fredag 13 augusti 2010

Langhe Freisa Toetto 2004 vs. 2005 (Giuseppe Mascarello)

En freisa-vertikal! När hade vi det senast? Alldeles för längesedan!
Freisa är helt och hållet en piemontesisk angelägenhet, odlad här sedan 1700-talet i Monferrato och Langhe men även uppe i Biella och Ivrea. Druvan är alldeles förträffligt resistent mot de flesta sjukdomar och även mot klimatologiska förändringar. Klasarna är avlånga och bladen betydligt mindre än på, exempelvis, kusinen nebbiolo. De doft- och smakmässiga likheterna med nebbiolo brukar däremot vara många - hög och riklig syrlighet, bra fart på tanninerna och lite tjär- och violpuffar i nosen.


Mascarello odlar sin freisa i Toetto, Castiglione Falletto som ligger alldeles söder om Monprivato. Toetto hade säkert också varit ett barololäge, liksom Monprivato, om det inte vore för att det vätter åt nordväst och det är just på nordväst- nord- och nordostlägena som vi hittar vardagsdruvorna freisa, dolcetto och barbera när vi befinner oss i Langhe. Giuseppe Mascarello är en traditionell producent som låter freisamusten macerera i 15-20 dagar och ligga till sig i 15 månader på medelstora slavonska fat.
Vi plockar fram gaffatejpen och täcker över årgångarna för att eliminera all eventuell bias. Båda glasen ser tämligen likadana ut - vackert rubinröda med hög transparens.

Första glaset är väldigt fruktintensivt direkt. Det känns moget med den sötmörka fruktigheten i spetsen medan den otippat höga pinositeten skänker elegans, friskhet och skärpa i nosen. Hela skogsbärpaketet, inklusive lingon, sluter upp och en lätt lakritssälta ackompanjerar snyggt. Bensinmack, finstämt lösningsmedel, persilja och grönörtighet eller snarare en komplett bouquet garni kommer till så småningom.
I munnen är syrorna intensiva medan tanninerna ligger lite åt det avvaktande hållet med en lätt finpulvrig känsla. Kroppen känns slank med fokuserad frukt som kärna och den medellånga eftersmaken mynnar ut i en sober syrlighet. Mycket bra men här behövs sannerligen mat.

Glas 1: 2004


Andra glaset är avsevärt mer slutet. En del mineralitet tar sig upp ur glaset men bären är inte alls lika påtagliga som i första glaset. Här finns toner av parkeringshus, violpastill och mandarin men allt är väldigt subtilt och försiktigt.
Syrligheten är snudd på kartig, tanninerna stramare och helheten riktigt knuten. Frukten glimmar till i eftersmaken. Om det första glaset behövde mat så kräver glas två detsamma.

Glas 2: 2005


Vi steker ankbröst och serverar med en jordgubbs- och balsamicoreduktion till ugnsstekt potatis. Nu händer det grejer, båda vinerna får nytt liv och får liksom börja göra nytta - syror ska slipas av, fett ska spräckas, salt ska integreras och locket ska läggas på brunn. Det här är ju ett ganska typiskt fenomen när man har italienska viner i glasen, de trivs liksom inte riktigt på egen hand utan vill gärna ha lite sällskap eller kanske rent av motstånd.
Till maten blir nollfemman den mest läskande och arbetsvillige av de två, all kartighet är plötsligt som bortblåst och ersatt av en matvänlig lätthet och ungdomlig fräschör (16,5p/20). Nollfyran har dock fortfarande mest personlighet av de båda och måste trots allt gå vinnande ur leken (17p/20).
Carlo Merolli säljer båda för 95 DKK/flaska.


11 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Hmm !! Freisa-vertikaler. Nu börjar vi närma oss gränsen. Vad blir nästa tema ? Perricone som terroir-formidler ? Jag gillar det här. Visst är det såhär rediga italienska viner ska provas. I skarpt läge, med mat. Keep up the good work Patrik.

