Barolo Pie Rupestris 2003 (Cappellano)

Alla som står på Carlo Merollis maillista fick ett erbjudande härförleden om att köpa kultproducenten Teobaldo Cappellanos barolo Pie Rupestris 2003 till ett kraftigt reducerat pris med anledning av rykten om att vinet var på väg utför. Året var ju som bekant hett och har ju en del snabbmognande och överextraherade viner på sitt samvete. Vi ställer ju gärna upp för våra medmänniskor så vi köpte därför en låda för att lätta på Carlos tunga börda och gjorde ju på så sätt faktiskt en humanitär insats...

Teobaldo Cappellano tillhör legendarerna i Piemonte, en respekterad och högt aktad barolista som gick sina egna vägar samtidigt som han var trogen traditionen. 1983 förbjöd han journalister att prova och skriva om sina viner om de hade för avsikt att sifferbedöma dem. På baksidan av Cappellanos barolo står det fortfarande en liten redogörelse om detta och avslutningen lyder:

-É un sogno? Permettetemolo. En dröm/önsketänkande? Tillåt mig i så fall drömma/önska.

Cappellanos bägge barolo kommer från odlingen Gabutti i Serralunga d´Alba men Teobaldo valde att inte ha med crun i namnet eftersom han ansåg att begreppet Gabutti urlakades när fler och fler granngårdar föll in under samma crubeteckning.

Pie Franco-Michet kommer från 20-åriga stockar som Teobaldo planterade själv, dessa var oympade franska stockar och klonen var Michet.

Pie Rupestris-per Nebioli är 40-åriga rankor på amerikanska rotstockar (rupestris), per Nebioli indikerar att klonen är oidentifierad.

Man jäser i 2-3 veckor utan att tillsätta någon jäst och man låter det sedan ligga sina minst 3 år på gamla stora ekfat.

Vi häller vördnadsfullt upp i våra kupor utan att lufta. Färgen är mörkt rubinröd och börjar tydligt dra sig mot brunt.

Varma söta bär i skarpt extraherad form stiger ur glaset, en rejäl dos Fabbri amarena, violpastill och riktigt mörkröd frukt. En enastående palett av andrahandsaromer i form av tryffel, nyplockad karljohansvamp, solvarmt däckgummi, tobak, lövbrasa, buljong och torkad blombukett lägger sig som en Lützendimma över glaset - här kan man stanna länge.

Den ljuvligt definierade frukten tar kommandot i munnen och ger en läskande känsla, tanninerna får tandköttet att vibrera av vällust och sitter kvar en bra stund. Eftersmaken är minst sagt lång.

En barolo sprängfylld med Serralungakraft som på intet sätt är förbi men däremot är på topp nu och kanske 3-5 år framåt. Vi hedrar Baldo och skippar våra futtiga betyg men konstaterar att det här är fullkomligt strålande och något man kommer att minnas lång tid framöver.

Gårdagens after ski ägde rum på Atmosfär i Malmö, vi har för vana att nästan aldrig bli nöjda när vi varit på restaurang men gårdagens besök var ett undantag. Sublim mat, superb service och mycket trivsam miljö - varmt rekommenderat!

Prova oxsvansen som var magisk.