En ny årgång av favoritsangiovesen Montevertine får numera betraktas som ett obligatorium att köpa på sig. 2006 och 2007 har varit fantastiska och verkar bara bli bättre och bättre ju mer tid de får. 2008 var ju ett lite tuffare år i Toscana så det är med stor nyfikenhet vi drar både korken och den första djupa sniffen, för övrigt nästan i samma rörelse.
En vederbörligt ren och kärnfrisk sangiovesefrukt med klar och fin mineralkaraktär finns direkt att hämta. Dessutom rikliga fång av gröna örter, en del nässlor och bergamott. Nosen känns helt intakt och visar inga som helst tecken på att vara sprungen ur ett svagare år.
Syrorna är höga och rensar upp fint i gom och på tunga med en läcker mineralsälta som klädsam accessoar. Den föredömligt låga alkoholen (12,5%) bidrar ytterligare till den läskande munkänslan. Den nära nog patenterade Montevertinestilen känns igen även i munnen men den här upplagan är stramare och ännu slankare än tidigare provade årgångar. Inte alls lika lekfull och busig som nollsjuan men inte heller lika elegant och välskrudad som nollsexan utan ett tredje slags uttryck med en sublim renhet och friskhet i första rummet som har mer gemensamt med vinerna från exempelvis Ghemme och Boca än med de från Chianti. Härliga grejer!
Finns fortfarande hos Atomwine.
4 kommentarer:
Det här är en upplevelse som jag fortfarande har framför mig. Har provat 06 och 07 men inte fått samma kick som övriga i bloggosfären. Det blir omprovning vad det lider. Intressanta noteringar om årgångsskillnader i termer av skillnader iställetr för bra-bättre-bäst-stuket.
Lite besynnerligt att inte Montevertine fått dina juicer att flöda Ingvar, borde vara mitt-i-prick för en slankhetsivrare som du. Har du inte charmats av de båda tidigare årgångarna så är jag rädd att inte heller nollåttan kommer att få dig att gå upp i brygga.
/Patrik
Klockren jämförelse med Ghemme och Boca (Lessona och Bramaterra kan väl också få vara med på ett hörn).
En svalare smakprofil med stramt åtsnörd fast ändå lätt tanninstruktur. Vi tyckte att nollåttan blev godast efter två dagars luftning. Men liksom de förra åren kan det nog förekomma en del flaskvariation....
"Sval" är ett adjektiv som definitivt borde varit med i beskrivningen. Något dag-2-smakprov lär det dock inte bli... ;)
Lessona och Bramaterra, absolut! Lite "vespolinska" jordgubbsaromer och massor av knastriga mineraler.
/Patrik
Skicka en kommentar