Grignolino d'Asti 2005 (Trinchero)

De senaste veckorna har inte varit nådiga nere runt Medelhavet. En massiv värmebölja har parkerat över stora delar av Italien som formligen översköljts av extremt het luft från Nordafrika. En reporter från Rai1 stod i onsdags på stranden i Rimini och viftade med en termometer som visade 51°C, en siffra som man förmodligen ska ta med en rejäl skopa salt men poängen gick i alla fall fram med all önskvärd tydlighet. Från fädernestrakterna kring Lucca/Garfagnana, Toscana rapporterar pålitliga källor att man haft 40°C två veckor i sträck och temperaturen har knappt segat sig under 30-strecket, ens på nätterna. Paola Revello hade 39,6°C på nordsidan av sitt hus i Annunziata, La Morra klockan 18.30 i onsdags - "Tro mig, det är inte skönt" var hennes kommentar.

Det hetaste man kan hitta på våra breddgrader just nu verkar vara italienska biodynamiker. Applåderna bifalles givetvis även härifrån och vi passar dessutom på att plocka fram en piemontesisk representant som vi provat, besökt och berättat om tidigare.

Ikväll provar vi Trincheros Grignolino d'Asti 2005, och jag vet att det låter absurt när vi snackar grignolino men vi ger den en rejäl vända i karaffen och ser vad den har att berätta till kvällens ultratraditionella kalvstek, gräddsås, hasselbackspotatis och pressgurka. Det här är nämligen inte någon vanlig grignolino.

Utseendet är mäkta avväpnande med en supertransparent nektar i ljusaste tegelröda skrud som drar åt orange. Efter luftningen kickar doften igång med ett batteri sekundära och tertiära aromer som obönhörligen skickar iväg associationssynapserna till en riktigt mogen barolo av traditionellaste snitt. Här finns läder, terpentin, vegetativ multnad, linoljefärg, eterneller, farmors kryddlåda och försiktiga stråk av dyr balsamico. Frukten är intakt med en klar lingon/tranbär/röda vinbärskaraktär. Blint hade det här hamnat i en mogen barolo på nosen, eller i alla fall nebbiolo, tveklöst.

I munnen hade man möjligen börjat tänka freisa, här är syrorna fint på tå och tanninerna värker ut länge och är sandiga och behagliga, om än inte barolo/nebbiolo-intensiva. Den ljusa och pigga vinbärsfrukten hänger med även i smaken och en elegant tobaksprägel ger tydliga avtryck i eftersmaken. Till maten är det här vinet en ypperlig matchning som verkligen stortrivs i sällskap med de milda smakerna i vår ärketraditionella "söndagsmiddag", såhär på fredagskvällen.

I den här nollfemman finns en synnerligen angenäm flaskmognad, något som både Ezio och Monica är snabba att förfäkta som ytterst nödvändigt för alla sina viner. Det här är en grignolino som är både komplex, rustik och elegant - ett klassvin, enligt min mening. Vinosapien provade nyligen nollsjuan men blev inte riktigt lika hänförd.

Vi köper våra Trinchero av Stefan Jensens Winewise, grignolinon kostar 120DKK och Stefan skickar numera till Sverige.