1961 var året då Fidel Castro införde kommunismen på Kuba och muren i Berlin började byggas. Melodiradion och Hylands Hörna hade premiär i Sveriges Radio samtidigt som Sveriges Television började att sända även på de dittills TV-fria onsdagarna. Beatles hade sitt första gig på Cavern Club, Kennedy blev president i USA, Breakfast at Tiffany's och Kanonerna på Navarone var två av årets blockbusters och folkrörelsen bingo påbörjade sitt segertåg över nationen.
1961 var också ett av de stora vinåren på flera håll i Europa. I Barbaresco fick den blott 21-årige Angelo Gaja för första gången det fulla ansvaret för skörden. Odlingsåret var inte helt utan prövningar i Piemonte, jag saxar ur Rune Rakes tolkning och översättning av Sheldon Wasserman:
Hagl i slutten av juni under blomstringen reduserte avlingen betydelig. Juli månad var veldig varm, og varmen fortsatte inntil oktober. Druene, alle plukket før slutten av september, hadde høyt innhold av sukker. Selve druene var meget varme når de ble fraktet til kjelleren og derfor startet fermenteringen umiddelbart og ved en veldig høy temperatur. Hos Gaja stoppet prosessen opp og alt sto stille i 3 ½ måneder. Når den startet igjen så fermenterte mosten veldig sakte. Faktisk viste vinen en del restsukker i mange år etterpå. Gaja holdt vinen i kjelleren i mange år før han la ut den for salg. Angelo Gaja anser 1961 for å vaere den beste årgangen på 60-tallet. Bruno Giacosa vurderer den ikke helt opp mot 1964, men likevel som en eksepsjonell årgang. Wasserman påpeker i sine smaksnotater (1985) utrolig stor flaskevarisjon for Gaja Barbaresco 1961 og har vurdert 10 flasker mellom bunn og topp i sitt system. Han bruker beskrivelsen "sweet and tasty" og indikerer at selv etter 24 år så tror han at vinen vil forbedre seg.
Vi drar förstås korken med stor vördnad och kan konstatera att den kommer ut hel och fin och doftar förbluffande friskt. När flaskan dekanteras tror man inte sina ögon - en nästan alldeles klar och yster brygd i den vitalaste rubinröda nyans jag sällan skådat hos en barbaresco. Knappt ens en orange ytterrim kan skådas i karaffen.
Väl i glaset får vi oss till livs ett beteende vi inte trodde var möjligt hos ett femtioårigt vin: Intensiv körsbärsaromatik, rundhänta tryffelångor, en gigantisk bukett torkade rosor och saltstänkt mineralitet i fonden. Man baxnar över vilken energi och vigör den här gamlingen besitter, doften bara växer och växer och efter ett par timmar i glaset är allt på topp. Doften rymmer kraft och potens som hos en höjdarbarolo av god 90-talsårgång.
Elegansen blir huvudnumret i munnen, med plyschmjuka tanniner och en väldefinierad syrlighet som omfamnar den runda och yppiga frukten. Ytterst harmoniskt och alltigenom njutbart, ett vin som utstrålar storhet, balans och konsonans mellan sina olika element. Eftersmaken sitter mer kvar som en känsla än som en distinkt smak, en känsla av att blivit förlorad i något stort och ogripbart som levt igenom fler skeenden och världsomvälvningar än man själv gjort, och ändå lyckas prestera på topp trots att det blivit abrupt stört och brutalt uppväckt i sin allra skönaste Törnrosasömn.
Det är inte utan att man blivit inspirerad av sagde Rune Rakes nekromantiska bravader och det är definitivt inte utan att det här gav mersmak. Ung nebbiolo kan vara lika underbart som en kväll på slottet men en riktigt mogen dito, på den här nivån, är en upplevelse för livet. Är man 3 personer som delar på kalaset så blir kostnaden per person inte högre än för en konsertbiljett till Christer Sjögrens julkonsert... Huh.
Givetvis köpt hos Stefan Töplers BaroloBrunello.
27 kommentarer:
Mmmm....vackert.
Det låter som om de kan ha haft en annan korkleverantör då än 1971... :-)
Kayaker - Där blottar du onekligen en lucka i min kunskapsskatt! :-)
Hurså, har du råkat ut för en eller flera korkskadade 71:or? Gamla (såväl som nya, blimey...) viner är förstås ett vågspel och ett lotteri men jag kan inte erinra mig att ha läst om en osedvanligt hög korkskadefrekvens hos just Gajas 71:or.
/Patrik
Njae, inte direkt korkskadade men korken var allt annat än hel... Pio Cesare verkar ha haft en bättre leverantör. :-)
Mycket vackert.
I 1975 indsatte Angelo Gaja en annonce i fagbladet Revue du vin de France. Han skrev, på fransk: " Efter fire generationer, afhængig af en props kvalitet" Han ville have tilbud
på propper af dimensionerne 50 x 26,50 ( og endte med 61 x 26,50 mm).
På det tidspunkt fandtes der gode prop i Italien, men ikke af den længde og den kvalitet Angelo Gaja ville bruge. Der er mange der mener at annoncens detaljerede præsentation af hele Gajas produktion ( dengang 200.000 flasker Barbaresco) var en "publicity stunt" for at tiltrække
opmærksomheden af de franske elite forbrugere. Jeg kan ikke erindre nogle nævneværdige problemer med Gajas propper i de år jeg importerede den og eller ikke senere. Dengang var Angelo Gaja 33 år og allerede lige så PR.minded som idag: hvis man skriver til ham om propperne får man nok et hurtigt svar.
Bemærk navnet på etiketten "Geom. Giovanni Gaja": Geom. er forkortelse for Geometra dvs Landmäter/Landmåler. I Piemontes agrarsamfundet anno 1961 var der ikke mange der havde
haft en skolegang længere end de første tre eller fem klasser af folkeskolen. Det at være diplomeret Landmåler var et noget at være stolt af og et garanti for køberen: producenten var ikke
ev uvidende bondeknold men en diplomeret Landmåler
Fin kompletterande kuriosa, Carlo. Låter onekligen som att Fam.Gaja haft allt PR-mässigt klart för sig ända från början. OCH dessutom lyckats göra viner på den här nivån, såklart en oslagbar kombination för framgång.
/Patrik
Underbart, Patrik. Ja, redan etiketten är underbar :)
Tidigare i höstas, vid en provning av Borgogno Riserva 1978-1937, slogs vi av att de äldsta vinerna inte visade några som helst tecken på ålderdom eller trötthet. Hade man fått 1937 eller den makalösa 1947 blint skulle gissningen landat åtskilliga decennier senare, och förmodligen kommer de här vinerna att hålla i decennier än.... som sagt, man baxnar...
Patrik! Wow, sikke en vin - og en meget smuk beskrivelse! Utroligt med den friskhed.
Vh Niels
Jag drar mig till minnes en Borgogno-provning med Mårten Söderlund i början av 00-talet där 47:an var med. Den flaskan var nog inte på topp om jag minns rätt, däremot var 1958 en riktig ögonöppnare redan då, även om jag inte tror att man till fullo uppskattade det så tidigt i "vinkarriären". Borgogno verkar det ju finnas hyfsad tillgång på fortfarande, och till häpnadsväckande överkomliga priser, trots allt. I fallet med Gaja 61:an kan jag inte låta bli att förbluffas över det faktum att denna kostar mindre än vad 2007:orna gör...
/Patrik
Niels - Du skulle sett färgen - intensivt rubinröd, nästan gnistrande klart och 50 år gammalt...
/Patrik
Verkligen, Patrik. Ja, varför köpa vin för att lägga ner i decennier när man kan få färdiglagrade storheter till samma eller lägre pris? Sedan ska man ju inte sticka under stol med det faktum att 2007 Sori San Lorenzo är snudd på snuskigt njutbart redan nu. Frågan är hur gamlingarna smakade i unga år?
Som sagt, färgen... kristallklart rubinröd är inte precis vad man väntar sig när åldern är 50-75 år....
Vidr. Borgognos färger: Huset opererer med "recorking", dvs åbning af ældre flasker og genopfylning med enten vine fra samme årgang eller vine fra en anden årgang. Det var deres almindelige praksis i 70erne og 80erne. Jeg ved ikke om Borgogns fortsætter med det nu at Huset er blevet solgt til Eataly's Oscar Farinetti. I betragtning af Huset størrelse har Borgogno sammen med Marchesi di Barolo nok den største sortiment
af ældre årgange. Barolo 1947 blev stadigvæk solgt i almindelig handel i slutning af 60erne. Til forskel fra fx Biondi Santi som også opererer med "recorking" med
tilstedeværelse af notarius publicus og gerne et til PR-formål hidkaldt TV-kamera hold, skete/sker den samme operation hos Borgogno som en normal intern procedure.
Jo Carlo, vi känner till Borgognos procedurer med omkorkning, och de säger sig fylla upp med vin av samma årgång. Det låter väl egentligen som en bra sak för kunden, flaskan är avkollad och befunnen vara schysst, men mellan dina rader kan man utläsa ett ifrågasättande av deras praxis. 2007 gjorde Borgogno ett stort släpp av omkorkade biblioteksflaskor ut till marknaden.
De 18 buteljer vi provade var dock alla i "originalskick", vilket bevisades dels av den orangea färgen på hättan och dels av korkarna som uppenbart var original. 1937 var ändå så ungdomligt att vi hade svårt att tro att vinet kunde vara 74 år gammalt. Kan det ha "fixats till" någon gång under resans gång?
