Det gäller minsann att stå på tå och lägga lite krut på utanpåverket om man ska tro Niklas på Mise en Bouteille. Därför kör vi en lite semiavantgardistisk twist på förstabilden och tiltar kameran 12 grader, känn på den Annie Liebovitz! Andrabilden får bli en fullständigt utflippad korkbild med flaskan i bakgrunden - reflekterad i svart granit! Puh, allt det här estetiska fritänkandet inspirerar oss så till den milda grad att vi bestämmer träff med en helt ny druvbekantskap.
Perricone, eller pignatello, är en västsiciliansk angelägenhet som odlats där sedan urminnes tider. I likhet med många andra lokala druvor var den dock på väg att försvinna men på senare år har en handfull odlare åter uppmärksammat den och upptäckt att de druvrena vinerna blir lätta, friska och matvänliga. Druvan har ett mycket blått skinn och växer i kompakta konformade klasar, en del hävdar släktskap med barbera.
Porta del Vento odlar sin perricone på 350 m ö h ad albarello, man har 10 ha odlingar i Camporeale, Palermo. Spontanjäsning på skalen i trettio dagar i 2500 l-fat.
Mörk i färgen, blåviolett, men med klar transparens. Efter den inledande däckgummipusten kommer en tydlig förnimmelse av varm elmotor som följer med oss en god stund. Svarta vingummin, violpastill, geléhallon och duktigt med florala toner sluter upp - "som att vandra in i en handelsträdgård" säger hustrun.
Smaken är mycket aromatisk med intensiv frukt i par med riktigt läcker syrlighet. En viss tanninstruktur finns och denna stannar kvar på tandköttet under en stor del av eftersmaken som för övrigt är imponerande lång. Ett karaktärsfullt vin som känns ärligt och personligt i en frisk och elegant stil. Sicilien överraskar igen och vi kommer gladeligen att prova fler viner, både från den här producenten såväl som från ön i övrigt.
Enoteca i Köpenhamn säljer Maquè 2009 som kostar 125 DKK.
(16,5p/20)
13 kommentarer:
Sedär; jag läste hela inlägget och bläddrade inte enbart till poängen ;-)
Vad gäller Porta del Vento så har jag en historia att förtälja! Vid vår C9dP sittning i våras hos mig så öppnade jag med ett glas där jag bad gästerna berätta vad det var för dryck!
Gyllene, bärnsten, grumlig. Doft som påminde om bokna äpplen, spontanjäst öl och lite fat på det. Syrlig, med tannininslag, äpplen, blommor och gueuze. Ganska koncentrerad.
Innan någon hann säga cider eller årgångsgueuze så berättade jag om Saharay från Porta del Vento. Bondepraktikan känns närmast som vetenskaplig läsning när man har ett sånt här vin i glaset. Allt är a mano och inte någon tillsats öht.
Personligen blir jag mest förbannad och förbryllad. Är det verkligen någon som tycker det här är gott? Tror dessutom den låg på 17-18 euro.
MVH
Niklas
PS Flaskan kom i min tyska vinprenumeration och orsakade rabalder hos Weinplus. Folk var rent ut sagt skitförbannade :-)
Hehe, härligt! Vi ska över till Kpnhm och Enoteca imorgon igen och gissa vad som står på inköpslistan? Saharay 2008 och Ishac 2008.
Catarratto är ett oprövat kort så vi får se om din varning är befogad, Ishac är 100% nero d´avola.
Den här typen av viner brukar, som du säger, göra folk förbannade vilket jag har mycket svårt att förstå. Känns lite som de där pubertetsfilosofiska diskussionerna om vad som är konst etc. Smagen är forskellig helt enkelt.
/Patrik
Jo, tack och lov finns det något för alla men jag måste ärligt ifrågasätta nehovet av Saharay's existens. Jag vill påstå jag har ett öppet sinne och beredd på det mesta i vinväg men det här är helt enkelt inte vin - det doftar inte vin, det snmakar inte vin och är ärligt talat inte kul. Det kunde stått vad som helst på etiketten i druvväg - här är det enkom förhållningssättet till framställningen som härskar.
Hoppas fler som var med på provningen av denna hittar hit till tråden!
Och jag ser verkligen fram emot att höra vad du tycker om Saharay - vill minnas det var 2008 vi provade. Köp en torr cider av fransk, engelsk typ och en gueuze och prova bredvid...
MVH
Niklas
Hmm, nu visade det sig att Saharay 2008 var slutsåld hos Enoteca så den får vi tyvärr inte äran att smaka den här gången, vi köpte däremot den andra cataratton som heter Porta del Vento. Vi fyllde även på med Maquè som var ett mycket trevligt vin och inte alls särskilt utflippat i den stil du redogör för Saharay.
Huruvida Saharay smakar cider, gueuze eller tapetklister vet jag alltså inte men att "ifrågasätta behovet" av ett vin, eller en företeelse, tycker jag är lite magstarkt. Det finns nog en uppsjö konventionellt framställda bulkviner som jag hellre hade riktat mitt missnöje mot än de här, i regel, väldigt småskaliga produkterna. Man brukar inte behöva gå omvägar för att komma undan dem.
