Amarone är väl en lite speciell och festlig dryck som man avnjuter som den är vid väl valda tillfällen - t.ex när man blir sugen? Det blev vi ikväll och plockade således fram en dylik ur gömmorna.
Musellas Amarone består av 70% Corvina o Corvinone, 20% Rondinella och 10% Oseleta, jordmånen är kalkhaltig rödlera och gården är belägen nordost om Verona. Vinifikationen är traditionellt "amaronsk" och lagringen på ek sker i etapper på olika stora fat.
Detta är en 2000 som fått ligga till sig 4 år i vinkylen.
Vi häller över i karaff ett par timmar innan vi ska smaka och slås av den lätt murriga bruntonen som framträder vid upphällningen, ett moget utseende som liknar en kompakt massa i glaset.
Första doftintryck är körsbärskärna, helt enligt planerna skall en liten bitterhet utkristallisera sig och man knockas av den intensiva extraktionen. Någon liten mineralig ton vill göra sig gällande, lite kakel-fix. Sedan blir det naturligtvis torkad frukt för hela slanten, som att vandra genom varuhusets "hälsolösgodis"-avdelning. Efter en stund passerar en hint av elegant Bordeauxpaprika som försvinner snabbt och lämnar fältet öppet för portvinsångorna.
I början är syrorna väldans blyga i munnen, typ outspädd saft men efter ett tag känner man de välnyanserade tanninerna långt bak i svalget. Smaken är söteldig och alla som ätit "spagnola-gelato" med amarena känner likheterna.
Lång eftersmak som återkommer.
Det är inte möjligt att bedöma en Amarone annat än som en Amarone, jämförelser med andra vinstilar känns helt irrelevanta - man jämför inte en Sherry med en Chablis.
Som Amarone betraktat är Musellan "bulls eye", allt är med i detta kraftpaket som troligen inte blir mycket bättre av längre lagring.
(16.5/20p)
kostade 285 kr 2005 men är numera uppe i 369 kr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar