När Priovning av Priorat är Prio ett...

Sju stycken olika viner från Priorat tror jag inte att vi smakat tidigare, ens sammanlagt under innevarande millenium. Kunskaperna är minimala men förväntningarna ganska stora, de få smakprov man tidigare snubblat över har varit ymnigt fruktiga och lätt hedonistiska - vinerna härifrån har nästan lite "guilty pleasure"-status a´la amarone efter hypen på nittiotalet. Nuförtiden brukar man höra att likheten med Châteauneuf-du-Pape och södra Rhône ska vara påfallande, till stor del beroende på den stora andelen grenache i många av vinerna.

Vi börjar med en sväng inom Tyskland för att pilgrimsmusslorna ska få lite sällskap.

Emrich Schönleber Monzinger Frühlingsplätzchen Riesling trocken 2008 kommer från norra Nahe där Schönleber äger åtta av Frühlingsplätzchens tjugo hektar. En rejäl citrusskjuts med lime i spetsen, liljekonvalj och grönt te sluter upp. Visst finns lite petroleum där bakom skiffret och brödtonerna?

En rik, djup syrlighet, som stämmer väl med den torra munkänslan, drar igång salivproduktionen med besked.

GR-174 2008 (Casa Gran del Siurana) visar sig vara en ganska ljusröd, transparent skapelse bestående av 35% grenache, 35% cabernet sauvignon och 30% carignan.

Mycket söt frukt och lite skumbanan samsas med marsipan, kola och cappuccino. Smaken är lite pepprig och ganska kort, ett felfritt men klart enkelt vin i det lägre prissegmentet.

Manyetes 2005 (Clos Mogador) är mycket mörkare och tätare, 70% carignan, 25% grenache och 5% syrah.

Ojoj, det här var något annat må jag säga. Nästan skoningslöst extraherad i portvinsstil, mycket av det mesta. Parkeringsgarage, skokräm, kanel, julkryddor, russin och hinkvis med mörk frukt. Smaken är bedrägligt syrlig, inte vad man väntar sig efter doften. Viskös, tät struktur utan tanniner. Ett obalanserat helhetsintryck och en eftersmak som är snopet kort gör detta till kvällens dikeskörning för sina 463 kr men intressant att ha provat.

Mas Viló 2004 består av 60% grenache och 40% carignan.

Lite sluten och instängd till en början men snart kommer en hel del Ch9dP-vibbar upp ur glaset - sötfruktighet som ger en solmogen aura med fikon och lakrits i bagaget. En ganska komplex doftbild med skönt integrerade fat i bakgrunden.

I munnen är syran tämligen vital men inte dominant, ett balanserat vin som känns på topp. Kostade 95 kr när det släppte tillfälligt för några år sedan och måste därför räknas som kvällens fynd.

Miserere 2004 (Costers del Siurana) har en mycket stor och kraftig ton av bränt gummi som efter en stund ersätts av sötlakrits och tjära. Lite charkuterier och rejält med mörka mogna bär - björnbär, tranbär och körsbär. Smaken är fint utvecklad och skulle kunna vara en riktigt bra australiensisk shiraz om man inte visste bättre. Lång och sober eftersmak i en förvånansvärt ren stil, mycket trevlig! 379 pistoler får man dock slänga upp för den här.

Les Terrasses 2007 (Alvaro Palacios) görs på 50% tinto crianza (tempranillo?), 40% grenache och 10% cabernet sauvignon.

En ljusfruktigare stil med lite örtighet och unga, gröna toner. En rejäl näve svartpeppar och lite nymalen muskot. Smaken är först lite oharmonisk av eköverslagskaraktär men de unga, friska syrorna hjälper fram vinet och till maten - lågtempad ryggbiff med potatiskaka och vinbärssås - är detta det enda rätta.

Bör säkert ligga till sig några år för att komma i balans. 259 kr är väl i mesta laget för att man ska lockas att köpa det igen kan jag tycka.

Iugiter Seleccia de Vinyes Velles 2000 (La Conreria d´Scala Dei) är en blandning av grenache, carignan och cabernet sauvignon i okända proportioner.

Doften berättar direkt om en helt annan mognad med en trevlig sötma och massor av mörk och mogen frukt. Körsbären är dominerande och asfalten, tjäran och lakritsen är subtilt integrerade. Lite multna löv flaxar förbi. Smaken är grymt balanserad med ljuvligt vitala syror och en robust tanninstruktur. Ett mycket kraftfullt men likväl elegant vin i absolut full blom.

Dolc de l´Obac 2004 (Costers del Siurana) är ett slags dessertvin som dock inte är riktigt sött, som en blandning av recioto och amarone ungefär. Huvuddelen av druvmaterialet utgörs av grenache från riktigt gamla stockar.

Riktigt spännande med alla körsbären och den massiva fruktigheten. Passar väl inte till så värst många desserter men till den vällagrade prästosten är detta en killer. Priset är 567 kr för 50 cl.

Efter den här genomköraren kan vi bara konstatera att vi är inte ett dugg klokare på Priorat - sju viner i sju nästan helt olika stilar. Mestadels hög kvalitet men inga direkta matviner och en lite för hög prisbild kände vi alltsammans till sedan tidigare.