fredag 5 februari 2010

Le Tense Sassella 2006 (Nino Negri)


Stabil storproducent, gott år och ett vin som hittills aldrig gjort oss besvikna känns som en trygg investering, när priset dessutom är moderata 129 bagis finns inga tillbörliga skäl att tveka.
90.000 flaskor matar man ut av Le Tense som har etablerat sig i SB´s ordinarie sortiment. 100% chiavennasca, som nebbiolo heter här uppe i alperna, får efter en 4 dagar kort maceration ligga på begagnade små fat till 80% medan resten läggs på 80 hl-fat.

Ljust tomatröd med orange kant och klar transparens skiner han i glaset. Doften känns omedelbart igen med sina nypon och en distinkt stenfruktsparfym, smidigt och elegant som om vi befann oss rakt västerut på alpmassivets andra sida.
Lätt fatprägel som känns genomskinlig och integrerad, generös friskhet i form av pepparmint och gröna örter.

Smaken är också i samklang med tidigare årgångar; pigg syrlighet med fjäderlätta tanniner som kliar långt inåt svalget, ett fräscht och matvänligt vin med sval elegans. Välgjort och genomtänkt in i minsta detalj.
20o6:an är minst lika bra som 2005:an och hamnar på vår vardagsvinsfavoritlista per omgående.

(16p/20)

18 kommentarer:

Vinum Vita Est sa...

Såg Ni också Solens mat i söndags och blev sugna på lite Nino Negri? Vi kastade oss på SB´s hemsida efter Sfursat 5 Stelle men den fanns tyvärr inte, lika lite som det går att köpa traktens ost - bitto i Sverige.

Vi hänger på och skriver upp Le Tense Sassella på inköpslistan!

Tryggve sa...

Härligt vin, kul att läsa er beskrivning. Den är i topp även på vår "husetsvinlista". För någon vecka sedan provade vi Sassellan (2006) mot en Barolo från Michele Chiarlo (2004) och en Lange Nebb. från Luigi Pira (2007) över några dagar. Behöver jag säga vilken som vi gillade bäst... Vinum, ryktet säger att Micke, från Bloggen http://smakabra.blogspot.com/ har jagat, funnit och kommer få hem ost som sågs/beskrevs i programmet (såg det inte själv). Ciao.

andersuw sa...

Trots att Le Tense (i årgång 2001)tjänstgjorde som husvin hos oss ett tag när vi var nyförälskade i Nebbiolo är det nu många år sedan vi sist provade det.

Eftersom den senaste årgången höjts till skyarna lite varstans tänkte jag att det kanske var dags att förnya bekantskapen. Dessvärre kan vi inte oreserverat stämma in i hyllningskören. Välgjort, javisst, men inte särskilt charmfullt eller personligt och med ett, i vårt tycke, klart övermått av ektoner. Ett vin som imponerar vid första sniffen och första klunken men blir alltmer trögdrucket i takt med att ekkostymens betydelse för helheten blir allt tydligare.

För den som vill ha mer Nebbiolo och mindre ekplanka till ett än lägre pris kan jag istället rekommendera den här. OK, vi har inte provat den 08:a som nu säljs ännu, men 04:an är lysande.

http://www.italvino.de/product_info.php?info=p1160_Nebbiolo-Vigneto-Sandrina-Langhe-DOC--2008--Prinsi.html

Italienska viner sa...

Vinum vita est - Jo, Hagström inspirerade lite med sitt smaskande och glufsande där uppe i bergen. 5 Stelle och Mazér Inferno är två lombardiska favoriter här också.

Tryggve - Intressant med er provning, Chiarlos normale 2004 tyckte vi var bra, kul att Le Tense kan ge den en match.

Anders - Aha, här går alltså din ektolerans? Ekplanka tycker jag nog är att ta i, schysst välintegrerad rondör skulle jag kalla det... men YMMV såklart. Prinsin bör absolut testas.

/Patrik

Finare Vinare sa...

Halloj!
Vi har avverkat några nollsexor vid det här laget, och har egentligen bara en invändning: det blir för mycket aromer av smörkola i både doft och smak. Jämför man med en dyrare, terroirdriven bourgogne/barbaresco i samma viktklass blir källararbetet mer framträdande i det här vinet. Men någon träsmak hittar vi inte alls. Hur som helst står det upp mot långt dyrare grejor vad gäller kvaliteten på frukt och syror. Kunde Signore Maule bara snåla lite på rollon så skulle vinet bli ännu bättre...

Italienska viner sa...

Smörkola är spot-on men var inte 2005:an likadan? Det verkar som Casimiro Maule är en liten gottegris.

/Patrik

Henrik sa...

F&V: Utan att ge sig in i prisvärdesträsket så är det väl lite illasinnat att gå till krig mot le Tense med dyrare, terroirdriven bourgogne/barbaresco som vapen?
Jag har avverkat två flaskor och kan hålla med om smörkolan till viss del, men jag är mycket belåten att ha några flaskor så jag kan variera mellan le Tense och Produttoris Langhe de dagar man vill ha något gott från Piemonte utan att behöva plocka fram en flaska som förtjänar lite mer fokus.
Med det sagt, jag provar gärna en årgång med lite mindre fat med i spelet också.

andersuw sa...

Smörkola är väl just ett av många tänkbara exempel på träsmak eller ...? Det är i vart fall ingen Nebbiolotypisk arom.

Man kan ju ha olika typer av invändningar mot ek i vin: Att den smakar direkt illa (t.ex. unkna källardofter, bitterhet), att den inte passar in i den aromatiska helheten (bristande harmoni) eller att den helt enkelt dominerar för mycket. När det gäller Le Tense är den främsta invändningen för min del den sistnämnda.

När det gäller den Prinsi Langhe Nebbiolo som jag tipsade om ovan: Det slår mig i efterhand att det nog är fel på årgångsuppgiften hos italvino.de. Eftersom vinet lagras åtminstone två och ett halvt år innan det säljs (även enligt Prinsis egen hemsida) kan man omöjligen sälja 2008 nu. Troligen handlar det om 2005 eller 2006.

Finare Vinare sa...

Vi menade mer bokstavligt: det smakar inte trä om vinet. Men rollon kommer precis som du säger varken från druva eller terroir, utan från vinmakandet - malo eller fat eller båda på en gång. Så igen: 2006 Le Tense hade vunnit på ett mer diskret vinmakande.

Henrik, du har rätt i att det är taskigt att ge sig på ett så schysst och fyndigt vin. Det är jättegott, men faktum är att kolan blir lite störande i längden...

andersuw sa...

OK. Då är jag med. Smörkola säger ni. Coca Cola skulle man också kunna säga. Men då är man elak, kanske omotiverat elak. ;-)

Le Tense är för övrigt långtifrån den enda syndaren i just det här avseendet (för mycket kola av det ena eller andra slaget). Bricco Rocche (Ceretto) Prapò 1998 och Azelia Bricco Fiasco 1999 fick nyligen tummen ner av oss av likartade skäl. Synd på så rara ärter.

Då hade vi bättre tur med barriquerna igår kväll. Bernhard Huber, SB Malterdinger Bienenberg R 2005 och Cantina del Pino, Albesani 2005 fick båda två glada tummar upp.

Italienska viner sa...

Det jag kallar smörkola vill jag tro kan härledas till den malolaktiska jäsningen, rondör på bekostnad av syra. Vi har alla olika förnimmelser av doft och smak och dessutom olika namn på dessa men jag inbillar mig att jag känner igen ett ekdominerat vin när jag träffar på ett.

/Patrik

andersuw sa...

Förstår inte riktigt hur du tänker här Patrik. Snart sagt alla röda viner genomgår ju malolaktisk jäsning. Och även om den jäsningen höjer Ph-värdet utmärks detta vin knappast av låga syror. SB sätter sin fruktsyraklocka på 10 och vårt smakprov gav inga skäl att ifrågasätta den värderingen.

Omvandlingen från äppel- till mjölksyra kan förvisso ge smöriga toner, som jag dock aldrig tydligt kunnat förnimma i röda viner, bara i vita. För kolan fordras ett tillskott av rostade aromer.

Från Jamie Goode, The Science of Wine, tabell över effekter av fatlagring, s. 105, Furfural, 5-methylfurfural: These are both produced by the heat-induced degradation of sugars and carbohyrdrates. They have caramel and butherscotch aromas, with a hint of almont. Made when carbohydrates in the wood are degraded by the heat of the toasting process.

andersuw sa...

Pekfingret slant på flera ställen ser jag. "Carbohydrates" skall det förstås vara, inte "carbohyrdrates, "butterscotch inte "butherscotch", och "almond" inte "almont".

Italienska viner sa...

Med ursprungliga äppel- och citrussyrenivåer får man väl anta att SB´s fruktsyreklockor finge ställas om ;-)

Du har säkert rätt Anders men skulle jag nämna ett ekdominerat vin vore inte Le Tense Sassella 2006 det första som dök upp innanför pannbenet.

/Patrik

andersuw sa...

Nej, inte heller jag vill utnämna Le Tense till något skräckexempel på ekfronten. Inte heller kan jag göra anspråk på någon objektivitet ifråga om mitt slutomdöme, d.v.s. lite för mycket kola i _min_ smak.

Tilläggas kan att jag nog är ovanligt känslig (överkänslig?) för ek i vissa vintyper, däribland Nebbiolo, Pinot Noir och snart sagt alla vita viner. Däremot har jag nog aldrig kommit på mig själv med att klaga över för mycket ek i exempelvis Aglianico eller Sagrantino.

En lurighet med eken är hur som helst att den kan ta sig ofantligt många olika smakuttryck beroende på bl.a. träets ursprung, hur det behandlats före tunnbindningen, hur mycket och på vilket sätt det rostats samt tunnornas bakteriologiska hälsotillstånd: vanilj, kokos, kryddor, nejlikor, dill, kaffe, choklad, rök, karamell/smörkola, bitterhet, unken källare osv. osv. osv.

Laffen sa...

Anders, tycker din analys är "spot on". Testade årgången för första gången (blint) förra veckan och slogs också av de överdrivna ektonerna i vinet - "ekplanka" är inte att överdriva. Visst, det är ett välgjort vin med klara ambitioner, men i min gom blev det bara mer och mer jolmigt för varje klunk. Jag fick associationer till träsmaks-Rioja (tyckte även att det luktade dill(!)), och det är inte min kopp te... Pass!

Côtes du Råå-ån sa...

Jag tror att eken kommer att integreras jättefint med tiden. Det här tycker jag är ett vin som bara blir bättre efter några år. Jag drack -01:an nyligen och den var fortfarande ung, med ren slank frukt, körsbärskaramell och en härlig fänkålston.
Jag kommer att stoppa undan en del -06:or också.

enok sa...

Laffen, jag är glad att höra någon nämna dill och Rioja. Jag har tänkt likadant när jag har öppnat nästan alla mina Le Tense 2006, den senaste ikväll. Alldeles för mycket av den varan i doften för min smak. Synd, för tidigare årgångar har jag tyckt mycket om, särskilt 04:an. 07:an har jag ännu inte testat. Någon som har?