Jamenhärligt! En femtioårig utveckling för att komma in i drickfas. Det är ju inte för inte jag nu skriver upp en planeringskalender modell större på önkselistan så jag kommer ihåg att korka upp 2006-an när det närmar sig nittioårsdagen..någonstans finns det något djupt deprimerande i allt detta. Nåja, tur det finns tokiga tyskar.
Glögg, anyone?
/MW
Mitt klaraste minne av Borgogno-gamlingarna är att de, i rak motsats till Gaja 61, var orangea, tunna och ganska grumliga.
/Patrik
Patrik - vi öppnade som sagt totalt 18 flaskor från årgångarna 78-71-64-58-47-37. Inget av vinerna passar in på din beskrivning - alla hade friska rubinröda färger. 71 och 78 var lite tunnare och snipigare, ja inte riktigt lika bra helt enkelt, vilket möjligen skulle kunna förklaras av att husets storhet Cesare Borgogno gick ur tiden 1968.
Låter som att de viner ni testade hade lagrats under andra förhållanden?
Förmodligen, samtidigt som ens sensorik mer vurmade för kraftfull frukt och snajdiga barriquer på den tiden. ;-)
/Patrik
Efter viss korrektion från den betydligt minnesstarkare kvinnliga sidan här i hemmet, har vi konstaterat att det även förekom ett par årgångar gammal Fontanafredda vid den nämnda MS-provningen. 1947 och 1958 är jag däremot ganska säker var Borgogno.
/Patrik
"Mellom mina rader": ja, jeg bryder mig ikke om operationen i det hele taget og især når det sker "i privaten". På den anden side startede Borgogno sine aktiviteter i 1764 eller noget i den stil: vi har at gøre med en af de mest ærkære og glorværdige producenter i Barolo.
Så længe alt er gået lovligt og legitimt for sig, er det slutresultatet, der er vigtigt. Så længe nyderen er tilfreds med prisen og kvaliteten er der meget lidt plads til "tvekandet". Det kommer igen, tvekandet, når jeg ser
eller læser om "rubinröt färge" på
ældre eller pensionsnær Barolo.....
Frågetecknet dinglar kvar i luften...
Du är inte den enda i vår bekantskapskrets som luftat tvivel när det gäller dessa gamla buteljer.
härligt att höra att flaskan levererade. det är ju lite av ett lotteri med dessa vanskliga gamlingar. och det är bara att tacka allas vår töpler för att han tillhandahåller guldkorn som dessa.
I sanning en full leverans. Låt mig bara vara alldeles klar med att det inte finns några som helst dubier från vår sida angående flaskans och innehållets autencitet. Vår erfarenhet rörande gamla viner är visserligen ytterst begränsad men kork och hätta var intakta, fast definitivt väl märkta av tidens tand.
/Patrik
För att vara tydlig: "dessa gamla buteljer" = Borgogno.
Låt inte dessa frågetecken och funderingar hindra er från att njuta en mogen 47:a. Det var ett av årets bästa viner :)
Apropos propperne, svarer Angelo Gaja: "......
Non ricordo di avere mai avuto seri problemi a causa dei tappi. Questo non significa che non ci siano mai state bottiglie di Gaja difettose, ma problemi seri non ne abbiamo mai avuto.
La pagina pubblicitaria su RVF ci consentì allora di aggiungere un terzo fornitore di tappi ai due che avevamo già, ed aveva anche il pregio di una certa originalità per un modo di comunicare inusuale."
Som på godt dansk betyder at han har aldrig haft nævneværdige problemer med propper - uden at udelukke at der kan være enkelte propflasker. Reklameannoncen på Revue de vin de France skaffede ham en tredje leverandører af propper udover de to han havde i forvejen og
annoncen var en original måde på at kommunikere.
Härligt!! Har aldrig druckit så gamla Barbaresco eller Barolo. Jag har druckit en del Brx från 1961 och dom flesta har varit bra. Nu finns det hopp att mina nyinköpta Barolos skall överleva mig, vilket retar mig så jag tänker dricka upp dom innan jag dör(hoppas jag)/Höganäs
Ypperligt Carlo, lite stjärnglans över vår anspråkslösa lilla blogg är alltid välkommet! ;-)
Nuförtiden hör man ganska ofta om vinproducenter som använder sig av minst två, helst tre, korkleverantörer för att försäkra sig om en jämnare kvalitet. Småproducenterna brukar säga att de byter vart annat eller vart tredje år, då kvaliteten lätt sjunker då man blivit en "fast" kund.
Höganäs - Att dricka upp sina barolo innan man dör låter som en högst resonlig målsättning, något även jag ska göra mitt yttersta för att realisera. ;-)
/Patrik
Skicka en kommentar