fredag 30 december 2011

Point Barre 2010 och Erse 2009


Vår kunskap om vinerna från Jura är minimal men nyfikenheten är desto större, det vi provat härifrån har hittills visat sig vara veritabla bulls-eyes på våra preferentiella dartboards. Det är förstås Jura-isten Vinosapien som, i sin iver att befria oss från monovinösitetens tunga ok, stått för smakproven och även agerat inspiration för öppnandet av kvällens ploussard (poulsard) från den lågsvavlande gamle rockräven Philippe Bornard. Vi plockar dessutom fram en flaska av årets trevligaste Etna-bekantskap: Erse 2009 från Tenuta di Fessina. Senast lät vi den löpa i par med Beckers bas-pinot, vilket den gjorde med bravur, men ikväll väntar således nytt nordligt motstånd.


Point Barre Ploussard Arbois Pupillin 2010 (Philippe Bornard) Som sagt; en före detta musiker som lagt plektrumet på hyllan och plockat fram sekatören istället, kör ocertifierat organiskt och minimalt med svavel.

Amen för h-e! Det här är så bedårande att man nästan blir tårögd, som att se en liten hundvalp glatt skutta fram över en jämnt klippt gräsmatta, sött snubblandes på en knappt synbar tuva. Ljuvlig sommarfrukt i skir men likafullt stabil stass - jordgubbar, hallon och smultron alldeles bredvid högar av bördig mylla, fång av medicinalörter och en sträng Vademecum - intresseväckande, vackert och läckert.

Munnen bara bekräftar allt det som näsan så förutseende redan pekat ut: att det här är ett absolut ämabelt klassvin med fräschör, djup och shitloads of läskability. Syror och lätta stick på gom och tandkött, smaskig frukt och snygga stänk av blöt tobak, men framförallt pur glädje och fullkomlig harmoni. Bättre än så här blir det min själ inte utan att vara "stort".



Erse Etna Rosso 2009 (Tenuta di Fessina) Kärt återseende, det här tycker jag är bland det bästa vi smakat från Etna. Vi älskar Calabrettas ruffigare versioner och har njutit i fulla drag av Tenute delle Terre Neres elegantare tolkningar men Erse är dansant, ytterst ren och mineralisk.

Bredvid charmtrollet från Jura känns det dock lite stramt och uppnäst, men det tror jag i och för sig de flesta andra viner jag egentligen gillar också skulle göra. Aromatiken är dock oklanderligt Etna-definierad med klarröd frukt och kärv vulkanmineralitet. Smaken är ren med zingande syror i den trestrukna oktaven och formidabelt tanninkli på tandköttet. Frisk och upprensande som en bra riesling men med en burgundisk pinot noirs djup och essens.

Erse är fortfarande en Etna-favorit, klart mer i min smak än exempelvis Etna rosson från Graci, med sin aromatiska och mineraliska finess och distinkta nerello-palett. Till hustruns magiska lasagne (godast söder om Dalälven) lever den verkligen livets glada dagar. Vår lilla sötnos från Jura hänger med fint men klarar sig alldeles utmärkt på egen hand, det här kan man kolka i sig i parti och minut - en blixtförälskelse i årets sista skälvande minut. För att travestera Vinosapien: "Mer... Jag vill ha mer!"

Vi ser fram emot att prova Bornards trosseau Le Ginglet härnäst. Stående ovationer för denna finns här.
Bornard handlar vi av Krone Vin i Köpenhamn och Tenuta di Fessinas Erse finns i BS.

8 kommentarer:

Niklas Jörgensen sa...

Har du haft möjligheten än att prova några av de andra vinerna från Fessina? Jag tycker alla, på sitt sätt, har en renhet och lätthet som är helt underbar. Ero (Nero d'Avola), Nakone (Chardonnay), Musmeci (toppvinet, Nerello M) och den underbara A' Puddara (Carricante). Tror inte du lär bli besviken. Det roilga är att Federico Curtaz, vinmakaren, är skolad hos Gaja och har själv rötterna i Aosta. Kanske den rätta skolan för att göra vin på Etna?

Annars så tror jag du går igång på alla cylindrar på A'Rina från Giuseppe Russo. Den är i samma stil som Erse men snäppet vassare.