Italienska viner sa...

Perricone som terroir-formidler är ju bara sååå 00-tal. Nej, nu är det betydligt hippare grejer på gång må du tro: "Hur blev egentligen sangiovesenollåttorna i Sierra Leone?" är ett uppslag som vi går och grunnar på.

Absolut provning med mat, alltid. Jag gillar verkligen din metafor om att "...vinet kliver ur den obekväma provningskostymen och slänger på sig overallen och börjar jobba...".

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Är det Jörgen som har läckt från gårdagens redaktionsmöte. Omprovningen av Sangiovesenollåttorna var ju vår grej. Förresten visst är dom överskattade, 08:orna ?

Finare Vinare sa...

Man tackar! Som på beställning, och fint skrivet.

Rediga matviner behövs ju hela tiden. Och där tar traditionalisterna alltsomoftast hem spelet. Vi är nyfikna, vad åt ni till?

För läsarens info: Merolli har äntligen fått svar från danska DHL, därmed är vi ett steg närmare leveranser till Sverige. Håll tummarna.

Italienska viner sa...

Vi stekte ankbröst och plankade en jordgubbs- och balsamicoreduktion som vi åt i Gattinara till Sellas underbara viner. Fantastiskt vinvänlig meny, i alla fall till de här lite slankare och syrarika vintyperna.

/Patrik

Dansk i 08 sa...

Til nästa gång med Freisa...Aldo Conterno's Langhe på SuperBest som fås til rea-priset 99 dkk/fl är 100% Freisa.

Dansk i 08 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Italienska viner sa...

Hej Dansk i 08!

Vi provade nollsexan förra året:

http://italienska-viner.blogspot.com/2009/08/langhe-2006-aldo-conterno.html

Trevligt vin, 80% freisa, 10% cabernet sauvignon och 10% merlot var det då i alla fall men kanske senare årgångar är rena freisa?

/Patrik

Dansk i 08 sa...

Hej igen,
Ja, minnet skal man inte lita på när man är i +40 ålder...naturligvis inte 100%, så ni har helt rätt, har handlet 07 på SuperBest i Köge för 99 kr under semestern, men inte smakat än.

andersuw sa...

Intressant provning Patrik. Freisa är en av de druvor jag är ganska nyfiken på men ännu inte har riktigt grepp om. Det är ju långt ifrån alla producenter i området som bryr sig om att göra någon Freisa och såväl stilart som ambitionsnivå verkar vara minst sagt varierande och då tänker jag inte bara på extremer av typen "Freisa Frizzante".

Den här gången lyckades vi med viss möda fiska upp några flaskor av Vajras Kyè 2006 som ju lovsjungits i alla tonarter av Galloni (WA 95) på Fracchia & Berchialla (€ 17,90) samma dag som vi lämnade Piemonte. Väldigt gott och synnerligen drickvänligt även utan mat även om jag nog inte är beredd att gå fullt lika högt på betygsskalan som Galloni. Snarast lite väl sötfruktig spetsighet för att jag skulle känna mig helt hemmastadd men det kanske går över om vinet får ligga till sig lite. Det låter på dig som om Mascarellos variant är av kärvare virke. Eller hur skulle du beskriva stilarten jämfört med andra Freisa du provat?

Italienska viner sa...

Mascarellos Toetto Freisa är ett ypperligt matvin, i båda årgångarna, och går i samma stil som Mascarellos övriga viner dvs välgjorda, ärliga men tämligen strama. Vi har provat ett par freise d´Asti tidigare som varit betydligt lättare och tunnare i stilen. Aldo Conternos variant tillhör det mer tillgängliga gardet och Trincheros är superintensiv med tanniner som får tandköttet att blekna så det finns nog alla sorter verkar det som.
Claudio Fenocchio hade vänligheten att skicka med en flaska av sin freisa som ska bli spännande att prova. Coming up soon.

/Patrik