Besök hos Scarzello

Mitt i byn Barolo hittar vi Azienda Agricola Scarzellos anspråkslösa skylt och en fasad som andas ärlighet och "no nonsense". Vi får faktiskt köra runt och leta parkering och till sist blir det en plats ledig uppe på Piazza Cabutto alldeles invid Château Mascarello, det blir alltså till att promenera alla de 100 metrarna genom byn.

Det är stor skillnad mellan att besöka Barolo mitt i juli eller i början av november - på sommaren känns hela byn evakuerad sånär som på någon enstaka bäftande jycke under ett parasoll, medan det såhär års strömmar till tryffel-, vin- och gourmetturister från när och fjärran. Inte minst det nyöppnade Vinmuséet verkar dra till sig en strid ström besökare. Sånt tjafs har dock inte vi tid med - vi ska ju besöka en liten men naggande god favoritproducent för första gången!

Scarzello är en tämligen småskalig operation med sina 5 ha i Barolo, varav 2,5 ha är barolodesignerad nebbiolo från Sarmassa och Merenda samt ytterligare 2 ha yngre stockar i Sarmassa och Terlo som blir Langhe Nebbiolo, barbera och dolcetto. Vinifikationen är traditionell med lång maceration och lagring på stora botti och arbetet i vingården är ytterst hantverksmannamässigt med stort fokus på låga uttag.

Vi möts av pappa Giuseppe som visar in oss i provningsrummet där vi serveras ett glas Langhe nebbiolo, alltmedan sonen Federico anländer. Federico är, som så många arvtagare i hans generation, enologutbildad vid Scuola enologica di Alba och en hängiven förkämpe för den traditionella vinmakningen. 95% av firmans produktion går på export - 30% till USA, 30% till norra Europa och resten till Asien - medan de sista 5 procenten säljs här i provningsrummet.

Federico berättar att 2010 blev ett superbt år för både deras nebbiolo och barbera, idealiska förhållanden avseende alla parametrar i norra delarna av Barolo - snörik vinter, långsam blomning, varm och torr sommar och goda skördeförhållanden.

- Goda år kan vem som helst göra vin, det är därför som vi odlare brukar vara mer förtjusta i de lite knepigare årgångarna. 2005 är en favoritårgång för mig, ett år som skilde agnarna från vetet. Säger Federico.

Fast de riktigt knepiga 2002 och 2003 gjorde de inte någon barolo överhuvudtaget.

- 2002 var helt värdelöst och 2003 blev vi svårt stekta uppe i Sarmassa. Det blev knappt ens någon Langhe nebbiolo de här åren.

Vi börjar med att smaka på Langhe nebbiolo 2007 - druvor från Sarmassas yngre stockar som efter 15 dagars maceration har ståltankslagrats och därmed levt sitt liv helt utan ekkontakt. En stor doft direkt ur glaset som känns ren och frisk, nästan mintös med en svalkande frukt som har körsbär i centrum. Jasmin, färsk mynta och hasselnöt stämmer upp och förenas med ytterligare grönörtighet och fina blomtoner.

Smaken är fruktig med lakritsfond, ren och mineralisk med lång slutkläm - en mycket elegant LN.

Barbera odlas helt på Federicos initiativ, resten av familjen tycker inte att barbera är en druva som lämpar sig för området - man har inte tidigare lyckats få upp syrligheten tillräckligt. Nu odlar man dock lite barbera i Paiagallo och i svalare lägen i Sarmassa varav en del resulterar i Barbera d´Alba Superiore som man låter macerera i 18-20 dagar, vilket är ovanligt länge för barbera. Lagring sker på stora botti i 18-20 månader och ytterligare 2 år på flaska innan vinet når marknaden. En mycket intensiv doft av violpastill och fullt utblommad syrén i par med rejäla skopor lakrits. Utsökt munkänsla med stor frukt i sjungande balans med en fräsig syrlighet - underbart vin och den intressantaste barbera vi smakat på länge!

Basbarolon är en blend av de separat jästa lägena, 2005 gick dock så mycket som 90% av druvorna från Merenda till crubarolon med samma namn. Barolo 2005 känns lite sluten i början men körsbären tittar fram så småningom tillsammans med en lätt tjärton. Kalkig och nästan stendammig mineralitet ger ett elegant men tillbakadraget doftintryck. Syrorna är tuffa och tanninstrukturen ganska massiv men jag tror att vi har att göra med en arbetsvillig barolo som kräver lite motstånd för att finna harmoni och bli tämjd. Grundmaterialet känns stabilt och solitt men något provningsvin är det inte.

Det sista glaset är däremot mycket villigare att visa sig från sin bästa sida. Barolo Vigna Merenda 2005 har 30 dagars maceration och 30-36 månaders lagring på stora botti i bagaget. Kulören är lättare än normalen men doften skickar direkt iväg en förförisk parfym med knallröd, burgundisk frukt i spetsen. Riktigt koncentrerat körsbärsextrakt i maraschino-skolan som får en att stanna med nosen i glaset likt en tax som fått vittring på ett kaninbo. Munnen skänks ett generöst lass med underbart finpulvriga tanniner som breder ut sig i hela munhålan, hand i hand med en fullt ut balanserad syra. Syndigt läckert!

- Skillnaden mellan normalen och Vigna Merenda är kanske inte enorm - fler detaljer och allt kommer fram tydligare - men skillnaden i arbetsinsatsen för att komma dit är sjukt stor. Säger Federico. Jag måste nog ändå säga att skillnaden vinerna emellan är ganska så "enorm"...

I Skandinavien kan man hitta Scarzello hos Bichel i Danmark och, enligt uppgift, Tryffelsvinet i Sverige även om deras hemsida inte skvallrar om detta. Federico skakar på huvudet åt det svenska monopolet.

- Norge har ju ett helt suveränt system - vilket sortiment på deras monopol! Sverige verkar bara handla om volym. Finland förefaller ha Europas mest nyfikna konsumenter, helt utan förutfattade meningar, där tror jag att traditionell barolo kan ha en framtidsmarknad. Och så Kina, helt oförstörda gommar...