Någon nämnde "dolcetto" och likt Pavlovs hundar reste sig salivnivån i våra munnar så att den stundande vårfloden skulle kunna bli avundsjuk. Vi provade Bricco Bastia för ett par år sedan, tror det var årgång 2004. 2007:an har vi inte lärt känna tidigare och detta är enda flaskan så vi får hoppas att den inte är FÖR bra...
Blåviolettbubblig men förvånansvärt tät. En hel drös typiska dolcettomarkörer som solvarma jordgubbar, viol och moreller möter en direkt. Sötlakritsen och vaniljstången sluter upp och får en att tänka på frejdiga men omsorgsfullt matchade fat men hemsidan uppger endast lagring på stål, hmm. Allt är under alla omständigheter väldigt sympatiskt och trevligt. Rik och ovanligt stor doft i lite modern stil.
Smaken är lättsam med lite lägre syranivå än vad vi önskar men likafullt ett druvtypiskt stuk och en tydlig representant för stilen. Tydlig fruktighet, nästan åt det blommiga hållet, och ett klart lakritssting i eftersmaken.
Ett vin värdigt vilken lunchkaraff på vilken trattoria som helst i Piemonte och vi blir onekligen lite sugna på att sitta i middagssolen och balansera det där skrangliga gjutjärnsbordet medan antipastin dukas av och linguinen dukas på.
(15p/20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar