Vi rotar fram två stycken gamla Erik Sörensen-inköp.
Monte Zovo´s Ca´linverno är ett lite speciellt vin där druvorna skördats extremt sent, halvvägs in i december, för att sedan torkas i 20-25 dagar a´la amaronsk appassimentoteknik. Odlingarna är belägna vid Monte Baldo som ligger mellan Gardasjön och floden Adige. Druvblandningen är 80% corvina, 10% rondinella, 5% cabernet sauvignon och 5% croatina.
Färgen är mörkt djupröd, tät och kompakt. Doften är initialt av det parfymerade slaget, extraktrik och koncentrerad som outspädd saft. En rejäl skopa körsbärssylt, fikon, dadlar och portvins- och madeiratoner i massor.
Munnen fylls av likörhetta, alkoholen lär vara 14,5% enligt etiketten men jag tror inte det räcker. Syror eller tanniner finns ej att uppbåda utan allt är väldigt runt och mjukt i en mäktig kropp. Eftersmaken dröjer sig kvar med sötma och tobakstoner.
Snudd på maffigare är de flesta amarone vi provat men inget vi köper igen. (13p/20)
Efterrättsvinet är en Malvasia di Castelnuovo Don Bosco som är en söt, röd spumante gjord på 100% malvasia. Färgen är läckert klarröd med fina bubblor. Doften är späckad av hallon, blåbär och lingon. Smaken är ganska intensiv med druvtypiskt parfymerad inramning följd av en lätt skalbeska som faktiskt sjunger lite. Enkelt men likafullt intressant. (14p/20)
2 kommentarer:
Är det tradition att torka druvorna även här eller är det något man börjat med för att haka på amarone-tåget ? Det låter nästan som som ni drack två dessertviner ! Malvasia di Castelnuovo låter spännande. Druvan dyker upp lite varstans och i ständigt nya skepnader. Röd malvasia finns väl främst i Piemonte ? Jag kan inte påminna mig att jag sett den på något annat ställe
Två dessertviner är ganska mitt i prick. Känns lite som det där amaronetåget...
Malvasia Nero brukar dyka upp i Chianti och neråt klacken titt som tätt men om det är samma druva som används i Piemonte vågar jag inte gissa.
/Patrik
Skicka en kommentar