En bra Chianti Classico, en ren och frisk Barbera d´Alba och en läskande Valpolicella är en utmärkt arsenal matvänliga mitt-i-veckan-viner som alla och envar bör ha på lut där hemma. Chiantin och barberan brukar inte vara några problem att hitta, många konsistenta producenter i både Toscana och Piemonte som håller jämn nivå från år till år, men Valpolicella går man allt som oftast bet på av någon anledning. Musellas 2005:a var inte speciellt kul men vi har hört goda saker om 2006 så vi testar.
Druvblandningen består av 70% corvina, 20% rondinella och 10% av den lite otippade barbera.
Ljus och klarröd med blåstick. Frisk med rik örtighet och ljusröda vinbär. En del angenäma fataromer surrar runt frukten och hjälper till att fördjupa intrycket en smula. Mycket trevliga vegetativa toner av gräsklipp och välskött kompost. Självklart en del körsbär samt mandelmassa och choklad från faten.
I munnen fortsätter det att imponera - rent och läskande med höga, klara syror som anstår en solid matackompanjatör. Längden är anständig och man häller gärna upp det där extraglaset.
Förbluffande trevligt, vi fyller på förråden eftersom vi misstänker att det snart är dags för årgångsbyte?
(15p/20)
nr 2393
2 kommentarer:
Ja visst är det ett ganska härligt vin, tack för den påminnelsen!
Jag skulle säga att det är förbluffande att ni hittade nollsexor kvar i hyllorna, trodde årgångsbytet sedan länge var definitivt?
Hej Peer.
Se där, bor man bara tillräckligt långt ut på landet så står tiden nästan still på SB´s hyllor ;-)
/Patrik
Skicka en kommentar