En ytterst samstämmig hyllningskör (här, här, här och här) bygger onekligen upp förväntningarna på Monsantos Riserva. Etiketten är en av de lökigare vi sett på länge - väcker barndomsminnen hämtade från nonnas finrum där en dammig solblekt sidengobeläng utgjorde blickfånget, med rikt ornamenterade onyxkandelabrar och en mässingsskål breddfylld med plastfrukt som matchande accessoarer.
FV sparrade med Fèlsinas baschianti men vi går på elegans och låter en Querciabella ikläda sig rollen som antagonist, vi har provat nollsjuan tidigare och gillade skarpt. Hustrun har örnkoll på flaskorna och låter mig prova halvblint. Sekonderna lämnar ringen...
Glas nummer ett innehåller ett skirt och transparent vin i en vackert ljusrubinröd nyans. Doften formligen stegrar sig ur glaset med sprittande bärfrukt, frisk grönörtighet, varm cykelslang och sötlakrits. Trots sin ymnighet ger det ett mycket rent och piggt intryck, massor av frukt och charm som framkallar ett brett leende på ens läppar.
Munnen möts av ganska stringenta syror som vallar fram den yppiga bärfrukten ihop med lakrits och en lätt mineralsälta. Skönt helhetsintryck med gasen i botten och en lång sirlig svans.
Jag skulle bli förvånad om det inte är Monsanto Riserva 2007 som befinner sig i första glaset.
Glas nummer två är lika skirt och transparent fast en nyans mörkare. Doften känns åtskilligt mer återhållen i första sniffen. Det här vinet har ett helt annat uttryck trots att sangiovesemarkörerna är desamma: yster körsbärsfrukt, örter, stråk av tjärpapp och en mineralisk bädd av salmiak. Nivåerna i doftkompositionen andas dock lite mer elegans, eller lite mer "klass" i avsaknad av ett bättre ord, jämfört med den generösa och utåtagerande Monsanton.
Munnen präglas av strikta skaltanniner och stramare syrlighet - ett fastare handslag liksom. Inte lika fruktfokuserad utan något torrare och mera mineralisk, eftersmaken är klart kortare. Det här stämmer mer överens med mitt minne av Querciabella 2007.
Två riktigt högklassiga Chianti Classico från guldåret 2007. Monsanto var en alltigenom trevlig bekantskap - ett mycket angenämt, charmigt och personligt vin som gör sig särskilt bra i provningssammanhang. Finns i BS - nr 71654 och kostar 199 SEK.
Bredvid Monsanto framstår Querciabella som ett mera stramt och mineraltorrt vin, vilket inte är hela sanningen. Querciabella 2007 är en mycket solid Chianti i total balans - ett komplett vin i min mun och näsa. Finns också i BS fast i årgång 2008 - nr 94642 där det också kostar 199 SEK, Atomwine tar 129 DKK.
4 kommentarer:
Hur står det till med ekbehandlingen i Monsanton? Är lite överkänslig för den har jag märkt.
P.
P - Jag tror inte att fattonerna är speciellt störande ens för den värste ekallergikern. Vad jag förstår är det inte bottilagrat utan små begagnade fat i 18 månader? Hur som, massor av pigg frukt som håller emot.
/Patrik
Druckit en Monsanto Riserva i helgen men tycker syrorna är i överkant för min smak. Lämnar tillbaka resterande flaskor och köper något annat skoj. I min bok är Querciabella klar vinnare men skulle säkert tro att med 3-5 år på rygg kommer Monsanto ikapp.
P.
P - Jag är benägen att hålla med dig om att Querciabellas förträfflighet. Men måste samtidigt resa en lans för Monsanton som arbetar i en lite annan stil. Definitivt höga syror men inte på något sätt i obalans.
/Patrik
Skicka en kommentar