lördag 28 april 2012

Amarone med Mikael Lyng


Goda vännerna H & J tar begreppet Guerrilla Wine Fare ett snäpp längre och bjuder helt sonika hem danske importören och amarone-aficionadon Mikael Lyng och tjugotalet kompisar för en provning av högoktaniga fluider från Valpolicella i hemmets trygga härd. Efter att Mikael hållit en föredömligt kort men matnyttig presentation av distriktet och sig själv är det dags att kliva in i amaronedimman.

De första tre glasen innehåller viner som producerats på känt amaronemanér men där druvblandningarna inte korrelerar med DOC-reglementet: San Nicola 2008 (Bonazzi) har 15% sangiovese och 10% osoleta i sig förutom de 75 procenten corvina. 90 dagars torkning, 25 dagars maceration och lagring på större slovenska fat. Hyggligt stor doft i en pepprig och örtig stil som snarare får en att tänka på Toscana än Veneto. Aningen alkoholhett i munnen men i övrigt anständigt balanserat med lite syror som håller emot sötfrukten. Rosignol 2008 (Pietro Zardini) är en avsevärt mera typisk amarone i traddokeps - 120 dagars torkning och 3 år på gamla botti. Rättframt, ärligt och ett veritabelt fynd för sina 150 kr. Theobroma 2008 (Antolini) känns däremot på tok för extraherat och påträngande med sin honungssöta frukt och voluminösa och svårsvalda kropp. 50% cabernet sauvignon och 50% croatina (jo, croatina) som legat 12-15 månader på fat. Njet spasiba.


Däremot är Antolinis Amarone Morópio 2006 eftermiddagens, i mitt tycke, mest förföriska skapelse. Modernt framställt med barriques och rotofermentation men lik förbaskat typiskt så att det förslår. Massor av mörka bigarråer och läckra portvinsdrag gör det svårt att sluta sniffa på det här glaset. Alltigenom harmonisk i munnen med sin fina utmognade frukt som hela tiden balanserar på kanten utan att slå över i sötmadiket. Absolut något för amaroneälskaren, det här fick följa med hem.


La Pala Amarone 2003 har fått ligga 48 månader på 1500-liters fat. Här öppnas dörren till en dansk ostbutik och en varm och solbakad frukt står innanför och tar emot. Munnen fylls ut rejält av den mogna frukten men det är ett visst sjung i syrorna trots den varma och torra årgången. Il Re Pazzo Amarone 2008 och Terre di Leone Amarone 2006 är egentligen samma vin från samma producent, fast olika årgångar och med den skillnaden att musten som går till Terre di Leone är den första som opressad rinner igenom med hjälp av tyngdlagen, så att säga. Här känns den yngre il Re Pazzo kanske inte lika vidöppen som sin äldre broder men aningen mera sammansatt med sin lite friskare syra. Terre di Leone är däremot ett mäktigare vin med alla mätare uppe på det röda, våldsamt koncentrerad och en riktig show stopper. Imponerande men tröttsamt i längden.


Campo Leon Amarone 2008 (Latium) går vidare i det maffiga och mäktiga spåret med koncentrerad mörk frukt men känns mest som att slicka en bastubänk med sin nyhyvlade ekkaraktär. Inte heller något för mig. Vogadoris Recioto 2007 är däremot en fröjd att både snusa och sippa. Suverän nektar att njuta till vällagrade ostar och choklad.

Klockrent initiativ och något att ta vidare som ett undergroundalternativ till den förstoppade och trista svenska vinmarknaden. "Safari Tupperware Style"!


4 kommentarer:

Vintankar sa...

"Safari Tupperware Style"!

Ett suveränt uttryck.

Tack för intressanta kommentarer.

Italienska viner sa...

JC - Något av de här vinerna som du provat? La Pala skulle jag vilja smaka en annan årgång av, har helt klart potential. Morópio 2006 var faktiskt riktigt bra, liksom de båda kraftpaketen från Terre di Leone - om man gillar stilen vill säga.

/Patrik

Piu Rosso sa...

Hej Patrik!
Når man kan lave tupperware-party og dildo-party, kan man vel også med Amarone! Amarone-party er kommet for blive:-)

Spøg til side: Herlige noter, som virkelig (gen)vækker nysgerrigheden på amarone i almindelighed og MWineM's sortiment i særdeleshed!

Det er som om Amarone er sin egen kategori, og vi har ihvertfald ofte svært ved at finde lejlighed/lyst til amarone - det er som om man alligevel ender med at vælge noget andet når man står i kælderen.. Men det kan der jo ændres på, lambrusco smager også godt om vinteren, så måske skal der lidt mere amarone på bordet her henover sommeren:-)

bedste hilsner,
Niels

PS. Hvornår skulle man have troet at du kunne forføres af rotor+barriques? :-)

Italienska viner sa...

Niels - Kombinationen amarone-/dildoparty borde kunna gå hem brett i stugorna. Byt ut Mikael Lyng mot någon av medlemmarna i Chippendales för lite extra raffinemang!

Jo, jag blev själv häpen över att jag kärade ner mig i kvällens enda barriquelagrade (till 100%) vin. Till mitt försvar får jag väl åberopa det faktum du själv var inne på; nämligen att amarone är på något sätt en helt egen vintyp och alla kända regler upphör därmed att gälla. ;) Kanontrevligt vin hur som helst.

/Patrik