Jag vet att debattens vågor alltid går höga kring de här vinerna, en del verkar tända på alla cylindrar. Inte helt olikt vargdebatten faktiskt.
/Patrik
Nej, så länge någon är villig köpa det så finns det ju en marknad. Visst är det så.
Men en sak säger jag; weinplus gör aldrig om misstaget att slänga ner ett extre-biodynamiskt vin i sin prenumerationslåda - de fick så många klagomål från "vad är det här för skämt till vinet är defekt" :-)
De kände sig tvingade att skicka ut ett förtydligande till alla sina medlemmar och halvt urskulda sig. Så visst, det finns en falang följare men den är nog försvinnande liten.
Frankofilen minns jag satt bredvid mig och var lagom road, likaså vinpunkarn. Men det var blott våra åsikter...
Saharay lär hursom vara något av det märkligaste du någonsin provat i vinväg!
Jo, Weinplus är flitigt citerade på PdV´s hemsida. Att skicka med ett hardcorebiodynamsikt vin i en prenumerationslåda känns förstås som att låta Ornette Coleman lira i pausen på Eurovision Song Contest.
Men håll i alla fall med om att epitetet "...det märkligaste du någonsin provat i vinväg!" låter som en prisvärd upplevelse för knappa tvåhundringen? Hur många aussieshiraz eller chilenskam cabbar kan man säga det om?
/Patrik
Jag skulle absolut inte vilja vara utan upplevelsen av Saharay, tro inget annat, men om det är det samma som att den är prisvärd vågar jag nog inte yttra mig om. Det roliga med Wein-plus för min del är ändå att det ofta kommer flaskor som jag inte själv valt och de har definitivt avlägsnat en del förutfattade meningar för min del.
Ett vin som tilldelas prisvärdhetsbegreppet känns som ett man gärna återvänder till. Så länge priset är så pass tilltalande i förhållande till innehållet. Jag kommer aldrig återvända till Saharay i a f kommer jag inte aktivt köpa en själv ;-)
Men försök få tag på en flaska och berätta vad du tycker!
Franko; lite påfyllnad från din sida om Saharay?
MVH
Niklas
Alltså Niklas, jag litar till fullo på ditt vittnesmål om Saharay 2008 men huruvida det är odrickbart eller ej kan vi väl lämna därhän? Det är ju trots allt en fråga om tycke och smak, i fallet med vita macererade naturviner är det nog dessutom en fråga om "acquired taste".
Jag antar att en producent som släpper iväg totalt 20000 flaskor och lanserar ett smalt toppvin inte gör detta för att lura någon. Jag tror inte heller att Marco Sferlazzos intention är att bli stenrik på sin Saharay utan han vill nog ärligt presentera ett vin i sin naturligaste form från sitt område med lokala druvsorter.
Min prisvärdhetspassus var för övrigt lite ironisk.
Hur var förresten Quota 600?
/Patrik
Gaah, Saharay. Ja, vad skall man säga? Odrickbart. På ett intellektuellt plan kan jag tycka det är intressant att någon håller på och gör sådana här urviner, osvavalade och spontanjästa helt utan temperaturkontroll i semitropiskt klimat, men vin handlar väl ändå om njutning? Jag tror inte du blir sugen på att köpa fler flaskor när du väl smakat, Patrik.
Så här lät min Artbergska notering från Ch9-provningen:
2008 Porta del Vento Saharay (arrak, vax, passionsfrukt, syrlig. IG. Fullständigt bisarrt Sicilianskt biodynamiskt hopkok på 100% Cataratto. Vem njuter av sånt här?)
Frankofilen - vi gick visst om varandra.
Vin är ju njutning såklart men njutning är ju något av det mest subjektiva begrepp jag känner till. En del njuter av att lyssna på Lasse-Stefanz senaste alster i en transistorradio och somliga tycker att Robert Mitchum är guds gåva till skådespelarkonsten.
Visst är det väl mycket värt att somliga producenter försöker bredda spektrumet istället för att gå den enkla vägen och pumpa ut jättevolymer mainstreamtjafs?
/Patrik
kommer ihåg första gången jag testade joly's Clos de la Coulée de Serrant. det såg ut som piss...och doftade som surt armsvett...det där tänker då inte jag dricka var tankar som for genom skallen...men se det gjorde jag. kommer ihåg att första slurken inte gjorde mig speciellt glad, men ju fler smakprov desto större blev min fascination. och jag gillar fortfarande joly's viner!
nu har jag inte testat Saharay, så jag lägger mig inte i debatten om det specifika vinet. däremot håller jag med patrik fullt ut om att det härligt att det finns dårar som vågar testa gränserna. hellre ett sådant vin än ett dansbands- eller ett muzakvin!
tänk om inte gravner fanns...tänk om man slutade göra vin jaune...tänk om barral tvingades svalvla sina viner;)
Vinosapien - jag har inte heller smakat Saharay men föredrar också piss och surt armsvett framför kokt Kenny G - merlot.
/Patrik
Vänta bara tills ni smakat pisset ;-)
För övrigt Vinosapien - jag kör gärna ner till Lentheric och vrider om armen på Didier Barral om det kan få honom att svavla sina viner. Det skulle de garanterat må bättre av ;-)
Skicka en kommentar