Pinot Nero 2006 (Bressan)

Det mesta är förmodligen redan sagt om Fulvio Bressan, hans viner i allmänhet och Pinot Nero 2006 i synnerhet men det innebär ju bara att nyfikenheten på just det här vinet är desto större. Ett par uttömmande lästips som behandlar den här egensinnige Friuli-partisanen är såklart Ingvars sköna beskrivningar av besöken i Farra d'Isonzo och Arnold Waldsteins dito där kommentarstråden är särskilt intressant med en häpnadsväckande verserad Fulvio själv i centrum av diskussionen där han bland annat försvarar, eller förklarar, typiciteten hos sin pinot nero 2006.

När vi häller upp får vi oss till livs ett anmärkningsvärt mörkt och tätt vin i en tämligen brynt nyans. Doften är genast rysligt på tå med en pikant  pinotesque parfym och rikligt med mellanröda bär-aromer som rör sig runt jordgubbs- och hallonsyltburken. En precis lagom dos härligt sumpiga drag som aldrig skenar ur, en ruggigt snygg fatton som ligger som en drone i bakgrunden, kryddiga dimmor av nejlika och pomerans och en del järniga mineralanspelningar som håller doftbilden ren och attraktiv. Atypicitet är nog det sista jag tänker på - den här nosupplevelsen är så klockren en norditaliensk pinot nero någonsin kan bli.

Det som direkt kan föras in på divergenskontot, i jämförelse med andra norditalienska pinoter, är intensiteten och den liksom alldeles täta doftväggen. Järnvägars vad glaset matar ur sig doft utan att ta en paus eller ens hämta andan. Ett par timmar efter upphällningen är det fortfarande full fräs i kupan men nu har det tillkommit ett rejält lager örtiga och medicinala toner som för tankarna till Underberg eller Gammeldansk.

Även smaken präglas av en intensitet och frenesi av sällan skådat slag. Så till den milda grad att det i stort sett går bort som matvin, påsklammet har svårt att komma till tals så länge den här egocentriska påfågeln står på bordet. Det är framför allt den ivriga och parfymerade aromatiken som håller låda, vi talar ratiomässigt om nivåer som gewürztraminer från Alsace eller moscato giallo från Alto Adige vanligen brukar kunna nå upp till. Ett alldeles underbart vin att njuta på egen hand eller möjligen till riktigt högklassiga och vällagrade ostar och charkuterier är det däremot. Här finns bitiga syror i massor och riktigt angenäma tanniner som fäster som kardborrar på tandköttet. Smakpaketet mynnar ut i en solid eftersmak med en liten beska som på något sätt känns klädsam.

Visst finns här pinot nero-markörer så att det räcker och blir över. Och visst finns här Bressanska attribut i massor. Vinmakandet tas liksom till en annan nivå när producentens persona sätter så här tydliga avtryck i den slutgiltiga produkten. Det här är ett medryckande vin och ett vin som förmodligen är helt omöjligt att inte gilla om man tycker om välgjorda och personliga viner.

Finns hos Winewise i Köpenhamn och vi fyller på subito.