lördag 13 mars 2010

Vini d´Italia 2010 Köpenhamn

Efter förra helgens exkursion i de sydrhônska jaktmarkerna känns det som läge för bot, tvagning och löften om ett framtida leverne i monovinös anda enligt första barolobudet.
Vad kan tänkas vara bättre botgöring än en italiensk vinfestival? En dylik akt måste vara ekvivalent med hundratals Ave Maria.

Vini d´Italia avhålls för nionde gången i Köpenhamn och för första gången är man i Lumbyesalen inne på Tivoli. Man har 23 utställare som presenterar sina respektive sortiment. Tilltugg och snacks i form av diverse italienska delikatesser är fritt att roffa åt sig och en stor fördel med danska vinfestivaler är att man faktiskt kan handla de viner man fastnar för på plats och dessutom till ett rabatterat pris.
Vi redovisar mycket korthuggna noter i nästan Artbergsk anda, alla som varit på liknande arrangemang känner till problematiken att med glas i ena näven, anteckningsblock och program i andra samt pennan bakom örat, behålla hyfsat fokus efter 30-40 barolo. Vi slutade anteckna när vi påbörjade brunellovarvet så en viss piemontesisk dominans KAN skönjas.


Ferdinando Principiano
Barolo Serralunga 2005 - lättsam doft, ljus frukt. Smidig med eleganta tanniner. Intressant Monfortebaserad producent som satsar på renhet och biodynamik.
Barolo Boscareto 2004 - supersandiga tanniner, otroligt koncentrerad men med sublim balans, en 18,5-19-poängare. Finns hos Domaine Brandis i Bröndby.

Sottimano
Barbera Pairolero 2007 - stadig frukt, silkig munkänsla med tanninantydningar. Elegant syra.
Barbaresco Fausoni 2005 - slank, ljusfruktig men farligt ung med skarpa syror och rejäla tanniner. Kan bli mycket bra med åren.
Langhe Nebbiolo 2007 - öppen, lite gödslig, söt frukt - grenachevibbar. Kraftiga lätt grovhuggna tanniner.

Roagna
Barbera d´Alba 2004 - mörk, oliv, kort men med pricksäker syra.
Vigna Rionda 2005 - buljong, knuten och nästan helt utan fruktighet. Lär behöva lång tid i källaren, ingen festivalcharmör.

Silvano Bolmida
Barolo Fantini 2005 - rosor, oliver, asfalt. Grovmaskig tanninstruktur och ganska vass syrlighet.
Barolo Bussia 2005 - mycket livligare med sötlakrits och solvarma nektariner. Pulvrigare och mer finlemmad än rotebrodern.

Giovanni Manzone
Barolo Gramolere Bricat 2004 - däck, gummi och en del animaliska toner. Ganska lätt och torr i munnen.
Barolo Gramolere Bricat 2001 - flyktig, volatil med skumbanan och lösningsmedel. Avrundad i munnen, lätt och torr.



Giuseppe Nada
Barbera d´Alba Superiore 2007 -Giuseppe Nada från Treiso representerades av sonen Enrico (bilden). Härligt sötfruktig barbera med stor doft och stiltypiska syror. Ett år på begagnade barriquer, mycket trevlig barbera till fyndpriset 3 st för 235DKK.
Barbaresco Casot 2006 - ljuvlig sötlakrits, tjära, solvarmt gummi och körsbär. Lätt grapefruktbeska ger elegans till de mycket välbalanserade tanninerna och den alltigenom perfekta syrligheten. Två år på begagnade fat i olika storlekar (500 l, 1000 l, 3000 l) blandas i lika delar till denna kanoncuvée. 3 st för 375DKK är dagens klipp.
Langhe Nebbiolo 2008 - var inte lika intressant, lite för fruktfokuserad med inslag av konfektyr.
Dagens roligaste nya bekantskap, Langhe Vine är importören.

Roberto Sarrotto
Barolo Audace 2005 - enkel med övertydlig strävhet, kraftfull men tvådimensionell.

Ettore Germano
Barolo Serralunga 2005 - mineral, däckgummi, mörkfruktig. Balanserade tanniner av mild karaktär, drickvänlig. 200DKK är ett mycket bra pris.
Barolo Cerretta 2005 - wow, en växel till! Allt som Serralunga 2005:an hade fast i kubik, riktigt spännande hästsparksbarolo med elegans. Absolut en 19-poängare - 300DKK och ytterligare ett fynd. Viniropa har ett kul sortiment.

Pietro Rinaldi
Barolo Monvigliero 2005 - limstift, kirsch. Mycket trevlig i personlig stil, skön munkänsla med lång eftersmak.
Barbaresco San Cristoforo 2005 - genuint typisk med slankhet och smidiga tanniner. En producent att hålla utkik efter. Le Papillon importerar till Danmark.

Castello di Neive
Barbaresco Santo Stefano 2006 - omtalad producent som vi inte provat tidigare. Stram med viss elegans, ljus och förhålladevis lätt. Beska som tar över eftersmaken. Inget vi lär följa upp.

