När vi provade igenom alla Tenuta delle Terre Neres viner så var det basversionen av Etna Rosso som tilltalade mig allra mest. Vi blev dessutom mycket tjusade när den dök upp helblint för styvt ett år sedan. Vid båda dessa tillfällen var det 2008:an som fick oss att tänka Bourgogne eller Piemonte och pinot noir eller nebbiolo istället för höghöjdsodlad nerello från Sicilien. Nu finns TdTN´s viner tillgängliga i beställningssortimentet genom Ad Libitums försorg och Etna rosso-normalen har årgång 2009.
Vi häller, med stor tillförsikt, upp den mycket transparenta juicen till hembakad pizza med 50/50-dinkel- och vetemjölsbotten draperad i härligt söt prosciutto - som läggs på EFTER bakningen, blimey!
Nerello mascalesen har initialt tryckt in stora charmknappen och slevar upp rejäla skopor av sötmogna jordgubbar och hallon som badar i söt grädde, men snart har vi mer bekanta, slankare toner av lingon, röda vinbär och tranbär i glaset. En del kryddor i form av nejlikor och korinter understödjer tillsammans med lite volatila drag av terpentin och linolja. En bra doftkomposition med mycket charm, fast vi saknar den uppnosiga mineraliteten från nollåttan.
Munnen är harmonisk med läskande frukt och lättsamma syror och ungdomligt stickig tanninstruktur. Vinets aromatik får en lätt parfymerad karaktär i munnen som inte gjorde något väsen av sig i nosen, måhända är det denna som brukar antaga nebbioliska och pinotska skepnader för av dessa syns inte mycket i nollnian för övrigt.
2008:an var kaxigare med knastrigt mineralbemängd uppsyn, medan 2009:an är något mer välkammad och lent fruktig - kanske rentav lite åt det "internationella" hållet. Den här årgången har inte särskilt mycket som styr tankarna till Bourgogne eller Piemonte - snarare åt lättare och renare centralitalienare. Med det sagt så är TdTN´s Etna rosso 2009 ett härligt matvin i sin friska men intensiva stil, och för pengarna (123 SEK) hittar man inte mycket annat, i den här genren, som är på så här hög nivå på SB.
nr 71981
5 kommentarer:
Tack för den påtitten. Det låter som man har god anledning att lägga en beställning till Ad Libitum men en ännu större att hålla ögonen öppna efter 08:or vi nästa Danmarkstur. Några tankar kring vad skillnaderna handlar om ? Har TdTN börjat gå åt en annat håll eller är det årgången ?
Svårt att säga. Jag skulle gissa att det är årgången. Det känns inte som att man har trixat med extraktionen, fatbruket eller något sådant, men man blir lite snuvad på den där härligt kyliga mineraliteten.
Vi kommer i vilket fall fylla på med den här, som sagt - fortsatt hög nivå. Men det hindrar ju inte att man håller ögonen öppna efter kaxiga 08:or ;-)
/Patrik
Har en rackabajsare liggande som det får bli test av till helgen. Återkommer om det blir återköp eller inte.
P.
Hej Patrik. Intressant. Enligt de uppgifter jag fått från producenten är årgången lite lättare än 2007 och 2008, men selektionen var hårdare och vinerna blev därför ändå mycket bra. Tänk på att det här är viner som långsamt vecklar ut sig. Jag har inte smakat Rosso -08 och kan inte jämföra där, men cru-08:orna är otroligt... tillknäppta. Blir säkert fantastiska, men väldigt tighta just nu. Lagringsobjekt!
Man kan läsa här exempelvis om -09:
http://damorewineselections.com/2010/06/24/marc-de-grazia-on-the-2009-vintage-in-sicily/
För övrigt kommer Rosato-09 i mars på BS. Den är ännu bättre nu än i somras, inte överraskande kanske.
Hej Gunnar och stort tack för länken - mycket intressant info där. Jovisst är det ett ungt vin, jag tror säkert att det kommer att hända saker med tiden, strukturen och mineraliteten är dock väldigt olik nollåttans.
Dumt av oss att inte ställa dessa mot varandra då vi har ett par nollåttor liggandes. Rosaton måste provas vad det lider.
/Patrik
Skicka en kommentar