Lördag i vinets tecken

Dimman omfamnar Öresundsbron när vi far över sundet i arla morgontimman. Så snart vi får dansk mark under hjulen skiner dock solen från molnfri himmel och snart har vi en strålande medelhavsvarm lördag att spendera i Köpenhamns vibrerande utbud av intressanta vinhandlare.

Vi hänger med Ingvar som har stämt träff med gamla och nya bekantskaper i, ska det visa sig, vinets "undre" värld. Hustrun sköter GPS:n och har nogsamt knappat in LI Brandes Allé 12 i Fredriksberg och rösten i manicken skanderar resolut: "ankomst" när vi står utanför ett hyreshus från förra sekelskiftet. På en porttelefonsknapp hittar vi namnet "Gerbola" som vi mycket riktigt söker men det här är bostaden, vinlagret finns nere i "bunkern" förkunnar tjejen vi talar med och ger oss en kort men kärnfull vägbeskrivning:

- Ut och sen till vänster.

Sagt och gjort, efter ett varv runt kvarteret börjar vi misströsta - inte ett spår av något som liknar en vinlagerlokal någonstans. Tjejen ser oss väl irra omkring och kommer ut och pekar på en liten kulle mellan hyreshusen.

- Här är det. Säger hon.

Det visar sig verkligen vara en bunker, ett gammalt skyddsrum där ingången är knappt en och en halv meter hög och belysningen utgörs av mängder av stearinljus. Det här är Gerbola Vin och ägaren Magnus Gerbola välkomnar oss in. Sortimentet är intressant: Principiano, Ca´Viola och Cigliuti från Piemonte är alla högintressanta producenter, Schiopetto från Friuli och Cantina Tramin från Alto Adige likaså. Priserna är schyssta och Magnus säger sig inte vara främmande för att skicka viner till Sverige.

Vi kör vidare mot Østerbro och Rosenvængets Allé där vi, efter visst GPS-bestyr, ska finna DWC Vin inhyst i "baghuset" inne på den mycket pittoreska innergården. Ägaren Finn Klysner tar emot och bjuder oss genast till bords där han öppnar ett mousserande rosévin från Meroi och snart har vi både nybakat bröd och goda ostar på bordet. Finn Klysner är en mycket karismatisk man med åsikter om det mesta som har med vin att göra. Han har skrivit flera böcker om tyska och italienska viner och driver sin vinfirma ur ett fullständigt kompromisslöst kvalitetsperspektiv. Han öppnar en Sacrisassi 2005 från Le Due Terre, en blandning av tocai och ribolla gialla som fått en lätt maceration och sedan spenderat ganska lång tid på barrique. Ynka tretusen flaskor om året görs och det här är riktigt bra, maffig frukt och tannintendenser parat med elegans och friskhet.

Finn har ett mäktigt sortiment med många stora namn från framför allt Tyskland och Friuli-Venezia-Giulia: Dönnhoff, Fritz Haag, Geltz-Zilliken, Schloss-Vollrads, Miani och den omtalade brunelloproducenten LaPieve bland mycket annat. Han säljer mest till restauranger men har en del fasta privata kunder. Vi får vidare smaka en sauvignon från Ronco del Gnemiz och en förträfflig merlot från Croatta som är späckad med charmig frukt och fyllighet men likafullt slank och smidig - den här får följa med hem tillsammans med några brunelli. Efter ett par timmar måste vi bryta upp men jag har en känsla av att vi hade kunnat spendera hela eftermiddagen här i detta fantastiska gårdshus där nästan varje kvadratmeter golvyta är täckt av vinlådor, väggarna fyllda med böcker varvat med vinkartor och där ägaren Finn Klysner kan sitta och förklara, tycka och berätta om det mesta i vinets värld. En sann oas för en vinintresserad!