Reverdito
Barbera d´Alba Butti 2006 - oj vilken barbera! Däckgummi som legat i stekande sol, söt frukt och lååång eftersmak. Det enda vi ångrar att vi inte köpte (glömde?). Ett kap för 110DKK.
Barolo Moncucco 2004 - Reverdito går från klarhet till klarhet - blodig, generös frukt, tryffel i massor och oljefärg. Finkorniga tanniner som kittlar länge. Reverdito förs av U&Wine.

Aldo Rainoldi
Inferno Riserva Valtellina Superiore 2004 - mycket ren och frisk med mineraler och lite medicinala övertoner. Läckert sval munkänsla som bryter mot allt det piemontesiska.
Sfurzat di Valtellina 2004 - fikon, dadlar och chokladdoppade jordgubbar. Förvånansvärt höga syror och hyfsad eftersmak.

Giovanni Corino
Barolo Giachini 2003 - mogen vidöppen frukt, tjära, gummi och rosor. Gentlemannamässig charmör från La Morra-producent som vi inte kände till.

En av de absolut bästa vinfestivaler/mässor vi besökt, precis lagom mycket folk i en perfekt avvägd lokal. Inga överparfymerade, nysprayade eller ens överförfriskade deltagare. Utmärkt arrangemang med fritt käk och välkyld San Pellegrino i trivsam miljö - toppklass!

6 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Tack för den rapporten Patrik. Tror också att förra helgens snedsprång kan anses som förlåtet Låter som att man ska boka in nästa års tillställning redan nu

Italienska viner sa...

Absolut Ingvar, kul och skönt avslappnad tillställning med förvånansvärt många små och intressanta producenter. Givetvis med tyngdpunkt på Piemonte och Toscana men även en del spännande utanför allfarvägarna.

/Patrik

andersuw sa...

Tack för intressant rapport Patrik. Kul att Reverdito, som är en "gammal" favorit för vår del, fortsätter att visa framfötterna. Är däremot lite överraskad över dina negativa omdömen (åtminstone tolkar jag dem så) om Manzone och Castello di Neive.

Ett av de Manzoneviner du provade (Bricat 2001) har vi faktiskt druckit även om det var ett bra tag sedan nu (sommaren 2006 i Piemonte). Vi hade definitivt köpt ett sexpack då om vi haft plats kvar i bilen. 2004:an har vi inte provat men jag vill minnas att det fått bra omdömen av recensenterna.

När det gäller Castello di Neive har vi både Santo Stefano 2005 och 2006 liggande i avvaktan på provning. Återstår att se vad vi tycker. Att 04:an var bra vet vi redan. För att inte tala om Santo Stefano Riserva 2001 som jag skulle beskriva som lysande.

Ett särskilt litet tack för tipset om Pietro Rinaldi. Jag trodde mig ha koll på alla producenter som håller sig med en Barolo från en av våra absoluta favoritkullar, Monvigliero. På listan finns redan Fratelli Alessandria, Bel Colle, Burlotto, Castello di Verduno, Sebaste och Terre del Barolo (samt Edoardo Sobrino som gör en blandning av Monvigliero och Pisapola). Men nu får jag lägga till ytterligare ett namn: Pietro Rinaldi. Det måste vara första årgången av detta vin för det finns ännu inte omnämnt på Rinaldis hemsida och jag får bara en ynka träff (vid sidan av din rapport) när jag googlar. Det här måste vi absolut kolla upp vid Piemontebesöket i sommar.

Italienska viner sa...

Anders - jag blev lite besviken på Bricat 01:an som jag trodde skulle vara helt i min smak. Jag provade även Le Gramolere från samma år men tog inga noter, den var nog piggare.
CdN:s Santo Stefano försvann lite i mängden, den här typen av provning är ju fantastiskt rolig men kanske inte den optimala spelplanen för nyanser, kanhända missade vi finliret.
Pietro Rinaldi är ett nytt namn för oss också, Francesco Rinaldi är ju däremot en legend men förmodligen utan släktskap?

/Patrik

andersuw sa...

Apropå Bricat 2001: Ja, jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningen av vinet. Men det är ju tänkbart att det inte utvecklats som förväntat. Eller så var det en lite konstig flaska som ni provade. Sånt händer ju.

Apropå Santo Stefano 2006: Ja, jag kan tänka mig att detta vin inte är en självklar vinnare i en provning som denna. Jag känner till viss del igen mig i beskrivningen (bortsett från att någon överdriven beska knappast varit aktuell i de årgångar jag provat). Vinet är lätt och elegant men samtidigt rätt stramt och är av den typen som blir bättre ju mer man dricker.

Apropå Rinaldi: Det finns åtminstone tre. Allra mest känd är nog Giuseppe, därefter Francesco och sist Pietro. Men den sistnämnde tillhör dem som under senare år hamnat på min lista över Barbarescoproducenter som bör provas. När det nu även finns en Barolo Monvigliero att tillgå lär vi definitivt avlägga en liten visit.

Italienska viner sa...

Giuseppe också såklart.

/Patrik