fredag 29 april 2011

Roero 2005 (Emanuele Rolfo)


Balans är ett begrepp eller tillstånd som inte är alldeles enkelt att definiera, trots att de flesta kan identifiera det när eller om det skulle uppenbara sig. Vågskålarna ska väga lika, ett slags perfektion ska infinna sig utan att det blir för kliniskt eller tråkigt, ett gyllene snitt som vickar på höfterna och svänger.

Balans eller obalans används som laddade omdömen inom snart sagt all estetisk upplevelseverksamhet: vin förstås, bildkonst, arkitektur, design, musik - Kurt Rosenwinkels lustfyllda men ändå intelligenta dans på harmonikens slaka lina, Citroën Traction Avants formfulländade elegans, Ewa Podles' berg- och dalbanefärder och sublima coloratura när hon kastar sig ut i Rossiniland eller - om vi pratar vin - kanske rentav Emanuele Rolfos Roero.

Ety balans är det ord som jag flest gånger kommer att tänka på under tiden jag har Roero 2005 i glaset - herre min låda vilket vin! Utseendet är en upplevelse i sig själv - intensivt rubinrött med klarröd kärna, granatröd periferi och full transparens. Doften formligen sjuder av knallrödaste frukt, isande mineraler och yster floralitet. Jordgubbar och hallon som rårörs och får bli solvarma, kyliga mentholpustar och rena toner av syrén och liljekonvalj - allt i nästintill fulländad harmoni och balans.

Frukten förblir illröd i munnen där den bärs fram av en, i det närmaste, mondän syrlighet som verkligen utstrålar elegans. Tanninerna är dämpade i smakfullt återhållen stil och mineraliteten känns sådär läckert skolboksknastrig, en mycket aptitretande munkänsla. En lång och torr eftersmak med ett ytterst försynt sting av grapefruktbeska sätter punkt för en fantastiskt snygg uppvisning i elegans och balans.

Producenten Rolfo är ett litet familjeföretag som finns i Montà d'Alba, Roero. 25-28 dagars maceration och lagring på 2500-liters botti hör till receptet för denna eminenta vinnarbrygd.
Roero 2005 finns att köpa hos Stefan Jensens Winewise i Köpenhamn för 119 DKK.

9 kommentarer:

Rara droppar sa...

Det går helt enkelt inte att inte bli sugen efter ett sånt inlägg.

Får helt enkelt hitta något att fukta gommen med, DIREKT.

Jörgen Andersson sa...

Vafasen - det där är nåt nytt, va? Kan inte ens finna det i Winewises priskurant från februari. Asså, dom där Italienska viner - alltid steget före!

Italienska viner sa...

Jörgen - Vi är förvisso cutting edge å det grövsta, men tittar du i prislistan och letar efter Ca di Cairè Montà så skall du finna vinet. Få flaskor kvar står det, hmmm.

/Patrik

Piu Rosso sa...

Super indlæg - det lyder fantastisk, Patrik. Må prøves! God weekend
VH Niels

Italienska viner sa...

Niels - Ta vägen om Nörrebro och ryck åt dig ett par flaskor - hejdlöst hög nebbiolonivå för så lite pengar.

Buon fine settimana anche a te!

/Patrik

Jörgen Andersson sa...

Aha - nu ser jag, tack! Han gör en Roero Arneis också, Rolfo

Finare Vinare sa...

Vilken hyllning, Patrik! En liten smula förvånande när det gäller en nollfemma - men Roero och Barbaresco verkar generellt ha lyckats bättre än Barolo. Ta till exempel Cigliutis Serraboella 05, den är inget annat än strålande! Och för att ytterligare skjuta generaliseringar om Barolo i sank var ju nollfemmorna från Vigna Cucco och Cerrati överraskande bra...

Nu gäller det bara att ta reda på vad "få flaskor" betyder. Ett mejl till Stefan Jenssen tycks vara påkallat...

Italienska viner sa...

Vi avslutade precis flaskan till en kallskuren lunch. Precis lika piggt och trevligt efter ett par dagar i tredjedelsfylld flaska.

Ang 2005 i Piemonte så tycker jag att det vi smakat från de nordligaste utposterna (Lessona, Gattinara osv) har varit förvånansvärt bra och i många fall drickfärdigt. Detta är ju den enda roeron vi smakat från årgången men de baroli o barbareschi som vi gillat har i huvudsak varit aningen lättare och tillgängligare än vad de kanske skulle vara ett idealår. Piemonte 2005 verkar, rent allmänt, kanske inte ha strukturen för långlagring, fast å andra sidan ser det ut som att många fått till riktigt bra viner för snar konsumtion. Exempelvis Brovia, Scarzello, Fenocchio, Paolo Conterno, Sella, Anzivino, Cantalupo, Boasso... De som styrt i diket verkar mest varit de stora - Ratti, Fontanafredda osv.

/Patrik

Finare Vinare sa...

Ja, när vi hade tillfälle att jämföra Serraboella 2004 och 2005 i september förra året så var det tydligt att nollfyran hade en lagringskrävande struktur medan nollfemman var helt tillgänglig redan nu med vidöppen frukt.

Något som motsäger tesen om snar konsumtion är hur tjurigt exempelvis Piras och Conterno-Fantinos nollfemmor uppträdde på Origo-provningen för några år sedan. Cascina Cuccos nollfemmor är roligare i vår smak, men kan behöva något år till, inte helt oväntat när det gäller Serralunga...