Intressant att notera vilket genomslag "The dreaded naturvinssläpp of doom" trots allt haft bland branschfolk och vinskribenter. Man märker tydligt att det pågår positioneringar och revirinpinkande i sociala medier och kommentarsfält och plötsligt verkar alla stå på tå för att rycka åt sig de sista smulorna cred.
BV-Ingvar noterar i sina senaste funderingar att den svenska vinbloggosfärens inflytande för närvarande är marginellt - en reflektion som jag direkt skriver under på - men vi som följt Billigt Vin de senaste åren har i alla fall skaffat oss en head start i naturvinsgebitet. Ingvar har med oförtruten nyfikenhet lyft på stenarna och delat med sig av sina erfarenheter bland alla märkligheter han snubblat över, när det fortfarande var punk liksom. Idag börjar den "nya" vinscenen nästan kännas som om Abba skulle spela in en cover av "Mona Tumbas Slim Club"...
"Un rosé un peu pétillant issu de carignan et de syrah, un vrai bonbon acidulé, charmeur en diable!" En lånad tasting note som sammanfattar det här vinet ganska bra. Ett enkelt rosa bubbel på biodynamiskt odlad carignan och syrah från Roussillon som man blir glad av. Det har en omisskännlig naturvinsprägel som MW's, WSET's, sommelierer och andra digniteter i den komplexa vetenskapen "vin" verkar vilja kategorisera som en defekt, men som jag tycker är charmig. Blir bara bättre och bättre efter en rejäl stund i glaset. Vårkänslor på flaska.
Kostar 100DKK hos Pétillant.
4 kommentarer:
Fast får man verkligen vara ABBA som gör en cover innan man ens har slagit igenom? Det verkar ju inte direkt vara nån strykande åtgång på de där stackars naturvinsflaskorna.
Om man ska hålla sig till musikliknelsen kanske man snarare kan likna fenomenet vid någon av alla dessa obskyra genrer som de närmast sörjande utkämpar blodiga strider kring under nåt år eller två, innan de förpassas in i glömskan utan att den breda allmänheten överhuvudtaget har märkt nåt?
itylcnlt - Så sant. ABBA-analogin (aha stora bokstäver - Abba är väl fiskkonservtillverkaren?) var mest menad som en pover illustration av hur tamt och urvattnat det känns när punk blir mainstream. Vi ligger ju några år efter här i Sverige.
/Patrik
Mottagandet av "The dreaded naturvinssläpp of doom" hos vinskrivareliten får mig att tänka på Bill Grundys öppna och fördomsfria Sex Pistols-intervju som den intresserade kan se här http://www.youtube.com/watch?v=jRNOUz7uefA.
Tilläggas kan att intervjun blev något av en vändpunkt i Grundys karriär. Från prime time pradtshow till att leda ett bokprogram på söndagsförmiddagar.
itylcnlt paria - det spelar nog inte någon större roll hur den svenska Systembolagspubliken tar emot den här första vågen av icke-interventionistiska viner när kunnigare vinvänner i stora länder som Frankrike, Japan och USA sedan länge jagar dessa flaskor med ljus och lykta och förmodligen lär göra det i ännu högre grad framöver. Vinerna är utan tvekan här i världen för att stanna. Det är inte svårt att utläsa ett slags paradigmskifte, frågan är bara vilken utbredning det får.
Var det bara vi som tänkte när vi läste BGK:s krönika "Naturliga skräpviner gör entré" att: nu har han skrivit på sin avskedsansökan?
Skicka en kommentar