Finge man välja endast en producents viner att dricka resten av livet vore Roagna definitivt en av huvudkandidaterna.
"Personligt" och "egensinnigt" är två begrepp som dyker upp när man läser andras beskrivningar av den vinfilosofi som Luca Roagna tyvärr är alldeles för ensam om. Han går stenhårt in för en traditionell vinifiering med så lite yttre påverkan som möjligt; viner som gör sig själva alltså. Hans bägge baroli är absolut två av de trevligaste bekantskaper jag har gjort under det senaste året, stora personligheter med sjukt mycket karaktär.
Luca ser till att göra en dolcetto som inte liknar någon annan, han macererar i öppna träfat under 30 dagar och lagrar 10 månader på ståltank. Druvorna kommer uteslutande från Pajé i Barbaresco.
Lätt slöjig, matt och dovröd med lila instick. Jordgubbe, hallon och balsamico letar sig upp ur glaset och följs av ett ljuvligt sammelsurium av nagellack, jord och svampig sottobosco a´la blandskog. När man tror att den värsta chocken lagt sig sköljs näsan ur med bakad mandelmassa och lasyrbets.
En diskret syrlighet men framför allt rondör och mognad som man sällan råkar på hos ett "vardagsvin". Mjuk och finstämd eftersmak med viss längd.
Detta var vår sista 2006:a men jag litar på att 2007:an är lika bra så jag beställer definitivt en låda imorgon. Dolcetto kan svårligen bli mycket bättre än så här.
(17,5p/20)
Bristly importerar.
2 kommentarer:
Visst är det sjukt nice! Jag drack en 2001 förra året som stod dammig och bortglömd på enotecan i monforte och inte heller sju år under bältet hade gjort någon skada. Riktigt bra vin för sköjpengar som dessutom jobbar kalas med det piemontesiska köket.
/Erik
Tjo! En dolcetto 2001:a känns som ett långskott, kul att den levde än.
Jag är förtjust i alla Roagnas viner, har dock aldrig smakat någon barbaresco som ju lär vara hans forte.
/Patrik
Skicka en kommentar