Gott nytt år på dig!

MVH

Niklas

Italienska viner sa...

Nej Niklas, vi har bara provat Erse från TdF men jag kan mycket väl tänka mig att de andra vinerna också skulle tilltala mig. Carricanten ska vi jaga rätt på prestissimo, liksom Girolamo Russo som verkar högintressant.

Det är ett gäng Etna-producenter som har rötterna i norr: Calabretta, TdTN, Biondi och Cornelissen t ex. Så det geografiska ursprunget hos vinmakaren kan kanske vara en avgörande faktor?

Snubblar du över en Bornard (om du inte redan gjort det, vill säga) så tveka inte - ren Prozac på flaska.

Gott nytt år på dig också!

/Patrik

Vinosapien sa...

point barre - visst är det löjligt gott:
http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,1387
testat både 2009 och 2010 och det som sammanför årgångarna är drickbarheten. fullständigt livsfarliga grejer om inte karaktären är den rätta;)

skitskoj att ni går i gång på jura-prylarna...finns ruggigt mycket skoj att upptäcka...och nu väntar vi bara på en ovation om gamay-drickat;)

sen när det gäller etna-grejerna och er teori om de nordliga lägena så bekräftade chiara vigo att de mest eftertraktade vingårdarna ligger runt randazzo, castiglione och passopisciaro (somtliga nordligt belägna).

under vår vistelse på sicilien testade vi igenom lite prylar: http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,1515,995,1484,1521,1520,1518

som synes med blandat resultat. när hantverkarna satsar på finessrik elegans och låter nerello tala för sig själv då rackarns...jag säger bara passopisciaro...stora investeringar och en mängd olika lägesviner (contrada som man säger här). definitivt värda att leta upp!

Italienska viner sa...

Verkligen löjligt gott! Hur mycket av charmen ligger i produktionsmetoderna och hur mycket hos druvan/terroiren? Av FV:s trousseauhyllning att döma så kan vi förvänta oss samma energi och sprittande livslust i denna - kan knappt bärga mig!

Passopisciaro har jag förstått att man inte heller ska missa. Någon dansk som tillhandahåller?

Gott nytt och hälsa!

/Patrik

Vinosapien sa...

tror nog att kombinationen framställningssätt och druvsort är en stor del i hemligheten. och naturligtvis renheten gällande filosofi. och självklart hantverksskickligheten. alla lyckas ju definitivt inte.

jag vet att stefan jensen hade ett smakprov hemma av passopisciaro:
http://billigtvin.blogspot.com/2009/12/2xsicilien-2006-passopisciaro-och.html
tror inte det blev något...

Ingvar Johansson sa...

Passopisciaro har faktiskt en svensk importör. Vinerna fanns inte i BS utan bara i restaurangsortimentet. http://www.winelist.se/passopisciaro.asp Priset lite i saftigaste laget. 295+moms och sedan tillkommer det väl något för privatimporten...

Gott Nytt förresten.

Niklas Jörgensen sa...

Japp, nord är grejen. I väst är det för fuktigt (där regerar nötterna, de man äter...), i syd kommer en annan värme in i bilden och i väst finns det en hel del bra men som alltid, läget avgör.

Jag har druckit Passopisciaro och varit lyrisk. Superiore har haft en hel del tidigare. Det är ju han den där välbärgade snubben i Toscana som äger det, han som har Tenuta di Trinoro. Franchetti tror jag han heter.Har också en väntande post att skriva om ett par av hans viner.

Fessina; glömde Laeneo som kanske är ett av de som bör uppmärksammas mest då det är en ren Cappuccio.

Du köper dem av Wolfgang, derweinweber.

Bornard låter....urläckert!

God fortsättning! Gillar verkligen dina alster. Hög klass.

MVH

Niklas

andersuw sa...

Kan bara understryka vad som redan sagts. Bland de prismässigt lite anspraakslösare Etnaviner jag träffat paa saa här laangt är nog Erse favoriten medan Girolamo Russo och Passopisciaro i skrivande stund är min maattstock vad den absoluta toppen beträffar. TdFs Musmeci har jag tyvärr inte haft förmaanen att prova ännu.