången fattar vi grejen med rosé. Vi är sannerligen inga kännare men de tidigare smakproven som vi har fått oss till livs har varit antingen både och eller varken eller - här har vi faktiskt en egen karaktär i ett för övrigt mycket okomplicerat men läskande och trevligt vin.
65 DKK hos Carlo Merolli.
Col d´Orcia är en stor producent med sina 142 ha i de södra delarna av Montalcino. Greve Cinzano (före detta af aperitivon med samma namn, sedermera dock uppköpt av Campari) är ägare och Edoardo Virano håller i produktionstrådarna sedan 1977.
Man macererar i öppna rostfria tankar under 10-12 dagar och lägger merparten av vinet på 50-75 hl slavonsk ek och resten på barrique.
Vi har lagat Saltimbocca med knaperstekt nypotatis i rosmarindress, en slurk läcker tomatsås a´la pizzaiola och friterade salviablad kompletterar.
Ett rejält fång nyslaget gräs stiger upp ur glaset tillsammans med sina gröna örtkompisar. Mer vegetabilier i form av kompost och tång står och trampar i manegen medan svart lakrits och ljusare salmiaktoner står i rampljuset. En del nyregnad singel och bär av allra mörkaste slag finns också i rollistan. Synnerligen trevlig doftbukett som lovar gott och håller vad det lovar dessutom.
Smaken är nämligen utmärkt välbalanserad med fruktiga syror och en ljuvlig lakritspendang, till maten är det som hand i handske. Jämfört med senaste rosson så är detta ett par nummer mindre i fråga om intensitet och eftersmak men som matackompanjatör är det förträffligt.
Den aktuella årgången på SB är 2007 men den bör inte vara sämre.
(16,5p/20)
nr 83454
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar