Philippe Gimel besöker Klippan

En vinmakare från södra Rhône/Provence, som höstat hem 90-91 RP-pinnar, livslevande på ett gårdsloft i Klippans outskirts - låter det hallucinatoriskt?

Lokaliseringen (Bjärhus Gårdsbutik) visade sig vara en klockren matching med denne karismatiske, verbale (på flytande engelska!!) och jordnära vinproducent som Ingvar (Billigt Vin) länge talat sig varm om och nu alltså lyckats få hit för en "winemakers dinner" av det rustika och okonstlade slaget.

Philippe Gimel startade från scratch när han köpte egendomen som han sedermera döpte till Saint Jean du Barroux. Han är farmaceut i grunden men bestämde sig snart för att studera oenologi och arbetade efter fullgjord examen på Chateau de Beaucastel, Domaine de la Janasse och runtom i både Loire och sydvästra Frankrike.

Han har haft sin vinfilosofi klart för sig hela tiden: man måste utgå från bästa möjliga druvmaterial och detta uppnås genom ett minimalt skördeuttag, 15-25 hl/ha, och sedan göra sitt yttersta för att bibehålla druvjuicens höga kvalitet, för som han säger:

- Sedan druvorna är pressade finns det inget att göra för att HÖJA kvaliteten på vinet, det som kommer ut ur pressen är resultatet av väderförhållanden, terroir, det låga skördeuttaget, hela växtperiodens vingårdsarbete o s v. Inget av det som vinmakaren gör i källaren HÖJER kvaliteten, han kan bara förändra.

Philippe är således en hårdför motståndare till allt vad ny ek heter och litar inte ens på rostfritt stål utan föredrar cement. Han säger sig inte se ner på konkurrenter som hemfaller åt den "internationella" stilen och lagrar sitt vin på ny ek, en tredjedel av hans grannar har gått i konkurs de senaste åren, men konstaterar att han i så fall sysslar med en helt annan typ av vintillverkning och att jämförelser stilarna emellan är tämligen fruktlösa.

Hans 12 ha odlingar ligger inklämda mellan två berg varav det ena, Mt Ventoux, är snöklätt halva året och fungerar som en ovärderlig vattenkälla under sommarhalvåret. Klimatet i Provence betecknar han som idealiskt med 100 dagar mistral om året och tillräckligt med sol och värme för att aldrig behöva oroa sig för att druvorna ska hinna mogna ut. Tanninnivåerna kan däremot variera och han har därför börjat experimentera med att tillsätta stjälkar i sin senaste cuvée.

Vi får ett vitt vin i glaset som består av lika delar grenache blanc, bourboulenc och clairette. Årgången är 2007 och doften spritter av tropisk frukt, päron, grapefrukt men också en rejäl dos mineral och seltzer. Vidare känner man tydlig honungssötma som följs upp av en ren och frisk blommighet. I munnen är syrorna höga och markerade och klingar ut med en snygg lakritston, eftersmaken är torr och aptitretande, ett mycket trevligt vin som Philippe tycker kan ligga till sig ett tiotal år men jag tycker ungdomen är klädsam och väljer nog att dricka nu och ett par år framåt.

Två årgångar av Oligocéne dukas upp: 2004 och 2005. Oligocéne är en cuvée bestående av 75% grenache, 15% syrah, 5% carignan och 5% cinsault som macererat i två veckor.

2004:an är läckert bärig med jordgubbar, hallon och en piemontesisk finess i den rena frukten. Philippe hjälper oss även att identifiera örtigheten och le garrigue. I munnen är strukturen och munkänslan av det grövre slaget med en rejäl tanninspark i gomseglet, ett par år till i källaren och detta blir sublimt.

2005:an drar mer åt det eleganta hållet med en koncentrerad frukt som är dominerande även i munnen understödd av mycket finkorniga tanniner. Totalt balanserad och en sexig silkighet gör det här till ett vin som är utmärkt för omedelbar konsumtion, i mitt tycke en riktig vinnare.

Philippe tycker att 2004 och 2005 i Provence/södra Rhône erbjöd nästan identiska förhållanden ur vinmakarsynpunkt men resultaten blev trots detta väldigt olika, intressant jämförelse.

Cuvée no 4 och 5 är två helt olika viner, no 4 2007 är en fruktigare och lite enklare cuvée som till huvudelen består av grenache och har fått macerera i en vecka. Årgångstypiskt fruktdominant med stor och kraftig doft, bakom lurar en hel del mineral och blöta stenar. Trevligt vardagsvin i en tydlig och enkel stil. No 5 är ett flaggskepp med 85% grenache och 15% syrah i bagaget, skördeuttaget är minimala 15 hl/ha och består endast av riktigt små druvor med koncentrerad frukt och mycket skal. Mycket mäktig med en hel del torkad frukt och körsbär i likör. Mörk choklad och lite bitterhet skänker elegans, kan misstas för en riktigt ung och elegant amarone faktiskt.

Maten som serverades var en kärleksfullt tillagad Bouef Bourgignon, vilken var helt superb med kött från gården, passade utmärkt till vinerna.

Importören Vinminvins representant var allerstädes närvarande och fungerade som en utmärkt sidekick åt Philippe Gimel, ställde bra frågor och styrde in Philippe på rätt väg efter alla hans urspårningar när den smittsamma entusiasmen tog överhanden och fick honom att gå loss rejält på detaljer.

Ett fantastiskt trevligt, lärorikt och lyckat initiativ som vi hoppas gav både Ingvar och Bjärhus blodad tand!?

Tack Ingvar!

Ytterligare vittnesmål hittas här.