Favoritprovning

Fyra personer tar med sig två viner vardera utan någon gemensam nämnare, mer än att det ska vara ett vin som lämnat någon form av bestående intryck hos den som tagit det med sig. Inga som helst restriktioner beträffande tema, ursprung eller prisklass. Vi provar helblint, förutom de egna vinerna som ju förstås blir halvblinda. Gammalt välbeprövat provningskoncept, lik förbaskat blir man som barn på nytt, varje gång.

Glas 1 - Ljust blålila med god transparens. Järnig mineralitet, rabarber och en del alkoholhetta. Klarröd frukt - lingon och moreller - och en snygg volatilitet jämte en pust medicinala toner.

Intensiva syror och en snygg tanninbädd i munnen. Väldigt läskande på ett svalt sätt och med en urläcker mentholfriskhet. Ett lätt och elegant vin i rödfruktig stil som är helt i min smak, fast det kan inte vara något som jag tagit med mig. Jag gissar på ung nordrhônsk syrah i en lättare stil. J, som sitter mittemot, skjuter från höften och säger:

- Det här är helt klart något piemontesiskt av Gaja. Vad heter den där med fåglarna?

Sito Moresco 2009 (Gaja) Hustrun har länge varit något av en gajafil så det här borde jag sett komma nerför sjätte avenyen. Nebbiolo, cabernet sauvignon och merlot i ungefär samma proportioner. Väldigt ungt men absolut drickbart, mycket trevligt, supersnyggt och definitivt en årgång jag gärna dricker igen. Finns på SB.

Glas 2 - Mörkare och något tätare fast fortfarande genomsiktligt. Gröna toner och vass parfym. Lite reduktivt och alkoholstickigt i början men snart känns det mer harmoniskt med calvados, jordgubbar och hallon fast fortfarande en hel del stjälkig grönhet som av paprika.

Smaken känns kraftfull med sötma, kafferost och spritinlagd frukt. Här hade behövts avsevärt mer syrlighet för att möta upp den baktunga sötman men det är något intresseväckande med vinet trots allt. En del parametrar pekar på Italien men det kan lika gärna vara Spanien eller från en helt annan kontinent? Grönheten får en ju att fastna i tankebanor kring cabernet av något slag och ruffigheten ger lite bio-vibbar. Jag kan bara gissa på någon form av nya världen-cabernet.

Masùa di Jago Amarone 2005 (Recchia) En udda fågel, definitivt av det atypiska slaget. H är förtjust i amarone av klassiskt snitt och hade hoppats att detta vore en värdig representant. Provat och inköpt på Vini d'Italia-mässan, fast där upplevdes det annorlunda. Vore kul att prova nollsexan så småningom för här finns trots allt potential. Säljs av Solarex i Danmark och kostar 177 DKK.

Glas 3 - Mörkt blårött och nästan kompakt ogenomträngligt. En tät och söt doft av gödsel, dansk ostaffär, smörkola, grillrök och medicinalörter. Massiv svartvinbärsgelé skvallrar om cabernet sauvignon. Syrorna känns disharmoniska och snudd på aggressiva medan tanninerna känns påklistrade och malplacerade. Eftersmaken är ganska söt och tung.

Det första jag kommer att tänka på är sydafrikansk cabernet sauvignon av lägre klass, rentav bag-in-box-kvalitet.

The Barossa Cabernet Sauvignon 2007 (Peter Lehmann) Sedär, någon har släpat med sig ett guilty pleasure-vin som förhoppningsvis var en trevligare bekantskap senast det begav sig. Stor och välkänd australiensare som förstås finns på SB.

Glas 4 - Det här är betydligt ljusare och mer transparent än tidigare viner och i en vacker ambranyans. Sublim volatilitet som växlar över i en riktigt ljus och skir rönnbärsfrukt och lämnar en medicinal ridå efter sig. Torra rosor, violpastill och lätta lövbrasepuffar slåss till en början om uppmärksamheten men börjar så småningom samarbeta och formar tillsammans en nästan komplett baroloupplevelse.

Tanninerna är superintensiva men samtidigt så ljuvligt finlemmade, tungan hålls fast i ett tusen nålar-grepp alltmedan apelsinsyrorna fäster som kardborrband på gommen. Inget snack om vad detta är - som att komma hem - min Franco Conterno riserva.

Barolo Riserva Bussia Munie 2004 (Franco Conterno) Visst är det förutsägbart att plocka med en barolo men samtidigt måste man vara ärlig mot sig själv; just det här är tvivelsutan något av det godaste och roligaste jag vet. Inget slickt eller snajdigt utan hederligt, rustikt och nästan fulländat. Tidigare provat här och köpt på plats för €25.

Glas 5 - Tätt och svartrött med dovbrun periferi. Här har vi ännu en rejäl skopa av Önos' koncentrerade svartvinbärssaft. Lite rök, sötlakrits och rejält med eukalyptus. Mjuk och rund munkänsla med en harmonisk struktur och skaplig balans, kraftig mörk frukt och lite russin avslutar. Det här är med största sannolikhet ytterligare en cabernet sauvignon från Australien.

Koonunga Hill Shiraz Cabernet 2001 - J motiverar det här valet med att orsaken till att han en gång inredde sin fina vinkällare var att lagra den här typen av budgetviner för att se vart de tog vägen. Numera har han lämnat det spåret, men en och annan relik finns kvar. Den här har inte tagit skada av några år på rygg, men några större underverk har å andra sidan inte heller skett.

Glas 6 - "Vem gillar sånt här?" frågar Hustrun retoriskt. Jag känner mig lätt träffad när jag sätter näsan till glaset. Tuff mineralitet sprätter rakt upp i synen och man teleporteras till svarta karga vulkanlandskap. Eterisk stenfruktsparfym, viol, hårspray och nagellack - härligt lättflyktig doftprofil. I munnen biter tanninerna ifrån på ett resolut sätt. En hel del oslipade kanter men ett, i allra högsta grad, intensivt och extremt personligt vin.

Gissningarna blir, inte oväntat, Piemonte och nebbiolo.

Nonna Concetta Nerello Mascalese 2006 (Calabretta) En härlig vinupplevelse från riktigt gamla nerellostockar högt upp på Etnas nordsida. Ett genomcharmigt vin som de flesta verkar falla för - kolla här, här och här.

Glas 7 - Mörkt i en dovröd nyans och ganska tätt. Sjudande körsbär, lösningsmedel och frisk ganska lätt örtighet. Småförförisk lirare med bra koll på faten och en doft som får mig att börja tänka modernt toscanskt. I munnen upplever man i stort sett fullständig harmoni, inget som bråkar, bara stor mustig frukt och mjuk fin syra. Inga spår av överextraktion eller jobbig alkohol. Mycket proffsigt, det här är gjort av någon som har koll på läget. Kan vi ha en smakfullt stylad Bolgheri-produkt av lyckad årgång (2006-7) i glaset?

Chateauneuf-du-Pape 2005 (Guigal) Ett mycket njutbart vin i en synnerligen trevlig och lättgillad stil. Södra Rhône fanns dock inte på min karta. Finns att köpa för dryga tvåhundringen runt om i Europa eller för 295 SEK på SB.

Glas 8 - Fin transparens och lätt tegelröd. Här vankas barolotyngd direkt, modernt och relativt moget med varma däck, tjära, rosor och söt mandelmassa. Munnen bjuds på ganska grova tanniner i riklig mängd, kan vara snabbmognat och således en nolltrea. Inget snack om att det är en modern barolo från 2003. Månne från Serralunga d´Alba?

Barolo Vigna Giachini 2003 (Giovanni Corino) La Morra alltså. Corino brukar få till rätt så eleganta grejer men det här är en tuffing från en omvittnat svår årgång. Inte märkbart värmetrött utan uppriktigt vital men med mognad, lite rock'n'roll på flaska. Domaine Brandis sålde ut nolltreorna till bra pris (200 DKK) ifjol.