Vi besöker dessutom Stefan Jensen borta på Nørrebro i vinbaren Terroiristen där Ingvar fyller bilen med Bressan och vi köper en blandlåda nordpiemontesiskt med Sella och Santa Clelia. Vi får, bland annat, smaka Frank Cornelissens Munjebel Rosso igen. Detta är en druvren nerello mascalese med härligt koncentrerad mineralitet, så till den milda grad att vinet faktiskt smakar vulkan, och härligt syrlig tobak i eftersmaken. Mycket bra och väldigt mycket Etna, Cornelissens Bianco åker också ner i korgen.

Carlo Merolli står på tur där vi bland annat hämtar Calabrettas Nonna Concetta (stark köprekommendation!), Giuseppe Mascarellos Freisa och Montevertine 2007. På tillbakavägen sveper vi inom SuperBest i Charlottenlund och Rotundan men inga särskilt intressanta klipp där den här gången. Vi kör hemåt där vi tänkt hinna med att prova ett par flaskor blandat innan dagen är till ända. Noterna är korta, då fokus brast redan någon gång i Nørrebro, men förhoppningsvis kärnfulla...

Maque Perricone 2009 (Porta del Vento) provades nyligen och gav mersmak. Ingvar tror att vi är i Piemonte och att vi i så fall har en dolcetto i glaset. Gissningen är i allra högsta grad kvalificerad men Sicilien och Perricone skulle det alltså vara.

Sötfruktig, lätt och med en väldigt mjuk syrlighet. Ett charmtroll med ruchéparfym, viol och en stor skål mogna skogsbär i centrum. 125DKK hos Enoteca i Köpenhamn.

Barolo Rocche 1998 (Aurelio Settimo) Här är det verkligen ingen tvekan om vad som finns i glaset: mogen, traditionell barolo i oklanderlig, välskräddad kostym. Aristokratiskt elegant med härliga braspuffar, tjära, gammal skinnfåtölj och torkade rosor men med en helt intakt frukt i mitten. Härliga tanniner av stålborstat snitt och fräscha syror som trycker på bakifrån. Vi köpte nollsexan, som dracks till hemgrillad salsiccia mitt i en vingård, i Piemonte och den var förvånansvärt tillgänglig redan. Ytterligare en utmärkt producent som man inte hör talas om så ofta. Finns att köpa färdiglagrat hos Weinschmecker.

Carnuntum 2007 (Muhr-van der Niepoort) Blaufränkisch från östligaste Österrike. Ingvar säger tysk spätburgunder och det hade jag också sagt. Gott om det som somliga kallar reduktiva toner och andra kallar sump. Nymalt kaffe och syrligt friska vinbär slås samman med en lätt och frisk munkänsla utan tanniner men med en angenäm syrlighet. Atomwine säljer för 99DKK.

Sauvignon Blanc 2007 (Rosa Bosco) som Ingvar fått med sig efter besök hos producenten. Tio månader på 80% nya och 20% gamla barriquer. Mycket väldefinierad frukt som första kvällen sånär slår över i damparfym men som dag 2 och 3 bara sätter sig mer och mer och nu har landat i skön harmoni. Ett doftpaket som innehåller alla tänkbara s.b-markörer men i ypperlig balans - fläder, kiwi, krusbär och svarta vinbär. En slags mjuk "moussighet" vilar över glaset och tycks slipa ner alla vassa kanter precis innan de når näsan. I munnen har vi kraft och struktur, allt känns mycket samlat och liksom enhetligt. Eftersmaken är mustig, lång och med en avklingande syra av mineraliskt snitt. Ett i allra högsta grad minnesvärt vin som tydligast kan förklaras med adjektivet "episkt".

Refosco Cate 2008 (Villa de Puppi) är en refosco dal peduncolo rosso från Venezia-Giulia. Det här är ett vin i mera bonnsk anda med sylvassa syror och rejäl tanninstruktur som ska skära igenom fettet i charkuterierna eller bollito miston man bör äta till. Massor av lakrits och en betydande endive-beska griper tag i gom och kinder och släpper inte taget förrän man möter upp med någon form av animaliskt fett. Maffigt, rakt och absolut inget för veganer.